Varför samsover ni inte?

För att alla sover bättre i sina egna sängar.

För att både jag och barnets pappa sover så mycket sämre då. Vi får ont i ryggen eftersom vi båda flyttar oss när barnet snurrar och sparkas. Barnet drar även i mitt hår natten igenom vilket gör att jag blir jättestörd. Eftersom vårt barn sover lika bra i sin egen säng som står i vårt sovrum så gör vi så numera.

När han var mindre och sov bättre hos oss fick han göra det, för allas skull.

Samsov med första barnet och tänkte självklart göra det med barn nummer två, men det visade sig att hon inte var lika med på noterna, och sov mycket bättre i egen säng =)

För Att vår dotter inte sover lika bra hos oss som i sin egen säng. Inge roligt för henne att vara jätte trött hos dagmamman och inte orka leka.

För att ingen sover bra när alla ska försöka sova i samma säng. Jag behöver utrymme.

För att 1) barnet (som är sju månader gammalt) kryper runt en massa så fort hon vaknar och 2) jag sover rätt hårt och inte märker att hon är vaken. Andra gången hon ramlade ur sängen bestämde jag att det nog var bäst att hon fick sova i spjälisen på heltid. Känns skittrist, för hon sover egentligen bäst tillsammans med mig (nära bröstet...)

Hennes storebror sov som en kratta när vi försökte ha honom i föräldrasängen. Började sova hela nätter så snart han fick sova i egen säng i eget rum när han var fyra månader.

Gubben tycker att plutten (6,5mån) ska sova i egen säng, annars kan de vara svårt senare.. Han har sovit i egen säng i kanske 1 månad.. kloss i kloss med vår säng..
För mej får han gärna sova vår säng, det äe ju sååå mysigt!! Bråkar jag och gubben så han sover i ett annat rum får ju lillkillen givetvis sova i vår säng ;)

Finns inget behov till det, hon är stor nog att kunna sova själv!

Vi samsov de första två månaderna, för att underlätta nattamningen. Men efter drygt 2 månader så började sonen sova hela nätter, och då slutade vi samsova eftersom jag inte sov så bra då.
Och sonen sover superbra själv i egen säng. Men behöver han oss någon natt p.g.a. sjukdom eller något, så samsover vi naturligtvis igen. Men inte i vår säng, utan i hans.

Det finns inget behov av det, dessutom sover alla bäst i sina egna sängar. Sonen snart 1 år har sovit hos oss en gång lillan i magen kommer också få sova i sin egna säng från dag 1

För att jag vill hålla om min sambo och få närhet av honom som han och jag inte får av varandra dagtid.
Plus att jag tror vår dotter sover bättre i sin egna säng så slipper hon störas av att vi vänder på oss eller så.

Här väntar jag på att sonen ska få in en någorlunda nattrutin innan han flyttar över till sin säng. Tycker även att de är viktigt att jag och sambon får den närheten till varandra på nätterna.. Tycker att de är så lätt att man glider ifrån varandra och att sexlivet blir lidande med en stoppkloss i mitten :)

Det behövdes aldrig med barn 1 som sov i sin egen säng med en gång. Barn 2 sov med mig i ca tre mån innan hon ville sova själv. Jag är mycket beroende av en god natts sömn. Och det skulle jag inte ha med barnen i sängen. De tre månaderna av samsovning var allt annat än mysigt.

För att jag och pappan sover mycket bättre utan bebis i sängen. Dottern sover bra var som helst. Men eftersom spjälsängen står bredvid min säng med långsidan borttagen så är det nästan som samma säng ändå.

Vi samsover inte i vår familj eftersom alla sover som tre påsar hundskit och drabbas av "H"-syndromet. Sist det hände så trillade jag ur sängen. Så samsovning.... NEJ TACK!

Min sambo och jag somnar alltid tätt tätt ihop så ska 5-åringen dit också så blire inget somna tillsammans. Hon sover så bra i sitt rum i sin säng.

:)