Tycker du att man ska amma om man inte vill men man kan?

Vi har väl inte med vad andra människor gör i sina liv eller lägger sitt barnbidrag på. Bättre en glad mamma och ett flaskbarn än en tvingad hysterisk mamma med ett missnöjt barn som kan fara illa!

Jag tycker att amma är en sån sak man får ta när man skaffar barn, de ingår liksom.

Hade jag fått välja skulle ja få världens snällaste bebis som aldrig grinade, som sov hela nätterna, som bara satt där nöjt i min famn och gosade å hängde med på de jag ville göra på dagarna. Men de går ju inte, och de är jag medveten om och de är de jag får ta när jag själv väljer att skaffa barn. Jag kommer i perioder kanske aldrig få sova, jag kanske får sitta och amma dygnet runt med såriga bröstvårtor osv, men ja gör de, för de va mitt eget val att skaffa barn och de hör till.

Men sen är de ju så att alla kan inte amma och ersättningen är de säkert inget fel med och vad andra mammor gör med sina barn intresserar mig inte så länge barnen inte far illa. Man är ingen dålig förälder för att man ger mjölkersättning eller använder våtservetter ist för vatten å handdukar.

Men sen sa BVC på föräldragruppen att dom som barn ammar får inte magknip på samma sätt som med ersättning och att de är vanligt att barnen får lite övervikt som dom aldrig blir av med pga ersättningen. Men BVC har tydligen olika åsikter dom med har ja hört.

Tycker bara att de är så tråkigt när ja ser mammor i min omgivning som väljer bort amningen av skäl som tex att dom lättare kan lämna bort till barnvakt så dom får sticka iväg på egna nöjen. Eller för att de va så krångligt å bökigt. Och att dom sen knappt tar upp bebis för att Mata utan dom får sitta i babysittern och så håller mamman i flaskan lite sådär nonchalant ointresserad. (säger inte att alla är så utan de är så dom i min omgivning beter sig)

Jag tror egentligen inte att någon ifrågasätter huruvida bröstmjölk är bättre än ersättning eller inte. Det handlar snarare huruvida just amning alltid är det bästa eller inte. 

Att bo på landet är bättre än att bo i stan.
Att skippa blöjor och EC:a är bättre än att plasta in barnrumpor.
Att äta egenodlade grönsaker är bättre än att köpa kommersiellt producerade.
Att promenera med ett barn som kan gå är bättre än att sätta det i vagn.
Att aldrig ge sina barn någon form av sötsaker är bättre än att göra det.
Att enbart klä barnen i från grunden egenproducerade kläder+tyger är bättre än att köpa industritillverkade.

Detta vet alla och ingen skulle ifrågasätta det. Trots detta finns det jättemånga föräldrar som bor i stan, som använder blöjor till sina barn, som handlar i matvaruaffärer (och till och med köper halvfabrikat som buljong, eller kanske t.o.m. någon enstaka korv), som inte odlar sina egna grönsaker, som sätter sin 2-åring i sulky, som låter barnet få en bulle eller två och som handlar kläder som inte ens är eko-märkta i klädbutiker. Gör detta oss till värdelösa föräldrar eftersom vi inte sätter våra barn bästa i främsta rummet?
 

Nej, det tycker jag inte.

Fattiga länder får ju långt större problem med ersättning pga att de inte alltid använder rent vatten. Så även om ersättningen i sig inte innehåller de bra sakerna som bröstmjölk gör så är nog vattnet boven i dramat mer än ersättningen när det gäller de länderna.

Ärligt talat så behöver man inte läsa speciellt mycket för att inse att bröstmjölk är överlägset ersättning. Det betyder inte att ersättning i sig är dåligt men om man bestämmer sig för att inte amma så ja, då väljer man det sämre av två alternativ.

Det sagt så tycker jag inte någon har med någon annans val att göra. Vill man inte så vill man inte, punkt.

Flickan och kråkan: Skillnaden mellan de grejer och det du räknar upp och amning upplever jag är att de som tex ger sin barn halvfabrikat ibland (bl.a. jag) inte har särskilt svårt att "erkänna" att det faktiskt varit bättre att laga maten från grunden. Att barnen förmodligen mått bättre av det. För mig är det ett misslyckande att jag inte pallar med stressen att skynda hem från jobbet och laga supernyttig mat utan tillsatser varje dag och att jag väljer att prioritera att umgås istället för att stå framför spisen när vissa fixar både och. De som inte ammat är däremot ofta jättenoga med att hävda att det inte är ett dugg skillnad på att amma och flaska och deras val inte påverkar barnen alls.

Tacka gudarna för att jag inte är en sån hysterisk uppoffrande mamma, vilka empatiska barn ni kommer uppfostra.

Bra skrivet.

