Hjälp mig förstå hur ni känner..

Gjort de vissa gånger men hon har aldrig tagit upp den bakomliggande orsaken... Frågan är om jag kan ta upp utskällningen jag fick på något smart sätt och försöka reda ut de den vägen? Eller är de bara dumt? Stöter jag bort henne mer då?

Den bakomliggande orsaker är på sätt och vis ointressant ,hon ska inte vara elak mot dig.
Vad skällde hon ut dig för?

För att jag blev gravid :(

Jag tycker inte hon verkar vara en vidare bra vän. Själv hade jag sagt tack och hej om någon gav mig en utskällning för jag var gravid.

Visst kan man kräva hänsyn om man är barnlös men jag tycker din vän gick över gränsen när hon skällde på dig för du är gravid. Vad vill hon? Att alla andra ska avstå från barn bara för hon inte kan få. Snacka om ego. Kanske är hon sådan i andra saker också. Tex om hon vantrivs på sitt jobb kanske hon vill att alla andra ska göra det också?

Nej det är skillnad på att vara avundsjuk/ledsen och att vara rent elak och missunnsam.

Dumpa henne bums säger jag, jag hade aldrig förlåtit någon som skällt ut mig. Om hon hade gråtit hade jag kunnat ta, men att skälla ut någon, det var verkligen magstarkt.

Oj vilken jobbig sits att vara i. Jag är själv ofrivilligt barnlös och förstår hennes sorg. Det jag inte förstår är hur man kan skälla ut någon för att vara gravid. Självlkart blir jag glad för andras skull när graviditetsbesked kommer, men jag känner mig också avundsjuk och ledsen eftersom det inte är jag som blivit gravid.

Om du ska rädda denna relation så måste du prata med henne. Börja med att säga att du blev väldigt ledsen över hennes bemötande och förklara på ett lugnt och sansat sätt att du inte förstår varför hon reagerade på det sättet hon gjorde (även om du egentligen vet varför). Det ger henne en möjlighet att berätta. Var ödmjuk och visa intresse men utan att vara för "pushig". Om hon väljer att berätta så ta det som en komplimang. Det är ofta väldigt svårt att dela med sig av denna intima berättelse till omgivningen och det är stor risk att det blir väldigt känslosamt. Den bästa vännen i den situationen lyssnar och lägger en arm runt sin kompis axel. Ställ följdfrågor om det finns utrymme eller om du inte förstår.

Det är i alla fall så jag skulle vilja bli bemött av en vän i en svår situation. 

Om hon inte vill berätta om det i nuläget så finns det egentligen ingenting mer att göra än att visa att du finns där om hon någon dag känner för att prata. 

Hoppas det löser sig! 

Eftersom din vän inte kan prata om sin barnlöshet med dig så är det ett problem. Det enklaste vore om du kunde prata med henne varför hon är så arg för att du är gravid. När jag blev steril blev en av mina vänner gravida. Hon ringde till min syster och frågade hur hon skulle berätta för mig. Hon ringde och sade att hon är gravid och att hon tyckte att det kändes olustigt att berätta det nu när jag fått veta att jag inte kan få fler barn naturligt. Det var väldigt fint gjort av henne. Men min förlust är ju min och har ju inget av mina vänners graviditeter att göra, även om det är jobbigt för mig. Det som underlättade var just att min vän känner för mig och min situation. Jag kan bli ledsen över att "de har så lätt" men samtidigt är det min ensak att berarbeta min sorg jag blir bara tacksam att de har förståelse för att jag både är glad och ledsen över deras skull. 

Ta det varligt och fråga henne varför graviditeten gör henne så upprörd. Att hennes situation är hennes och du kan känna för henne. Fråga henne hur hon vill ha det. Vissa kan ju inte ens prata bebisar som barnlösa andra gillar det jätte mycket och se fram emot det. Att vara barnlös idag är inte ett status que, det finns hjälp att få och det är det hon behöver tänka på. Stödj henne i nästa steg. 

Oj vad jag känner igen mig i din kompis! Själv kunde/kan jag inte få barn. Lyckades genom ett mirakel bli gravid efter 7 år, födde en flickan i vecka 22 och överlevde därför inte. Jag var arg, sur och bitter, lyckades väl hålla det mesta inom husetsväggar men jag tappade kontakten med många av mina vänner som fick barn på löpande band. Jag stod inte ut! Går inte beskriva med ord hur det känns att vilja få barn men inte kunna, inte kunna få vara gravid, gå runt i gravidkläder, känna sparkarna som alla pratar om, få uppleva den Lycka som beskrivs när barnet föds. Och om inte tala om alla högtider då familjerna samlas - ska man sitta där själv och kolla på alla andra lyckliga. Och inom en gnager den där starka känslan att vilja få bli gravid, föda sitt barn, se sitt barn växa upp! Jag har inte berättat för någon att jag om att jag har så svårt att bli gravid för jag känner mig så fruktansvärt misslyckad och så vill inte att folk ska tycka synd om mig.

Men kanske din vän skulle tycka det var skönt om någon tvingade henne att lägga korten på bordet? det hade jag nog gjort? Fråga henne om de har svårt att få barn? om det är därför hon är arg? om hon säger nej, fråga henne varför hon är arg då?   

Jag stod ett tag inte ut med mina vänner som fick barn planenligt medan vi kämpade 3 år och 4 provrörsbefruktningar för vår (ende) son. Jag pallade t.ex. inte med att komma när en av mina vänner döpte sin dotter (andra barnet, ett av varje) men tackade ja och ringde mig "sjuk" i sista stund för att inte väcka ont blod. Det är jättesvårt att förhålla sig till valet att förlora kontakten med folk man gillar, eller hålla kontakten och dö en smula varje gång man konfronteras med andras babylycka. Har inga konkreta råd, bara sympati för er på bägge sidor...

Be henne slappna av och tänka på annat än barn! Hon fokuserar så mkt på det att det låser sig.

Nej det rådet ska du inte följa.
Att säga "slappna av" hjälper inte, det skapar bara mer oro o stress hos kvinnan.
Om det bara vore så enkelt så skulle ju inte preventivmedel behövas alls. Då kunde man ju bara se till att stressa o tänka på barn hela tiden så skulle det ju aldrig bli något barn enligt det resonemanget!

Vet flera som slappnat av och fått barn! Bara skitit i ältester, rest bort, bytt jobb... Så kom barnet!

Det där är något av det värsta en ofrivilligt barnlös vill höra. Snacka om att sparka på någon som redan ligger. En sådan kommentar lägger hela "skulden" på personen trots att det i de allra flesta fall ligger ett medicinskt fel bakom barnlösheten.
Snälla TS, följ inte detta råd!

De som det funkar för är förmodligen de som skulle fått barn oavsett. Jag skulle kunna slappna av till medvetslöshet utan att bli gravid, för vårt problem är att sambon nästan inga spermier har. Konstigt nog är det ändå bara jag som får höra att jag ska slappna av. Det läggs mycket skuld på kvinnor i det här samhället!

(Prova som föreslaget ovan att använda avslappning som preventivmedel om du är så säker! )