Jag har någon gång läst på nätet om barn som fått aspergersdiagnos redan vid 4 års ålder. Men hur kan de egentligen få det eftersom det väl först är i 4-årsåldern som den sk "theory of mind", förmågan att förstå vad andra tänker och att andra tänker annorlunda än en själv, utvecklas? Är det för att andra diagnoskriterier för aspergers är så framträdande så de ändå är säkra på diagnosen?
Jag vet inte hur de som ställer diagnos tänker men jag vet att min kommun inte ställer diagnos på så unga barn utan konstaterar att barnet visar tecken på aspergers, adhd etc. Vårt bup menar att det är så mycket som händer de där åren att man inte ställer en "riktig" diagnos förrän skolåldern.
Så det finns olika skolor verkar det som 
Aspergers är ju autism och det finns många tecken på det. Min 4-åring utreds för autism och jag är grymt tacksam över att han blir utredd så tidigt.
När det gäller autism så är tidig träning viktigt, ska man inte utreda förrän i skolåldern så förlorar barnet massor på det.
En diagnos kan ju även tas bort i efterhand om det visar sig vara fel.
Alltså barn utreds tidigare och får hjälp och stöd utifrån den problematik man har, MEN man sätter inte diagnosen förrän man blivit äldre och "mognat" (i brist på bättre ord). Ett exempel är ett förskolebarn som visar tecken på adhd och autism, denne får stödsamtal på bup, resurs på förskolan, coaching av förskolan för barnets problematik - men barnet får inte diagnosen adhd och autism förrän denne blir äldre och utvecklats.
En diagnos är, och ska aldrig vara, ett krav för stöd.
Jo, man kan visst sätta diagnos.
Drömmen är att man ska få hjälp utan diagnos men så är det inte...
Lilith Dark: läs om, läs rätt.
Blaha: det är lättare många gånger ja, men det är de facto inte ett krav. I och med nya skollagen har skolsystemets ansvar skärpts dessutom.
ADHD brukar sällan sättas som diagnos innan 5-6 års ålder. Oftast i skolålder, eftersom kriterierna är "skolinriktade". Det finns dock barn i 2-3 års ålder som fått diagnos.
Autism-diagnos kan sättas före 2 års ålder i många fall, men man sätter då inte diagnosen Asperger. Min yngsta kallade de "en mycket liten Aspergare" när hon förra veckan fick sin diagnos. Hon hade inte utretts så tidigt om inte vi själva kunnat så mycket om funktionshindret vid det här laget.
Hon fick i dagsläget diagnosen atypisk autism, och det är nog vad de flesta "tidiga Aspergare" får som diagnos skulle jag tro. Nåt annat är ju svårt att sätta...
Tillägger.... Bristande "theory of mind" är ju inte en diagnoskriterie för Aspergers syndrom heller, så hur tänker du där..?
Autismspektrat oerhört stort, allt från att bara sitta i ett hörn och snurra på grytlock hela dagarna till att faktiskt fungera hur bra som helst i samhället men med många anpassningar, hjälpmedel och förståelse från sina medmänniskor, det är ju också autism när de övriga kriterierna är uppfyllda.
Om vi som föräldrar hade blivit tagna på allvar av BVC, BUP och inga vårdköer hade funnits så hade min son fått sin dagnos bra mycket tidigare än som vid 7 år. Att vi förstod att det inte var riktigt som det skulle hade vi förstått redan vid 3 årsåldern men kanske inte vilja inse riktigt och orkat ta tag i det, vi hade ju inte så svårt när vi visste hur han funkade, han gick ju inte så många timmar på dagis osv... Man tror ju att det ska växa bort, hade bara BVC hjälp till på ett annat sätt så hade vi kommit till utredning tidigare.
Vad vi, han har missat kan vi aldrig få reda på och han har ju även ADHD också så hans diagnosbild ver nog inte så lätt att ställa, speciellt med tanke på att han var väldigt ojämn i sina resultat i tester.
