Har egentligen ett fantastiskt liv men känner mig ändå ledsen inombords. Denna Facebook.. Man ser alla fantastiskt glada festmänniskor, hur de umgås och har kul. Jag har väl också kul men saknar nog att ha ett stort umgänge som så många verkar ha. Jag vill också kunna bjuda ihop 30 vänner när man vill ha fest eller fyller år. Ja, ensam är vad jag känner mig...Skäms över att känna så här.
Kom ihåg att facebook är en av de främsta orsakerna till depression.
Jag har inte särskilt mycket vänner, de flesta miste jag när jag flytta och att hitta nya vänner när man är vuxen är svårt.
Jag ser också många på facebook som har vänner och de festar och har kul, medans jag sitter hemma och har tråkigt. Men samtidigt får man se det positivt.
Jag slipper ligga bakis ;)
Det man kan göra är väl att bjuda över de vänner man har... 2 eller 30 spelar roll... umgås, ha kul och skit i vad alla andra gör. Lev livet och va nöjd. Det försöker jag göra.
Vad gulligt skrivit. Ja, jag försöker hitta det positiva. Men saknaden efter en riktig vän är ganska stor. Nu låter det som om jag är socialt anpassad. Skulle de få som känner mig skulle de bli förvånade. De tror nog att jag har många vänner utanför deras omgivning. Ja det känns som ett sorgligt kapitel detta..
Jag har som sagt inte heller särskilt många vänner och känner många gånger att jag gärna haft fler... En vän att kunna ringa när saker ännu tungt eller någon att ta en kaffe och snacka skit med... Jag har tyvärr inte det men försöker så gott jag kan att hitta nya vänner. Alla behöver vi den där vännen och förhoppningsvis hittar vi den, på ett eller annat sätt :) Och som jag skrev tidigare, Facebook får många att bli deprimerade. Tänk på att på nätet kan man överdriva en hel del.... Själv kan man ha haft en jobbig dag med barnen men får man en go kram skriver man om det på fejjan... Istället för att vara ärlig och spy ut all skit... Alla är vi väl rädda för vad andra ska tycka och tänka.. Tyvärr...