Total kaos! Barn med autismspektrastörning!

Nu kanske jag är ute och cyklar. Men ett tips kan vara att läsa boken: Familjen Kärnfrisk

Men bup/ och eller socialen, och även bvc. Måste väl kunna hjälpa er med detta? Det är ju inte meningen att er familj skall lida i onödan om det finns hjälp?

Vi bor inte i Sverige nu men när vi gjorde det gick jag som mamma på autismcenter för hjälp. De gav rådet att ignorera.

Fast du får inte ignorera att han slår lillasyster!!
I vilka situationer är det?

Jag har 3 barn med autism, de två yngsta 6 och 8 år. De är som hund och katt!

Kolla gärna in min blogg och se om det finns något användbart för dig.

Ett inlägg heter konsekvenser och ansvar.

www.orkidemamman.blogspot.com

Vill rekommendera boken Provlemskapande beteende av Bo Heilskov

Kram på dig!

Tack, ska kolla in bloggen. Angående att ignorera menades det på att jag skulle ignorera honom och skydda lillasyster då de tror att han gör så för att få uppmärksamhet och att han inte kan skilja på dålig och bra uppmärksamhet. I vilket fall får han uppmärksamhet av mamma.

Jag tror inte att det handlar om uppmärksamhet! Jag tror det handlar om att han får en reaktion som är förutsägbar! Förstår han systers och dina reaktioner? Ser han sin egen del i "konflikten"? Skulle gissa på att det är här problemet ligger?

Nej, han verkar inte förstå sin egen roll i det hela.Om lillasyster slår tillbaka så börjar han gråta och tycka synd om sig själv men att han tillfogade smärta på henne 1 minut innan går inte att förstå. Jag har slutat förklara för honom att man inte slås och att det gör lillasyster ledsen för det är som att prata med en vägg. Han säger aldrig förlåt och verkar inte förstå att det kan vara en vits med att säga förlåt. 
 

Att se sin egen del är svårt när man har autism. Det är väldigt abstrakt, man ser ju inte sig själv och sitt agerande. Det kräver många förmågor att se det.
Andras beteende är lättare att se men man har ingen spegel framför sig själv.

Har en son med Autismliknande tillstånd, i just den åldern körde vi mycket med sociala berättelser, nu fanns det ju inte sagor specifikt för varje grej utan vi/jag ritade egna vilket egentligen fungerade bättre än de färdiga då sonen var engagerad och man kunde prata under tiden. Bla gjorde vi en social berättelse med streckgubbar just om ett barn som slog ett annat och pratade om hur ont han fick, och hur någon slog tillbaka och tränade på att förstå att båda barnen fick lite ont och hur det kändes.

För barn med Autsim är det svårt att förstå att andra känner och ser samma saker som de själva gör, därav att sociala berättelser ofta blir tydliga.

Vet också att vi fick en bok från förskoleklass (han gick halva förskoleklassen för barn med npf) där det fanns många bra övningar tex hur man kan göra när man blir så arg så man börjar slåss, hur man berättar hur man känner osv som var jättebra.     

Rekommender trippel-K!

www.trippelkommunikation.se

Vi har jobbat inspirerat av son-rise.

Här är några exempel på hur man kan jobba. Testa gärna någon av dem.

http://www.autismtreatmentcenter.org/contents/getting_started/practical_strategies.php 

Har inget annat råd än att hålla isär dem...

Även om vi inte haft det riktigt så illa som du beskriver det så har det blivit mycket slag och gråt genom åren.
Nu är storebror (autistisk) 7 år och lillebror 4 år och nu är de bästa kompisar. Visst blir det fortfarande slag ibland, men inte mer än för "vanliga" syskon tror jag. Så det kan bli bättre.  

ja har samma problem typ  min son är 12 år och har   trots syndrom och uppförande störning  och dottern autism  och adhd men de är sonen som slåss och  kastar  saker sparkar  etc  

Vi hade samma problem med vår autistiska son. Som tur var fick vi hjälp av Banyan center som verkligen är experter på problembeteenden. Det allra viktigaste är att ligga steget före och förebygga. Det är skittufft och jobbigt, men det är inte mycket mer att göra när barnen är små. Man kan prova med sociala berättelser och seriesamtal men det finns också en risk att beteendet förstärks av det. Så var fallet med vår son. Istället fick vi göra beteenderegistrering och lära oss i vilka situationer vi var tvungna att förebygga. Ett stressmoment var när vi kommit hem från dagis med alla barnen och skulle klä av dem i hallen. Då brukade sonen gå igång och bitas och slåss. Vi löste det genom att sära på barnen direkt när vi kom in. En fick klä av sig i hallen, en i sovrummet och en i köket. Utåtagerande beteenden är svåra eftersom de ofta blir förstärkta pga det alltid blir en stark reaktion på ett sådant beteende. Jag är ingen förespråkare av ignorering, men jag tror på att tona ner sin reaktion och inte gå i taket, utan bara markera snabbt och sedan sära på barnen.