Inte överens

Hej
Frågor kring barn berör alltid på djupet. Uppenbart är detta en fråga där ni står långt ifrån varandra och det är möjligt att ni inte kan lösa den på ett sätt som ni båda blir nöjd med. Om ni inte skaffar fler barn behöver du till slut acceptera detta så det inte blir för mycket bitterhet som skulle kunna skapa en distans i er relation. För din man tycks frågan vara så viktig att han heller skulle förlora dig än att gå dig till mötes. En fundering jag kan få är om din man är orolig att förlora din uppmärksamhet och kontakt om ni skulle skaffa fler barn. Han tycks oro sig för att du skulle förstöra din kropp och att du inte skulle orka. Detta är kanske något som du ska prata med honom om för att se om ni kan hitta en lösning som skulle göra att han ändrar sig.
Hälsningar
Tommy 

Vi har eller jag har försökt disskutera med honom om lösningar..
Jag känner redan bitterhet och har skapat distans i vårt förhållande. 
Tänker så mycket på framtiden och barn att jag är väldigt okoncentrerad och bitter. Det går t o m ut över mitt jobb. Känner att jag har tankarna på annat håll. Och jag uppfattas som väldigt bitter, okoncentrerad irriterad och avensjuk på andra av folk i min närhet.
Kan det vara detta som påverkar min hälsa att jag har hjärtrusningar och går på medicin för detta? 
Det värsta är att min sambo vägrar att prata om den här frågan överhuvugtaget.
Han blir bara arg och vänder allt mot mig. Så att jag börjar fundera på om det är mig det är fel på att jag känner för att skaffa fler barn. Jag kan inte hjälpa att jag är född till kvinna!
Jag tycker inte det känns fel att vi skulle bryta upp pga jag vill ha ett barn till. Men däremot att han väljer bort mig, den familj vi har & vår framtid pga något så naturligt som detta. Och det är ändå jag som tar/har tagit störst ansvar för vår son. Jag har gått hos psykolog, men de kan inte hjälpa mig mer. För det är detta som är problemet till att jag mår dåligt. Jag är 30 år och känner att klockar tickar på. Vad ska jag/vi göra?? Hur går vi vidare med detta?? Hur ska jag ev. kunna försöka sluta tänka på detta med fler barn??

..????

Tips och råd på hur jag ska gå till väga? Detta är så smärtsamt, det tär på mig. Det påverkar mig så enormt. Hur ska vi göra för att lösa detta? Parterapi är inte att tala om. För min kille vägrar det. Han tycker inte vi behöver gå dit för det är inte han det är fel på. Det är mig. För att jag inte uppskattar det vi har istället. Men det gör jag ju. Jag uppskattar och älskar allt vi har i vårat liv. Men det saknas en pusselbit som gör att jag slits och jag vet inte hur jag ska ta mig ur. Jag har gått hos psykolog. Men de kan inget göra för mig...de säger bara att det är han som måste försöka sätta sig in i min situation och försöka förstå vad jag går igonom. Ibland får man ge och ta. Det känns som om jag alltid ger i vårt förhållande/liv tillsammans.. men får aldrig tillbaka det JAG VILL..

Kan tillägga att vi har varit ett par i 10 år, bra jobb och inkomst, hus.
Vi har tillsammans varit starka och klarat av en jobbig kris i livet.
Allt är bra. Förutom denna längtan efter barn som har gått mig på huvet...