• roxie03

    Borde vara lycklig...

    Har en fin liten kille på 9 månader och han är hela min värld, älskar honom över allt annat, det är som allt annat i livet inte spelar så stor roll längre.
    Jag är gift med en bra man och pappa till vår son, trots detta känner jag mig så sjukt låg. Vill bara krypa under täcket och försvinna, gråter så fort sonen somnat, Min man är väldigt kärleksfull men kan inte riktigt slappna av och ta emot hans kärlek.
     Känns som jag går runt med en evig dimma i huvudet, som jag har byggt upp en mur : hit men inte längre!
    Min man frågar hela tiden vad som är fel... men jag kan inte svara för jag vet inte, jag har ingen aning varför jag mår så här. Är det inte nu man borde vara lyckligast i världen??
    Lite sent för förlossnings depp, använder inte hormoner vilket jag annars inte mår bra av.

    Hjälp mig!!

  • Svar på tråden Borde vara lycklig...
  • isle

    hej

    jag känner lite likadant, vår son är 9 månader min man och jag har det bra, han jbbar ganska mycket men mycket hemikring. Jag borde som sagt va lycklig men känner mig ofta nere, blir ofta kort i tonen när mannen är hemma vilket gör honom sur och mig ännu surare. vi gnäller på varandra och bråkar en del

    Jag vill inte känna såhär, jag vill inte vara ledsen jämnt! Läste någonstans att man visst kan få en lättare form av förlossningsdepression efter 6-7 månader typ fast dte kallas nog mest vanlig depression då.

    sen tror jag att alla inte passar för att va hemma föräldraledig, jag hade svårt att va hemma själv hela dagarna innan vi fick barn, var arbetslös ett tag och att bara traska runt hemma själv gjorde att jag blev lätt deprimerad, känner nästan samma känsla nu.

    tyvärr kan jag nog inte komma med några bra tips men du är inte ensam!

  • JuliusOchJag

    Jag mådde så med mitt första barn vid nio månaders ålder men kände också att jag hade som en mur mot mitt barn. Depression som jag förmodligen byggt upp sen födseln! Mår dock jättebra idag och har en fyramånaders också. Ett tips är att inte dra för stora växlar på vad du känner inför din man. Jag mådde så dåligt ett tag att jag funderade på att lämna allt men är glad idag att jag insåg att det var min depression som gjorde att jag kände så och helt enkelt lät det vara tills jag redde ut vad som var fel!
    Ring omedelbart BVC och berätta hur du mår och att du behöver prata. Lovar att de är vana vid sånt, finns jättebra hjälp. Gör det för ditt barn skull åtminstone! Sömnbrist är en stor bov också tänk på det!

Svar på tråden Borde vara lycklig...