Pappan försöker ta min dotter ifrån mig!!!! Hjälp...

Hej,

jag vet inte vart jag ska börja... Detta äter upp mig innefrån!!

Jag har en dotter som jag har vårdat, älskat och levt för i 10 år. Har delad vårdnad med pappan och vi bor relativt nära varandra.  Vi var gifta men separerade när hon var 3 år, han träffade en ny ( innan förhållandet var över) och har levt med henne genom åren. Ett struligt förhållande...

Jag har träffat en man sedan 4 ½ år sedan och vi har haft det stormigt också. Vi har jobbat enormt på att vi ska fungera tillsammans och vi har även en son som är 3½ år gammal.

Till saken hör att pappan alltid har prioriterat hans tjej, rest med henne, gått på konserter-då lämnat dottern till hennes farmor jämt jämt och startat firma och aldrig varit hemma i stort sätt. Jag är  den som verkligen har stått för omsorgen av min dotter, jag har gått ner i tid på arbetet för att ha möjligheten att vara hemma mer.

Han har aldrig tid, inga pengar alls, sköter inte hennes läxor el hygien. Han har aldrig samarbetat med mig heller- utan ALLT ska bara ske på HANS villkor jämt. Jag har fått ändra mina planeringar för att han kommer med nya ändringar.

En av dom värsta sakerna är att han genom åren sagt till min dotter att hon gärna kan kalla styvmodern för mamma... Gå till mamma och fråga, ,mamma säger bla bla... Jag har även rytit ifrån och sagt att jag inte accepterar detta på grund av att jag är fullt vid liv och därför att jag är hennes Mamma. Han bortser från det och styvmamma sa uttryckligen så här till mig:  Är du osäker på din mamma roll??? Då gick jag i taket, då hon är 7 år yngre än mig och inte min dotters mamma över huvud taget då hon prioriterar sina egna 2 barn. Tex viker inte min dotters tvätt och lägger in i garderoben för att hon är arg på pappan..?? 

I våras fick pappan diagnosen ADHD och har sedan dess gått ner över 40 kilo och beter sig som en påtänd  när han pratar och är yvig i rörelserna och allt är fortfarande kaos i hans liv. Ute och festar väldigt mycket/ blandar då medicinen concerta och alkohol- jag har googlat vad som kan hända med det och det är väldigt hemsk! Sne fyllor etc...

Nu försöker han helt elimenera mig som mamma genom att prata med dottern om att jag är en hemsk mamma som har temprament och en gräl som jag ochmin sambo hade för 2 år sedan och en mindre nu i augusti har gjort att han säger att jag är en fruktansvärd mamma. Han försöker ge MIG en alkohol stämpel för att dottern har sagt att jag drúckigt öl ( det har gällt matvaru öl 2,8 % som du köper på mataffären) Hon ser inte skillnaden men det har han anammat och ser möjligheten till att slå på mig ännu mer fast att det är HAN som står för alkohol konsumtionen. Det var över ett halvår sedan som jag drack något starkare och då var inte min dotter ens hemma...

Nej det är smuts kastningen på hög nivå... Jag gråter, kan inte sova och det känns som om jag slåss emot maffian. Han har tidigare genom åren hotat mig genom att säga: Om DU någonsin försöker ta Saga ifrån mig- DÅ JÄVLAR!!!
Ursäkta, vad gör han nu? Tyvärr så anmälde jag inte någongång pga av att jag inte vill anmäla mitt barns pappa och det har blivit mig ett stort misstag...Skulle ha gjort det så att det fanns dokumenterat hos polisen...

I helgen hittade jag väldigt hemska saker i min dotters telefon- han har skapat en email adress med HANS efternamn fast att hon inte har det, han har skrivit in att styvmodern är modern etc etc...

Jag har pratat med familjerätten, socialen och igår två advokater och alla säger olika- jag har hamnat i ett Moment 22. Jag har rätten att hämta henne och reklaima min rätt som mamma och min rätt till delade vårdnaden och överens kommelsen om varannan vecka (vi har inget skrivit juridiskt)

Sen säger några att jag inte borde hämta hem henne för då drar jag i barnet ( som är redan så dåligt påverkad av honom att hon sagt att hon inte längre vill bo hos mig) 

Jag MÅSTE kämpa men snart faller jag ihop- jag gråter och gråter och det gör så ont i hela själen för att jag inte får se mitt barn.: Och att hon för att överleva tagit det enklaste vägen och det är att ta pappans parti eftersom farmor finns på den sidan och dom älskar verkligen varandra...

Hjälp mig snälla- vet ni något som jag bör tänka på- vad kan jag göra? För hur pedagogiskt jag än försöker prata med henne och jag säger att jag vill att hon har båda oss så når jag henne inte längre....
Och snälla inga elaka kommentarer för jag har det tufft nog som det är...

                
        
  
 
         

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-14 09:28
Nu i veckan ska jag till socialen och då ska jag träffa min exman och det är det sista jag vill för jag är så arg, besviken och som toppen av allt ska jag sitta där och höra honom ösa ur sig elaka smutskastningar om mig. Min dotter svarar inte när jag ringer heller, tror inte att hon vågar. Dom jag har pratat med tror att hon gör detta för att överleva, den lättaste vägen för henne och det är att hälla sig till pappan. Men det stämmer inte, det känns som om all den kärlek och omsorg inte har haft någon mening alls??

