Vad ska jag säga till min son om tjocka människor?

Så vitt jag förstått så testar barn gränser i den åldern för att se vad som är okej att säga/göra och vad inte, för att på så sätt börja lära sig sociala regler (eller vad det nu heter). Att då låta bli att säga ifrån för att "barnet ju ändå bara är ärligt" eller "han/hon menar ju inget illa" tycker jag bara är dumt.

Illa nog om barnet säger så om en vuxen, men hur blir det då ifall det går ett överviktigt barn på barnets förskola? Skall barnet få kalla förskolekamraten för tjockis också då, för det är ju sant att barnet är tjockt? Är det då okej om andra barn hänger på och säger tjockis också?

Vissa saker säger man inte. Hur sanna de än är. Om man vet att det finns stor risk för att ett uttryck sårar folk så förstår jag inte varför man skulle insistera på att använda det eller låta sina barn använda det ändå. Det är onödigt.

Barn kan ju tycka att en normalviktig person är tjock också. Kom ihåg när jag började på en förskola, hade precis innan nått min vikt på 68kg efter en graviditet men som med många andra så putade magen fortfarande lite. Och barnen frågade om jag skulle ha en bebis! Jag blev otroligt chockad då alla vuxna sa att jag var smal men barnen såg bara det som fanns kvar att göra något åt och det var magen. Troligtvis såg alla vuxna det också men sa ingenting

Jag kan också vara ärlig..ja, fröken kanske var tjock men du är ouppfostrad och dum i huvudet. Låter det okej, jag är ju bara ääääärlig. 

Idiot.

Till min son säger jag att man säger inte tjock, för då mobbas man och det är aldrig okej. Jag har även förklarat att man kan vara tjock för att man äter massa kakor och pizza men att man också kan bli tjock av mediciner. Så därför använder inte min son ordet "tjock" utan som ni andra skriver, han använder personens namn helt enkelt. 

Mina barn har inte ens haft det ordet i sitt vokabulär vid den åldern.  Vissa saker säger man bara inte och det vet mina barn om och använder därför den typen av ord väldigt restriktivt...tja aldrig.

Jag hade försökt att inte reagera alls på detta eftersom barnet inte sa det i avsikt att såra. Barn vet inte att samhället anser det vara "fult" att vara överviktig.

När vuxna börjar skälla och säga usch och fy så säger man inte - då lär sig barnet att det är fel och fult att vara tjock. Vill du lära ditt barn att ha förståelse för att folk är olika och ser olika ut - så skäll inte på barnet om man säger att någon är tjock eller smal eller, brun eller vit eller kort osv.

Det är de vuxnas reaktion på saker som barnen säger som gör att de till slut inser vad som anses fint eller fult.

En som skäller på ett barn som säger tjock avslöjar ju bara sin egen åsikt inför överviktiga människor. Inte okej anser jag.

Om det är någon som man vet vem det är kan man ju referera till dem med namnet. Generellt är det inget fel med att vara tjock, det finns inget samband mellan att vara smal och ha en genomtänkt etik, exempelvis.

Man ska inte ljuga för barn.

Låt ditt barn kalla tjockisen för tjockis och negern för neger. Ärlighet varar alltid längst och för guds skull lär din avkomma att det finns stora skillnader mellan kön och att det bara var en utvecklingsstörd idiot på 2000-talet som kom på hittepå-ordet hen.

Vi lever redan i värld av förljugenhet och jag är inte imponerad.

Vad tusan, säg som det är till sonen. Tjocka människor saknar karaktär och diciplin, de har själva tuggat sig till det hela och det är INTE någon sjukdom det är eget tuggande och fel matvanor.
Hittat en rolig blogg om det hela, kika här så kanske du kan förklara för både sonen och vänner =)
http://fetamanniskor.wordpress.com/
 

Man behöver hjälp att hantera sakerom man blir ledsen av att småbarn säger "du är tjock". Jag är lite tjock och får höra det från barn ibland. Jag har även vuxenacne och får höra det. Är också 156 lång och att man inte är lång som en vanlig vuxen har man också fått höra. So what? Det är ungar. Det är sanningen. Har man svårt att acceptera/hantera sanningen kanske?