Anonym (DetGår)

Äldre 7 Sep 11:09

24 svar

Min lust vart bortblåst -kom tillbaka!

Det är så många trådar om minskad lust, att sambom inte vill längre, hur har man tid, jag orkar inte ha sex m.m.

Så jag tänkte skriva ett inlägg som peppar er!
Jag och min sambo fick barn för ca 3 månader sedan. Hade sex ca 2 veckor innan förlossningen och efter förlossningen kände jag mig inte speciellt sugen! Min lust var helt borta och jag ville INTE ha sex, ville inte ens att han tog på mig.

9 veckor efter förlossningen försökte vi ha sex/mysa 3 ggr, det var så många ggr jag kände mig sugen, men det slutade bara med att jag avbröt och inte ville fortsätta! Sambon blev besviken och vi blev sura på varandra.

Det gjorde dessutom ONT där jag hade blivit sydd. Kunde inte ens ta där själv för jag hade ont.

Jag var efter 2 månader på efterkontroll hos min BM och hon kollade mig där nere och jag sa att det gjorde ont där jag hade blivit sytt och det hade blivit som ett ärr/förhårdnad. Sa även att min lust var helt borta och jag vill inte ha sex.

Hon sa helt enkelt: "NI MÅSTE BÖRJA HA SEX FÖR ATT LUSTEN SKA KOMA TILLBAKA" och att jag ska massera där jag hade blivit sydd, det blir mjukare ju mer man har sex.

Kvinnor fungerar på det sättet -att har man inte sex så ställer sig kroppen in på att man inte behöver det, men har man sex då och då så blir man kåtare.
Män har denna kåthet hela tiden, deras lust stängs inte av som hos oss kvinnor (inte för alla men för de flesta).

Vad hände 2 dagar efter min efterkontroll? Jag gav mej fan på att vårt sexliv återigen ska fungera... och vi hade faktiskt sex! Båda kom :)

Så ge inte upp!!! Ge dig fan på att det ska fungera, för det gör det! Och att det gör ont där jag blev sydd-det kommer försvinna ju mer man har sex och ju mer man masserar där.

Till er män som har kvinnor som är som jag var: Förklara för dem att man måste bara börja ha sex igen för att lusten ska komma, annars händer INGET, så är det. Ta hjälp av en familjerådgivare.
Vi tjejer är ofta tjuriga och vägrar lyssna, men vill man att det ska fungera måste man börja ha sex igen, även om man kanske inte riktigt är superkåt

Hoppas detta hjälper någon.. :)

lykantrophona

Äldre 9 Sep 16:07

#11

Jag kan känna igen mig i ett lust föder mer lust. Jag är kåtare när man pojkvän åker hem ifrån mig än när han kommer till mig. Men jag har aldrig haft något problem med ovanligt låg sexlust, snarare ovanligt hög.
Jag kan inte ens sätta mig in i hur det skulle vara att inte vilja ha någon form av sex, inte ens vilja hjälpa sin partner att onanera (då kan man ju inte skylla på smärta!), men tydligen vara vid liv?

För då jag kanske inte varit så jättesugen, så blir jag ju kåt om jag ser min kille runka eller om vi hånglar upp varandra ordentligt.

Wittra

Äldre 9 Sep 17:30

#12

Fast det är ju väldigt bakvänt resonemang att tvinga sig till sex? när det stramar, gör ont , man känner ingen lust mentalt etc.
Låter lite som samlag är enda vägen tillbaka, jag tänker mer att smek, närhet, oralsex osv kan vara en bra början. Att köra pang-på tror jag inte dugg på.......överhuvudtaget upplevde jag trådstarten som väldigt generaliserande.

Alla är vi olika, vad som funkade för dig TS kan vara betydligt jobbigare för andra.

Anonym (desperat)

Äldre 9 Sep 18:29

#13

Anonym skrev 2012-09-09 14:18:31 följande:

Varför skaffade du barn med henne? Du är ju inte viktig för henne.
Du har ett helvete att styra skeppet rätt men det positiva är att det går. Du måste börja köra ditt race nu. Ta hand om barnen och var delaktig i allt med dem. Finns där i vardagen men ta inte bara ett steg tillbaka utan 10. Gör inga närmanden utan lev ditt liv nu. Hon får återupptäcka dig igen. Hon vet hela tiden var hon har dig nu och det gör dig ointressant/trist. Hon bör få känslan av att hon inte längre vet om hon har någon del av ditt liv längre.

