Fetman förstör vårt äktenskap

Jag är gift sedan 20 år med en kvinna som varit underbar. Vi har ter fantastiska flickor tillsammans och vi har varit väldigt lyckliga och passat bra ihop.  För ca 10 år sedan började min fru successivt gå upp i vikt. Jag försökte diskutera det lite försiktigt i början och det har varit tydligt att jag inte velat att hon skulle gå upp i vikt.  Men med åren har vikten ökat och ökat och ökat. Det har påverkat mig och min attraktion av henne. Sedan är det ett känsligt ämne och man vill ju inte såra den man älskar men när man ser att det går åt fel håll och man mår dåligt över det behöver det ju till en förändring. De senaste åren har jag blivit tydligare med mitt missnöje och mer "kravställande". Jag har känt mig sårad över att hon inte gjort något allvarligt försök att påverka sin situation. Hon gillar sötsaker av alla slag och att sitta stilla framför TV'n i timmar. ¨Så det är inte bara fetman i sig utan mest oviljan att anstränga sig som gör att jag känner mig ignorerad. De senaste året har vi diskuterat detta till leda och vi kommer ingen vart. Vi har gått i familjeterapi för att lösa situationen men det verkar inte heller hjälpa. Vi är helt låsta. Jag tycker att hon borde gör försök att gå ned i vikt. När hon inte gör det blir jag ledsen, aarg och besviken. När man känner så är det svårt att vara kärleksfull i en relation. Hon är bitter för att jag visar kyla och inte älskar henne som hon är (dvs oavsett utseende). Hon har gått upp från 60 till 90 kg och det är en märkbar förändring på utseendet. Hon tycker jag är ytlig och vill inte gå ner i vikt för min skull. Till saken hör att hon många gånger under åren uttryckt ett "eget" intresse att gå ned i vikt men inget händer. Nu har hon startat ett program för att gå ned i vikt. Jag är glad och nöjd med det. Positiv och mer kärleksfull. Då har hon reagerat med ännu större "besvikelse" än innan. Även om hon går ned i vikt och jag blir glad och relationen från min sida är bra vet hon ändå inte om hon kan leva med mig eftersom hon tycker att jag sårat henne så djupt och att det är så förskräckligt att jag har de värderingar om utseendet som jag har. Jag har läst lite trådar här på familjesidan och de finns de som stöder min syn på det hela och de som stöder hennes. Och kanske är det bara att acceptera att vi inte kan enas. Min undran är hur vanligt detta är. Jag frågade vår terapeut som inte kände igen frågeställningen. Jag tyckte det var underligt. Jag tror många relationer lider av dessa problem. Jag skäms inte heller för att vara rak, öppen och tydlig med vad jag vill och tycker. Jag tror alla ställer krav i en relation och jag tror de flesta har någon slags tolerationsgräns för fetma eller annat. Sen drar man gränsen på olika ställen. Min fru har velat skuldbelägga mig för att jag har den åsikten/ synen som jag har men jag tycker inte borde känna skuld. Det borde inte hon heller. Tacksam för kommentarer!