Vi som ska påbörja utredning

Vi har inte varit med om några missfall, men jag har varit gravid med en annan man (gjorde abort i v.15).

Det gick bra hos läkaren idag.  Hon började med att ta en titt på sambons hälsodeklaration och medan hon skummade igenom den sade hon att hans spermaprov såg bra ut. Han har varit orolig över provsvaret av den anledningen att han räknas som överviktig (BMI 27.7), men det såg som sagt bra ut. Hon gick sedan igenom min hälsodeklaration och jag fick svara på några frågor. Jag fick bl.a. berätta om min menstruation (hur gammal jag var när jag fick min första, om jag har smärtsamma menstruationer, hur många dagar jag blöder osv.), om min ägglossning (om jag känner av den, om jag använder ägglossningstester och om de ger positiva utslag), om min förra graviditet, om min abort m.m.

När vi var klara med frågorna var det dags för VUL. Hon hade svårigheter med att hitta höger äggstock (jag förvarnade henne om att andra gynekologer/läkare har haft svårigheter med att hitta den), men annars såg det bra ut. Hon kunde inte hitta några avvikelser.

Efter att jag klätt på mig igen gick vi igenom mina blodprover, som såg bra ut. Läkaren sade att eftersom jag har regelbunden mens och ägglossning, inte har haft några allvarliga infektioner (t.ex. klamydia) och att jag har varit gravid förut är chansen stor att jag kommer att bli gravid igen. Det är bara en fråga om tid och om vi behöver hjälp eller inte. Det var t.o.m. så att hon garanterade att jag kommer att bli gravid (det tycker inte jag är okej oavsett om det hittas några fel på paret eller inte).

Nästa steg är spolning av äggledarna. Vi kunde inte få svar på när det blir. Vi skulle räkna med att det dröjer en till två månader. Jag struntar i om jag måste vänta några veckor med tanke på att vi har försökt så pass länge... Jag är bara glad över att spolningen blir av!

Känner mig så himla ledsen och besviken. Ringde nyss gynnottagningen här och skulle säga att vi har försökt ett år och vill börja en utredning.

Men nej, det får vi inte. Pga jag var gravid i dec och fick ett missfall då (V4-5) Så då ska jag räkna ett år från då!

Stämmer det verkligen? Är det så här överallt?

Ja så är reglerna på de flesta ställen, för även om det resulterade i ett missfall så kan ni bli gravida på egen hand. Hårt att ta men sådana är bestämmelserna, hoppas att det går för er naturligt igen innan det gått ytterligare ett år och att den lilla då bestämmer sig för att stanna kvar.

Nu får någon rätta mig om jag har fel, men jag tror att man bara kan få påbörja en utredning om man har försökt i minst 1 år utan resultat (om man inte är över 35 år förstås, då kan man påbörja utredning efter 6 månader) eller om man har fått tre missfall på raken. 

Jag tror att det kan vara lite olika regler i olika landsting. Men vanligast är att man måste ha försökt ett år. Sedan finns det ofta en övre och en undre åldersgräns som också kan variera. Man kan ju vända sig till en privat klinik annars.

Ja.. Jag visste att man var tvungen att försöka 1 år. Men visste inte att missfall (V4-5) gör så att man räknas som att man inte har problem.

Tycker ändå har man försökt i ett år och på den tiden fått ett mf, så borde man ändå få göra utredning.. Men men.

adnils: jag håller med dig!!
Kanske bättre att inte nämna att man mf om kroppen tar hand om det själv tidigt.. fast det är ju helt sjukt om man ska behöva tänka så? Man vill ju berätta för man tror man ska få hjälp då.

Fast, det är bra att man är ärlig. Dels för att läkarna har mer att gå på och dels för att det finns många där ute som faktiskt aldrig någonsin blivit gravida och det är redan väldigt lång väntetid. Det kanske låter hårt, men har man fått missfall kan man uppenbarligen bli befruktad, man kanske inte har lätt för det, men man kan. Och reglerna är klara - ett års försök utan resultat så får du hjälp.

Sofii: visst ska man vara ärlig, ville bara påtala det dumma i reglerna. Tänk om det tar det tio månader till innan man blir gravid och sedan får missfall igen, så får man börja räkna om igen då? Man kan ju ha kombinerade problem. Jag har haft både MA pco och åldern mot mig. Pco har jag tydligen haft hela livet. Har fått bekosta IVF själv till slut och nu är jag gravid i vecka 18. Jag har själv gått en utredning som jag inte tyckte tog hänsyn till att jag var 39 (38 när den påbörjades). Jag är äntligen gravid nu och lycklig, det bästa beslut jag tagit. Vill bars säga att sjukvården inte alltid är så rättvis.

Jo, visst är det dumma regler. Kan jag hålla med om. Men jag tror att man får göra en utredning om man skulle få missfall på raken och långt emellan. Jag har precis påbörjat min utredning. Jag tydligen PCO, men det är tydligen inte det som står till skuld för att jag inte blir gravid?! Jag hart sexuellt aktiv i 13 år med ett långt förhållande på 10 år utan skydd, aldrig använt p-piller eller dylikt. Vi har aldrig någonsin blivit gravida. Det är nog därför jag kan känna att även om det såklart måste va jätte tungt att få ett missfall så är det ändå faktiskt ett bevis på att man kan bli befruktad. Hon skickade remiss direkt till IVF kliniken. Men GRATTIS!!!!!!!!!!! Va roligt!! Hur många ivf försök gjorde du innan det tog sig? Är det pco'n grunden till att du inte kunde bli gravid?

Jag tror nog att det var åldern nu och tack vare pco så tog det även lång tid. Sedan så är det väldigt positivt med pco om man vill bli gravid när man är äldre. Man är fertil längre då man inte slösat lila många ägg.

Det tog på första försöket och de plockade massor med ägg, blev även lätt överstimulerad. Inte vanligt i min ålder.

Ja ett missfall är ju bevis på att man kan bli gravid. Hade ni gjort en utredning du och din partner? Med era 10 år utan skydd så borde ni kvala in för en utredning.