Barn nummer ett var inte direkt planerat, funderade på abort i ett par veckor. Men kärleksbarn som det endå var gick funderingarna mer kring det ekonomiska än om vi faktisgt ville behålla. Där och då känndes det rimligt, men det följde med bra mycket mer skit än vad jag tänkt. Tror du att vi fortfarande kan bo tillsammans, om jag bara lägger band på mig och håller mig lite på avstånd? Eftersom hoppet finns känns det dumt att dra på sig massa extra kostnader och flytta isär direkt. Även om det säkert vore bra. Men då måste hon också vara den som tar barnen så hon lär sig något.

LillyLolo skrev 2012-09-09 15:47:04 följande:

Till anonym.
Vad jobbigt :( men jag förstår verkligen situationen!
Det jag tycker bi borde göra först är att ställa frågan: 1. Vill vi vara tillsammans?
Svar ja antar jag. Fråga 2. Vill vi ha ett fungerande sexliv?
Fråga henne det. Svarar hon ja på även fråga två så ta hjälp av någon familjerådgivare. Annars kommer ert förhållande det inte sluta bra.

Jag tvekar lite på fråga 1, hon vill, men vågar inte hoppas? Och hon det känns inte riktigt som man någonsin kan få ett resultat om man inte tror på det man jobbar för. fråga 2, om vi ska vara tillsammans så är sexet sjukt viktigt för oss båda. Hon måste bara vara beredd på att det inte löser sig självt utan att man måste jobba på det.

Till saken hör nog att jag är sjukt dålig på att se henne och vad hon gör i hemmet osv. Ofta för att hon gör saker som jag inte riktigt bryr mig om, byter gardiner eller nått. Jag vet att jag måste jobba på det, men det i kombination med lite avståndstagande och terapi? Eller är det kört endå?

Anonym (DetGår) Trådstartaren

Äldre 9 Sep 18:42

#14

Wittra skrev 2012-09-09 17:30:04 följande:

Fast det är ju väldigt bakvänt resonemang att tvinga sig till sex? när det stramar, gör ont , man känner ingen lust mentalt etc.
Låter lite som samlag är enda vägen tillbaka, jag tänker mer att smek, närhet, oralsex osv kan vara en bra början. Att köra pang-på tror jag inte dugg på.......överhuvudtaget upplevde jag trådstarten som väldigt generaliserande.

Alla är vi olika, vad som funkade för dig TS kan vara betydligt jobbigare för andra.

Jag vet att det låter helt galet, det tyckte jag med när min sambo gav det förslaget innan min BM gav mig det. Jag sa bara "men är du dum eller, varför ska jag ha sex när jag inte vill?"
Men det fungerade för oss allafall, jag gav mej fan på att det skulle funka... och nu är det så mycket bättre än innan.

Man behöver ju som du skrev inte direkt se samlaget som det första steget, utan börja med just kel, smek och såna saker, och sedan gå vidare.

Det är självklart att detta inte fungerar för ALLA, men jag vet att det skulle hjälpa Många.

LillyLolo

Äldre 9 Sep 18:47

#15

Anonym (desperat) skrev 2012-09-09 18:29:21 följande:

Jag tvekar lite på fråga 1, hon vill, men vågar inte hoppas? Och hon det känns inte riktigt som man någonsin kan få ett resultat om man inte tror på det man jobbar för. fråga 2, om vi ska vara tillsammans så är sexet sjukt viktigt för oss båda. Hon måste bara vara beredd på att det inte löser sig självt utan att man måste jobba på det.

Till saken hör nog att jag är sjukt dålig på att se henne och vad hon gör i hemmet osv. Ofta för att hon gör saker som jag inte riktigt bryr mig om, byter gardiner eller nått. Jag vet att jag måste jobba på det, men det i kombination med lite avståndstagande och terapi? Eller är det kört endå?

