När P var liten hade vi samma problem med slem, dessutom var P svag och orkade inte hosta ordentligt, varpå lunginflammationen kom som ett brev på posten. VI inhalerade, använde acetylcystein brus och rullade P på yogabollen, men det verkade inte göra någon större skillnad.
Sen träffade vi en norsk sjukgymnast på en nätverksträff, en kvinna med 25 års erfarenhet av muskelsvaga barn som ständigt slemmade. Hon rekommenderade "pappalek" , vi åhörare glodde frågande, men hon menade de lekar som fäder ofta leker med sina barn, de som är mer fysiska, och lockar fram skratt. Skratt menade hon var det ultimata sättet att få upp slemmet, med skratt använder man båda diafragman och bröstkorgsmusklerna och pressar ut luften (och slemmet) stötvis. Om man skrattar så man kiknar finns det inte en chans att man inte hostar.
Desperat som man är provar man allt. P var liten, svag och skör, men vi busade lös och blev modigare för varje gång. Och P hostade, hostade hostade och kräktes slem. Naturligtvis slutade vi inte med inhalationer och acetylcystein, men "pappaleken" var tusen gånger effektivare än alla annan sjukgymnastik vi provat.
Dessutom blev P så trött att P somnade efteråt, som en sten, och fick ett par timmars lugn sömn.