Var sov era barn när de var nyfödda nattetid?

Näe, våra barn har alltid antingen sovit i våra famnar, eller i bärsjalen, tills dom varit närmare året gamla. Fast två av dom började somna i soffan eller mitt i en lek på golvet, när dom var runt 8 mån gamla.

När våra barn var nyfödda sov de i närheten av oss, i soffan, famnen, vid bröstet eller vagnen t.ex. Ibland i selen. Senare la vi dem i vårt sovrum som ligger mittemot vårt vardagsrum ibland där vi ofta vistades. Vi kände båda rent instinktivt att vi ville ha dem i närheten när de var nyfödda. Det hindrade inte mig/oss från att göra saker på egen hand eller tillsammans. För mig skulle det vara vansinne att lägga en nyfödd bebis i eget rum nattetid. Jag tycker inte att barnet ska behöva vänta längre än vad som är nödvändigt och jag tror faktiskt att de allra flesta uppfattar barnets signaler och tillfredsställer dess behov snabbare om barnet är i närheten. Sover det i eget rum kan jag tänka mig att det måste skrika innan föräldrarna reagerar. Sover det i samma rum eller samma säng kan det räcka med rörelser och ljud. Sedan har alla givetvis inte lika lätt att vakna oavsett men i det stora hela tror jag barnet måste ta till starkare signaler för att göra föräldrarna uppmärksamma på sina behov om det sover i ett annat rum.

Sedan har det som sagt med instinkter att göra för vår del också. Vi kände rent instinktivt som jag redan sagt att barnet skulle vara nära oss. Varken sambon eller jag hade sovit gott om barnet som vi precis hade kommit hem från BB med sov i ett annat rum än oss.

Det har känts helt självklart att ha de nyfödda barnen tätt intill mig i min säng. Skulle inte kunna leva utan det. Så otroligt mysigt! Dessutom underlättar det ju amningen

Min son sov i sin säng i vårt sovrum,han var en riktig sjusovare och kunde sova 10-12 timmar i sträck utan att vakna! såg därför ingen anledning till att han skulle ligga bredvid oss när han sov så gott på egen hand.

Barn nr 2 däremot,min lilla flicka,hon sov på mig i princip första halvåret eftersom närhetsbehovet var otroligt stort! På det sättet sov hon tills hon blev ca 9 mån då ville hon helt plötsligt sova i sin säng och så är det fortfarande,hon fyller 2 år i februari.

Annat: Hon "ska" sova i sin vagga brevid vår säng, men hamnar ofta mellan oss ändå.

Båda mina söner har sovit intill mig de första veckorna,för att sedan sova i egen säng precis brevid våran säng. Runt året började de sova i eget rum.

....fast min 3,5 åring sover brevid mig oftast nu igen!

På mitt bröst oftast, ibland på pappans och ytterst sällan mellan oss.

Precis!
Vare sig vi ELLER barnet sov gott om någon rörde sig i rummet.

Och kunde själv ALDRIG amma liggandes. Totalt omöjligt.

Min "modersinstinkt" sa aldrig att jag måste han ögonkontakt eller hudkontakt eller liknande med barnet 24-7. Barnet är inte en del av *mig* utan en egen individ. Minsta gny hörde man allt nog så väl ändå, även om plutten befann sig i ett rum *på andra sidan huset* Minsta lilla pip.
Mysigt med ett barn i sängen? Nä. Inte det minsta här. Bara bökigt, besvärligt och orolig sömn för alla.

Vår ena vakande dessutom direkt så fort någon kom i närheten av sängen/vagnen/vaggan... Tänk så lätt det hade varit att sova i samma rum då!

Tack!
Skönt att höra at vi inte är ensamma!

Såg du inte det sista?
"ELLER bebisen?"

Ehh, barnet var nyss en del av dig och när barnet fötts och kommit ut så ansåg du att den kontakten som du hade var borta? Eller den kanske aldrig fanns där under graviditeten heller?  Vet du ens vad modersinstinkt innebär? Känslomässigt verkar du inte göra det men teoretiskt då?

Vet du varför barn ska sova ytligt?

Denna tråd handlar som sagt om nyfödda bebisar.  Jag visste inte alls var mina sov bäst då, bara att de som de som alla bebisar behövde mycket närhet.  Därför kändes det naturligt och rätt att ha dem i närheten. De har inte varit nära mig 24/7 ens som nyfödda. De har också en far som är lika kompet och intresserad, Jag struntar i vad man sätter framför instinkter, jag tror inte det är någon skillnad på mammor och pappor där. Jag tror att de flesta föräldrar som är välfungerande gärna har sina barn nära och känner att det är rätt instinktivt när barnen är nyfödda. Annars kan jag inte låta bli att undra så utveckla gärna vidare. Varför lägger man en nyfödd bebis i eget rum? Jag ser inte alls hur barnet har något att vinna på det.