Men varför ska man gå hela tiden efter vad förskolan säger och rekommenderar. Om ett barn har haft många av de kriterierna som går under autism längre än 6 månader som är ett av de "kraven" för att det inte bara ska vara en jobbig period och en dela v barnets utveckling så har ju barnet helt uppenbart ett funktionshinder.
Tänker tex på sömnstörning, om ett barn sen födseln har sovit som en kratta, ingen dygnsuppdelning med lång vakenperiod, lång sömn så är det ju inte någon fas, det är ju permanent. Att ett barn sover på dagis hjälper ju inte att fråga dom om.
Jag sörjer att sonen inte fick sin diagnos tidigare, alla de åren som gick som han mådde dåligt, stressad över att inte veta vad som ska hända, det snabba tempot (för honom sett), okunskapen från dagis om hur han upplevde situationen... Jag vill inte ens tänka på hur hemskt han måste ha haft det, om jag gör det kommer jag bli galen.
Men att den som tror att det inte är viktigt med att ställa någon diagnos förrän skolan, och inte bara mitt barn som får bli offerlammet för att det ska gå någon slags prestige i att barn inte behöver diagnos, att det sitter någon och gömmer sig bakom en lullig lag om att alla barn har rätt att få stöd, samtidigt som det inte blir något utan en diagnos. Att mentaliteten ute i samhället är att barn bara behöver dyka upp på dagis, springa omkring och leka så är allt bra. Det känns faktiskt rent jävla sur.
Rätt onyanserat inlägg! Vi har haft barn som senare fått en autismdiagnos, adhd samt barn ens båda två. Självklart märks det att allt inte verkar stå rätt till och man har fått anpassa verksamheten efter barngruppen, sökt stöd och gått minus i budgeten för att ha råd med resurs!
Alla barn ska ha rätt till stöd! Men det innebär inte att man ska behöva diagnosticera dem med en exakt diagnos för det.
Puckade förskolor och skolor finns, men att hävda att ingen diagnos ger ett helvete för barnet - det är fel! Ja det är lättare att argumentera mot förskolechefen och dylikt om denne är motvillig, men det ska inte vara så.
En sajt jag läste om koppling mellan autism/apsergers och Theory of mind, är här:
http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/annorlunda_tankande/theory_of_min/ToM_vid_autism/index.html
Jag undrade bara och var nyfiken, kan inte så mycket om det här och ville bara veta mera, har inte menat det som ett påstående eller debattinlägg
Ok, då förstår jag bättre. Som sagt, sällan sätts den diagnosen tidigt - man får en mer ospecifik autismspektrumstörningsdiagnos istället. Ställs diagnosen, så gör den det utifrån de fastställda kriterierna.
Huruvida theory of mind brister hos barn och vuxna inom autismspektrum resonerar man olika kring inom olika "skolor" - somliga har valt att utgå från detta när de lägger teorigrunden för diagnos nästan, medan andra inte alls ser det som avgörande. Finns nånstans på nätet en mycket intressant sammanfattning kring teoribakgrunden för de olika förklaringsmodellerna, där de också går igenom några av de "viktigaste" studierna som gjorts i ämnet. Somliga har visat en påtagligt bristande theory of mind hos barn med autism, andra har visat att skillnaden mellan barn som har autism och "normalstörda barn" inte alls är så stor. Oavsett, så är det inte ett "antingen/eller" för barnen med diagnos.
Jag skulle tro att min sexåring med autism skulle kunna ha svårt med det "vanligaste testet" (Sally & Anne), hon har mild-måttlig autism och ADHD. Ganska påtagliga språksvårigheter. Min son på fyra år, som har måttlig-grav autism och stora motoriska svårigheter klarade testet galant. Det innebär dock inte att han alltid har förmågan att använda sig av den kunskapen rent praktiskt i situationer han befinner sig i...
Läs första inlägget noga, om vad man "kan" och inte.