• Anonym (K)

    Ser min man som en kompis/bror, går det att rädda?

    Efter år av tragglande sexliv pga husrenovering, småbarn och andra påfrestningar börjar jag undra om vi någonsin kommer ha ett bra sexliv. Det har väl aldrig varit helt hundra men ändå helt ok, haft potential, men nu på senare tid har han fattat vissa beslut som fått mig att tända av helt så nu känns han inte som en man utan mer som min bästa vän, pappa till våra barn.
    Har tagit upp det med honom, tom sagt att jag ibland blir kåt för mig själv men attraktionen mellan oss känns död. Han är förstående men gör inte så mycket åt det heller, jag har nog insett att han är lite konflikträdd.
    Men jag vill ha sex, hett sex, just nu ligger vi inte alls, och han går omkring och tiger. Jag är så jävla less på att ta initiativet till samtal om sånt här som i alla fall inte leder nånvart.

  • Svar på tråden Ser min man som en kompis/bror, går det att rädda?
  • de Robespierre

    Om du skulle känna efter, var tror du problemet ligger i hos dig? Eftersom han inte kan svara så frågar jag dig.

    Ibland så talar det "undermedvetna" när man skriver och du skriver som mycket stress, krav, dåligt med sömn. småbarn mm vilket i sig kan sänka orken till sexlust rejält. Du skriver även att du har en sexdrift (och vågar erkänna det också) som gör sig påmind. Det är ett sunt tecken att du funkar trots allt. Men det är lusten till/tillsammans med din man som är problemet som du skriver

    Jag uppfattar det även som han slår dövörat till och inte vill göra något åt det. Att inte bli hörd och förstådd är extremt jobbigt. Detsamma gäller när den andre inte verkar vilja göra något åt det. En partner som är liknöjd med ett dåligt förhållande är ofta inte partner så länge till.

    Du skriver att du har tagit initiativ till samtal och att det är du som alltid gör det. Antar att samtalen du menar är om just ert sexliv. Är det du som frågar honom då eller försöker du förklara hur du känner? Om du frågar honom, vad är det du frågar? Orsaken till att jag frågar är att du säger att du saknar lust till din man men samtidigt verkar vilja att han berättar något som han borde. Eller så menar du att han inte vill lyssna på dig och undviker detta känsliga ämne. Förklara gärna mer.

    Om du skulle vara ärlig, tror du att det skulle finnas en möjlighet från din sida att hitta lusten igen till din man? Och vad är det då som krävs? Eller är det så att du känner att det har gått för långt och motivationen till att försöka rädda ert förhållande inte finns kvar hos dig?

    Jag tror att orsaken till minskad eller förlorad sexlust till sin partner oftast kan hittas i förhållandet och hur det mår allmänt. Det är sällan man kan få lust till någon om man samtidigt har en massa saker som gör att man känner sig besviken eller osedd i allmänhet. Känslor är inte genusmärkta men kvinnor verkar tydligen vara mer känsliga inom detta område om man skall tolka det som skrivs av de som har liknande problem. Där problem eller gnissel i förhållandet ofta färgar av sig på bl.a lusten.

    Du skriver också att han känns mer som en kompis eller bror än din man. När du skriver det så låter det som att du känner så i allmänhet och att dina känslor har svalnat. Man kan även känna så när förhållandet inte känns komplett. När en viktig del saknas - i detta fallet ett fungerande sexliv. Det känns halvt och man saknar glädjen, längtan, nyfikenheten och lusten från både sin partner men även från sig själv. Att få ha het och vild sex med den man älskar. Självklart inser man att man inte alltid kan ha så men total svalka är inget alternativ man köper.

Svar på tråden Ser min man som en kompis/bror, går det att rädda?