Stömning, evighetens fight eller återvändsgränd?
hej
Pratade med en kompis och hon jag följande exempel:
Pappa: vill ha gemensam vårdnad
Mamma: Vill ha ensam vårdnad
Pappan går på upprepade sammarbetssamtal med mamman, men hon vill fortfarande ha ensam vårdnad. Orsak? de kommer inte överens. Över vadå undrar ni säkert? jo huruvida de ska ha gemensam eller ensam.
Pappan går till advokat och han stämmer mamman på vårdnaden. Det hela tas till tingsrätt blablablabla. Familjerätt utredning... blablablabla.. ringsrätt anser att pappan är lämplig som vårdnadshavare och bör således få gemensam vårdnad som han kräver..
Mamman har efter flera års utredning fortfarande samma svar: NEJ ingen gemensam vårdnad, jag vill ha ensam. Och så här håller det på år efter år tills antingen barnet fyller 18 år och blir myndig alternativt tills pappan ger upp och säger: FINE, du får som du vill! Jag ger upp.
Har pappor som vill vara delaktiga i sina barns liv verkligen så här lite makt över situationen? går det verkligen till så här?