Att ständigt använda en 10-åring som budbärare??

Nånå, sakta i backarna. Att omhänderta ett barn "enbart" på dessa grunder låter högst otroligt. Hur illa det än är så behövs det mycket för att kunna placera ett barn. Här blir jag genast på min vakt och vill veta mer om omständigheterna kring barnets situation- barn kan placeras pga föräldrars brist att samarbeta men då ska det föreligga påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling och innan det görs måste socialtjänsten erbjuda frivilliga insatser och hjälpa till i kommunikationen. Det är inte så att soc bara åker ut och hämtar barn vars föräldrar inte kan kommunicera. Det är en lång process- förutom i de fall där barnen löper akut risk för påtaglig skada för sin hälsa och utveckling, men då är det knappast kommunikationsproblemen som är det centrala.

Var försiktig med uttalanden som dessa för det skrämmer upp väldigt många i onödan!!!

Jag undrar också över din inblandning i "ett case". Vilken var din roll egentligen?

Det var kommunikationsproblemen som var det centrala. Det har pågått vårdnadstvister i barnets liv sedan hon var strax över året gammal. Varken modern eller fadern har några övriga problem mer än att de belastar flickan med ett ansvar som tynger henne så mycket att hon har fått depressioner, är efter i utvecklingen på så sätt att hon kan mer om hur en domstolsprocess går till än hur man leker med dockor. Vilket i sin tur har gjort att t.ex skolan inte fungerar. Det har varit en lång process. Från utredningen startades tills flickan placerades tog det 1 år. Har inte varit några andra utredningar kring flickan tidigare om man bortser från de familjerättsliga. De utredningarna har pratat om föräldrarnas situationer. BBIC utredningen pratade om flickans behov istället. Vadå skrämmer upp folk? Det är rena sanningen. Ett barn kan fara så illa av att föräldrarna håller på som dom gör, att barnet tar sådan skada att han/hon behöver placeras. Det är är inte första ärendet jag ser så, även om detta helt klart är ett av de solklaraste.

Och din roll i det hela var??

Du skrev också att det var ett case liknande det TS tar upp, det vet inte du. Kommunikationsproblem kan finnas på olika nivåer och orsakas på olika grunder. Att du gör såna paralleller och skriver om placeringar i en sådan tråd skrämmer upp helt i onödan då det inte kan göras jämförelser på detta sätt. 

  

Det här blir i alla fall bara värre och värre, kan inte skriva mer om det här i detaljer eftersom det då kan kännas igen. Allt eskalerar och mamman gör barnen till bästa vänner och som nu inte ens kan gå till skolan för dom oroar sig för sin mamma som påtar sig offerrollen och njuter av att barnen är oroliga över henne och har blivit hennes bästa vänner. Jag hoppas pappan ansöker om egen vårdnad för barnens skull för det här är bara för mycket.

Det är hans skyldighet att ingripa om barnen inte mår bra. 
Råd honom att ta kontakt med advokat eller jurist specialiserad inom familjerätt, genast!
Vill ni ha bra tips på ombud så kontakta någon i föreningen www.minpappa.nu 

Oj då. Inte gå i skolan, ja det är ju inte bra. Vad anger de för skäl att inte vara i skolan då? Det är ju skolplikt.

Ett sätt är också att skicka mailet med en bekräftelse. När hon öppnar mailet så måste hon tycka ok (bekräftar) att hon öppnat det. då skickas ett mail till dig att hon har öppnat det. Spara allt också för senare konfrontation tex i domstol.

Det är fruktansvärt lågt att låta barnet vara budbärare! Det är inte barnets ansvar. Ditt ex brister i sitt föräldraransvar!

TS är inte förälder utan tillsammans med pappan (om jag fattat hela saken rätt?)

Anonym (famrätt)
Och vad gör det om det är pappans sambo som skriver eller inte. Uppenbart så är det ett problem när pappan vissa gånger blir ledsen över saker barnet kommer och säger som han egentligen är mammans ord!

Absolut ingenting, ville bara klarlägga att TS inte var förälder.

Om du läser alla mina inlägg så ser du att jag inte lägger någon vikt vid detta öht.