Fråga henne allafal :) Kan vara som ett litet uppvaknande för henne att faktist ge dig ett svar och börja fundera på att ni ska lösa det.

Många killar är sjukt dåliga på det, det tillhör väl helt enkelt inte er natur och för många av oss tjejer är såna saker viktigt. Så det är väl något som du får bli bättre på helt enkelt.

Klart det inte är kört för er. Fråga henne först om hon vill att ni ska ha ett fungerande bra sexliv och hur ni ska kunna lösa det...
Bestäm sexdagar:

"måndag inget sex" alltså inga förväntningar från dig alls.
tisdag: Mysdag- bara kela inget snusk
onsdag: ha sex, hon får anstränga sig
Det är absolut inte kört för er! Men klarar ni det inte själva så ta hjälp

Anonym (desperat)

Äldre 9 Sep 19:32

#16

LillyLolo skrev 2012-09-09 18:47:26 följande:

Fråga henne allafal :) Kan vara som ett litet uppvaknande för henne att faktist ge dig ett svar och börja fundera på att ni ska lösa det.

Många killar är sjukt dåliga på det, det tillhör väl helt enkelt inte er natur och för många av oss tjejer är såna saker viktigt. Så det är väl något som du får bli bättre på helt enkelt.

Klart det inte är kört för er. Fråga henne först om hon vill att ni ska ha ett fungerande bra sexliv och hur ni ska kunna lösa det...
Bestäm sexdagar:

"måndag inget sex" alltså inga förväntningar från dig alls.
tisdag: Mysdag- bara kela inget snusk
onsdag: ha sex, hon får anstränga sig
Det är absolut inte kört för er! Men klarar ni det inte själva så ta hjälp

Jo, jag försöker verkligen pressa ur henne vad hon egentligen vill,
Litar annars på att parterapin driver fram det.

Det där schemat kan nog bli aktuellet, men jag tror vi får börja med att inte nudda varrandra på en månad. Jag brukar alltid klia henne innan vi somnar. Någonstans där irrar jag altid iväg längs insida lår osv. Självkontroll är inte min starka sida. Hade vi bara haft ett sexliv tror jag inte hon klagat dock

Sephrenia89

Äldre 9 Sep 19:49

#17

Wittra skrev 2012-09-09 17:30:04 följande:

Fast det är ju väldigt bakvänt resonemang att tvinga sig till sex? när det stramar, gör ont , man känner ingen lust mentalt etc. Låter lite som samlag är enda vägen tillbaka, jag tänker mer att smek, närhet, oralsex osv kan vara en bra början. Att köra pang-på tror jag inte dugg på.......överhuvudtaget upplevde jag trådstarten som väldigt generaliserande. Alla är vi olika, vad som funkade för dig TS kan vara betydligt jobbigare för andra.

Sex är väl knappast endast samlag..

Anonym

Äldre 9 Sep 20:47

#18

Har du fortfarande ont vid samlag ts? Kan inte vara kul att ha samlag om det gör ont =(

Anonym (helt utan lust)

Äldre 15 Sep 13:09

#19

Men du TS, det du skriver om handlar ju om en tillfällig svacka i sexlivet i samband med att du fött barn. Känns snarast som ett hån mot oss som kämpat flera år med total avsaknad av sexlust.

jonte02

Äldre 15 Sep 13:38

#20

Anonym (helt utan lust) skrev 2012-09-15 13:09:27 följande:

Men du TS, det du skriver om handlar ju om en tillfällig svacka i sexlivet i samband med att du fött barn. Känns snarast som ett hån mot oss som kämpat flera år med total avsaknad av sexlust.

Asexualitet finns, men jag antar att det är mer ovanligt än vanligt.

Hur är det med inställning och vilja? Tror du att en ändrad inställning och en stark vilja skulle kunna få fart på det eller är det alltför många negativa parametrar som gör det "omöjligt" att känna lust?

Anonym (helt utan lust)

Äldre 15 Sep 14:04

#21

jonte02 skrev 2012-09-15 13:38:44 följande:

Asexualitet finns, men jag antar att det är mer ovanligt än vanligt.