Så är det ju absolut men ibland kan det nog vara ett sätt att övertyga sig själv för att man inte lyckats få igång amningen. Så upplever jag iaf att min mamma gör (jag är uppfödd på ersättning). Det är heller inte så konstigt om man vill freda sig från anklagelser med tanke på vad många skriver i tex den här tråden.

Läste amningsbloggen för ett tag sedan där någon skrev att ifall man ammar för kort så anses man egoistisk, ammar man länge så är man äcklig. Man ska amma "lagom" länge för att inte andra ska ha en åsikt. :/

Det handlar inte om att maximera välbefinnande utan om att minimera lidande.

Azi: lite samma sak faktiskt. Om man lider av att gå upp på natten är det ok att strunta i bebisen om den vaknar då? Osv osv. Och tråden handlar ju om att man inte VILL amma dvs att man väljer bort ofta innan bebisen ens är född.

Nej det är det inte. Att låta någon suga på ens kropp när man inte vill kan kännas som att begå ett övergrepp på sig själv. Hur ska någon kunna knyta de band som krävs för barnets välbefinnande under sådana omständigheter?

Barnet måste få mat, men det finns fullgott alternativ till amning. Det finns inga fullgoda alternativ till att trösta ett barn på natten.

Men om det nu är så att man verkligen lider av att ta hand om barnet på natten så tycker jag att man borde undersöka möjligheten till avlastning, så att man även där kan minimera lidandet för föräldern.

Men är det verkligen så? Jag upplever i amnings- kontra ersättningstrådar att de flesta (oavsett om man ammar eller ger ersättning) är helt (enstaka undantag finns givetvis) överens om att bröstmjölk som sådan är bättre för spädbarn än ersättning, men att man ändå kan välja att ge ersättning för att amningen som sådan skulle göra en till en sämre mamma sammanslaget. Du gör ju exakt samma val när du ger halvfabrikat. Du skulle utan tvekan hinna laga mat från grunden om du prioriterade det, men du känner att du skulle bli en sämre mamma på det viset än att faktiskt ta en för dig mindre stressfull väg via halvfabrikat. Jag gör det valet med blöjor. Självklart skulle jag kunna hitta tiden - självklart. Jag känner dock att det negativa med att plasta in mina barns rumpor uppvägs av att jag är mer till freds med min tillvaro, är mindre stressad och därmed möter mina barn på ett bättre sätt. 

Oense är man däremot kring detaljer kring bröstmjölkens fördelar ur hälsosynpunkt. Och det är ju egentligen inte heller så märkligt eftersom vetenskapen inte heller är helt enig. Men visst finns det sådant som är utan tvekan fastslaget.

Har inte läst allt men jag tycker aldrig att man ska göra något med sin kropp som man inte vill, det gäller även amning. Jag ammade själv länge och förespråkar absolut amning men inte till varje pris. Vill man inte så ska man inte. Jag tror inte på att plåga sig själv "för barnets skull". Barnet kommer överleva även utan bröstmjölk och förhoppningsvis ser mamman till att bygga upp närhet och trygghet som kommer automatiskt med amning på annat sätt.

Du är inte nådig du 

Men det är ju just därför det är en fråga om prioritering. Jag tycker amning är viktigt, praktiskt och trivsamt och är därför självklart inget just jag prioriterar bort. För mig är det också mycket viktigt att orka vara en närvarande mamma som orkar med täta nattliga uppvak med spädbarn, konflikter mellan syskon, upproriska perioder etc etc. och av den anledningen kommer jag att kompromissa med sådant som inte är prio-ett för mig = jag EC:ar inte, jag kan tänka mig steka upp färdilgagade fiskpinnar, jag kan sätta barnen en stund framför TV:n med en smörgås för att få en stunds egen tid etc. Ja, jag vet att det är bättre med oinplastade rumpor. Ja, jag vet att hemlagat är bättre. Ja, jag vet att det är bättre att vi bygger lego tillsammans och äter mellanmålet tillsammans. Men i det stora hela är det allra viktigaste för mig att jag orkar möta konflikter på ett bra sätt, att jag orkar gå upp och vagga ledset barn mitt i natten etc. och då är det ok att inte i varje stund göra det som är optimalt för barnet. Det gör mi inte på något vis till en dålig förälder. Det gör mig mänsklig.....och det är vad mina barn behöver - föräldrar som är mänskliga. Om inte jag kan förlika mig med mina brister och fel, hur ska då mina barn kunna göra det.....med sig själva? 

Här biter du dig själv i tårna lite. Vad hände med åsikten att grunden till gott föräldraskap ligger i att laga nyttig mat? Eller erkänner du att även solen har sina fläckar? 

När man har lyckats i sitt föräldraskap är ju när man ger sina barn kärlek och känner sig trygg i sig själv och ge trygghet. Människor som tvingas göra saker för att andra tycker det är rätt kommer bli otrygga och kommer ha svårt för att förmedla trygghet pga sin egna osäkerhet. .