Exempel på lyckade inkluderingar i grundskola

Jag har en son med DS som nu ha börjat i första klass på en Montessorifriskola. Min son har inte så utvecklat tal och pratar väldigt otydligt men vi använder tecken som stöd. Sonen gick även nollan på den här skolan och det ha fungerat jättebra. Han har 100 % resurs både i skolan och på fritids. Vi har valt att vänta med att skriva in honom i särskolan men skolan får ändå särskolepeng och pedagogisk handledning från kommunen. Jag och min fru tycker det är viktigt att sonen får gå i skolan med "vanliga" barn, inte minst för språkutvecklingens skull. Sonen är mycket omtyckt av lärare och elever så vi känner oss väldigt trygga med att ha honom där.

Hur ställde sig skolan till att ta emot ett barn med särskilda behov? Svårt att få honom antagen?

Min son är 13 år och går i åk 7. Han har Downs Syndrom och verbal dyspraxi. Har går i en vanlig (men liten) åldersintegrerad 7-8:a på en friskola. Han jobbar delvis med samma saker som övriga elever, men på sin nivå. Han är grundskoleelev och bedöms efter grundskolans kursplan. Det är möjligt att någon av de andra eleverna också har behov av särskilt stöd, men det är inget som jag som förälder ser. Hans tvillingsyster går i samma klass. Han har en assistent som stöttar honom (behovet av det är större nu än när han var yngre), samarbetet mellan ämneslärare, mentor och assistent är stort. Det är ämneslärarna som är ansvariga för undervisningen vilket gör att en viss anpassning görs direkt i planeringsstadiet så att han kan vara med. Assistenten går in och stöttar både min son och ämneslärarna.  
Genom åren har kraven ibland varit för höga och ibland för låga och det beror till stor del på den aktuella läraren. 

Skolan var väldigt positiv till att ta emot honom. Sedan kan en skola inte neka att ta in ett barn med särskilda behov. Han har samma rättigheter som andra barn och skolan är skyldig att ge honom det stöd han behöver.