Hur är det med inställning och vilja? Tror du att en ändrad inställning och en stark vilja skulle kunna få fart på det eller är det alltför många negativa parametrar som gör det "omöjligt" att känna lust?

Jag hade en positiv inställning och en stark vilja till att börja med, men efter att ha testat "allt" under flera års tid och inget funkat så växer besvikelsen med varje misslyckande, och viljan att prova något nytt minskar (förmodligen också för att slippa bli besviken över ett nytt misslyckande). Jag är i det stadiet att jag får fysiskt ont i kroppen bara av att tänka på hur ledsen jag är över detta prolem.

jonte02

Äldre 15 Sep 14:08

#22

Anonym (helt utan lust) skrev 2012-09-15 14:04:51 följande:

Jag hade en positiv inställning och en stark vilja till att börja med, men efter att ha testat "allt" under flera års tid och inget funkat så växer besvikelsen med varje misslyckande, och viljan att prova något nytt minskar (förmodligen också för att slippa bli besviken över ett nytt misslyckande). Jag är i det stadiet att jag får fysiskt ont i kroppen bara av att tänka på hur ledsen jag är över detta prolem.

Kan tänka mig att alla försöken till slut gör att, som du beskriver, man helt tappar drivet. Tråkigt att läsa. Så vad tror du att det egentligen beror på? Har du reflekterar och funderat över det? Uppfattar ändå som det har funnits en hel del lust tidigare!?

Anonym (helt utan lust)

Äldre 15 Sep 14:31

#23

jonte02 skrev 2012-09-15 14:08:08 följande:

Kan tänka mig att alla försöken till slut gör att, som du beskriver, man helt tappar drivet. Tråkigt att läsa. Så vad tror du att det egentligen beror på? Har du reflekterar och funderat över det? Uppfattar ändå som det har funnits en hel del lust tidigare!?

Jag har funderat jättemycket över detta. Vi har varit ett par i ca 12 år, och som jag minns det fanns lusten helt enkelt bara där i början, precis som den funnit i andra förhållanden tidigare. Lika lite som jag kan förklara varför jag hade lust då kan jag förklara varför jag inte har lust nu. Detta är en fråga som återkommer i många trådar om minskad eller obefintlig lust - varför? Jag tror inte att det alltid går att svara på den frågan. Det här med lust och känslor - går det alltid att förklara? Kan folk alltid förklara varför de har lust att äta viss mat och inte annan? Varför man har lust att göra en viss aktivitet men inte en annan? För mig är det en känsla som finns där eller saknas. Men varför? Jag vet inte.

jonte02

Äldre 15 Sep 14:50

#24

Anonym (helt utan lust) skrev 2012-09-15 14:31:25 följande:

Jag har funderat jättemycket över detta. Vi har varit ett par i ca 12 år, och som jag minns det fanns lusten helt enkelt bara där i början, precis som den funnit i andra förhållanden tidigare. Lika lite som jag kan förklara varför jag hade lust då kan jag förklara varför jag inte har lust nu. Detta är en fråga som återkommer i många trådar om minskad eller obefintlig lust - varför? Jag tror inte att det alltid går att svara på den frågan. Det här med lust och känslor - går det alltid att förklara? Kan folk alltid förklara varför de har lust att äta viss mat och inte annan? Varför man har lust att göra en viss aktivitet men inte en annan? För mig är det en känsla som finns där eller saknas. Men varför? Jag vet inte.

Jag tror ändå att det i slutändan finns en orsak/anledning. I ditt fall kanske alla försöken och misslyckanden gjort det svårare att se vad det faktiskt kan vara eller inte är. Ibland kommer det av sig självt utan förklaring, ibland måste det något helt annat radikalt till för att "vakna". Ibland ser man inte skogen för alla träden. Rutiner och vardag tillsammans med uppgivenhet och full fart med familj och andra grejer gör att man kanske till slut inte känner efter längre eller stannar upp för att känna. Hoppas du finner lusten om du verkligen vill det.

Men visst är det inte alltid man kan förklara och ta på det även om man tror sig ha försökt allt. Finns ofta en hel del mer grejer att göra som man just nu inte ser eller hade en aning om.

Min lust vart bortblåst -kom tillbaka!

INNEHÅLL