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-17 08:53
Nu har jag varit där och det var fruktansvärt för vi kom ingen vart alls. När vi möttes i väntrummet så sa vi: -Hej.. Sen satt vi tysta på varsin bänk. Till slut kom min kontakt från familjeenheten och en till som har varit hans kontakt och vi gick in på rummet. Där skulle vi vackert berätta om våra goda egenskaper. Han började: -Hon är en kärleksfull "bullmamma" (förlåt men jag är värdelös på att baka, misslyckas varje gång) och hon är: -En kvinnlig förebild för vår dotter. -Hon ger dotter en trygghet.
(detta förstår jag och VET att jag gör MEN om jag nu har dom här egenskaperna i hans värld, varför nekar han mig då att vara med henne?) Jag kontrade med att: - Jo han är en bra far till dottern när han väl är närvarande och har tid för henne.
-Ursäkta mig, svarade han. -Men vad menade du med det där? Jo förklarade jag att NÄR du inte prioriterar att jobba 17 tim på ett dygn el när du åker iväg på flickvännen i en vecka utomlands och använder dina sista riksdaler på hennes dyk utbildning som kostade 5000:- el går på konserter och lämnar dottern till farmodern fast du inte har sett henne på 1 vecka. Och när du väl är hemma så sitter du bara vid datorn el pratar i telefon.

Mötet eskalerade, han klarade inte av att få kritik men att utdela det till mig var helt okej. 2 ggr var han på väg ut ur rummet, skrikandes om att jag var sinnessjuk och en "jävla idiot".. Sen satte han sig ner när handläggarna försökte lugna ner honom och då sa han att ok du ska få prata UTAN att jag avbryter: -Tack svarade jag. Berättade lite min situation och att min dotter har rätt till sin andra familj, där hon har en lillebror som är 3 år och fullkomligt avgudar henne. Och helgen hon var hemma (förr-förra helgen, då jag hämtade henne från skolan pga av att annars får jag inte träffa henne) Och den helgen telefon terrade han henne med berättelser om att polisen tar honom om han hämtar henne, och säg inget mer för då gör jag något dumt.. Sådanna saker skriver han till henne, så hon får ju fullständig panik och vill bara ha sin pappa.) Där och då valde jag att behålla hennes mobil, gömde undan den för att hon mådde sämre av den. Det gapade han om, att jag var en sådan jävla idiot som inte låter honom prata med sin dotter. -Ja men hon är även min dotter, svarade jag lugnt och det verkar du har svårt att acceptera. Då flög han i taket igen, tom handläggarna verkade ta mitt parti el dom sa att hon har rätt till sin mamma också och då var han på väg ut ur rummet igen...Så mötet gick inte alls bra..=((
Det vart ett snabbt avslut och den ena försvann ut till ett annat möte, pappan rusade ut till sitt. Jo under mötet så ringde dottern till hans mobil och då säger han: -hej gumman, jag sitter i ett möte tillsammans med MAMMA ( säger ordet mamma med otrolig ilska i rösten)jag är klar om 10 min. hej då. Där sitter vi alla andra och hör det där. En sund pappa hade sagt, hej gumman, jag sitter med mamma i telefon ( säger mamma med snällhet på rösten) Hon hälsar till dig. Ja det hade ju varit fint för henne kanske.
Efter mötet så står jag där väldigt förvirrad för jag vet inte om vi kom någon vart, eller nej det gjorde vi ju inte alls.. Han vägrar ju fortfarande att ha varannan vecka utan behåller henne tills vidare.
Hur ska det någonsin bli bra, när jag aldrig får chansen att skapa en trygghet med min dotter så att hon mår bra igen?? Iallafall så pratade jag med den handläggaren som han haft kontakt med och jag förklarade att u ser själv hur han beter sig. Skriker och gapar när saker inte går som han vill och kräver? Allt jag vill är att få hem henne och hur ska jag göra? och enligt föräldrabalen pgf 6 så får han inte förhindra mig att träffa mitt barn? Hon höll med och rädde mig att kontakta familjerätten..
Ledsen och besviken sa jag hej då och så tog jag bilen och åkte hem...
Idag måste jag ringa dom, telefontid 13.30-14.30 och även en advokat men jag tror inte att jag kan få mitt försäkringsbolag att godkänna rättshjälp för att jag inte haft föräkringen kontiturnerligt i 2 år, det var ett litet glapp för ett år sedan, måste kolla det där exakt. Måste ju ha en advokat, får aldrig hem mitt barn utan.. Snyft...
Jag ...nej.... jag vet inte... Tänk om hon bara hade sagt att hon älskar mig el nej bara sagt att hon vill vara med mig.. Förlåt jag bara svamlar men alla tankar & känslor bara yr runt i mig.

Ps. satt och läste igår med mig sambo om narcister och det stämmer så skrämmande in på exmannen till 80 % så jag har ingen lätt match inte...