Lite tankar om hur det blir när skrutten kommit!

Barn lär sig snabbt att saker är olika. Vissa köper saker och vissa inte. Barnet kommer inte att bry sig om orsakerna. Min mamma köper väldigt lite saker för att hon helt enkelt inte har råd och farmor köper också lite saker för att hon tycker det är onödigt.
Hur mycket kärlek barnet får har inte med sakerna att göra iaf.
Hur ni vill ha det med de sakerna NI ger barnen och vad barnen ska göra hemma har inget med varken mor- eller farföräldrar att göra öht.  

Tack för svaret! Det är första barnet som är på väg så börjar fundera på vissa saker ibland som man kanske inte tänkt på innan å så :) det är ju en stor förändring som väntar.

Jag sitter själv i samma båt, svärföräldrarna köper saker mest hela tiden och det började redan innan min äldsta var född. Nu har vi  fått ge dem köpförbud eftersom det gick så långt att de hade med sig nya grejer varje gång de kom hem till oss ( vilket var ungefär 1 gång per vecka). Vi har väl sagt att de får köpa grejer som de får ha hemma hos sig som barnbarnen kan leka med när de är där istället.

 Mina egna föräldrar köper väldigt sällan saker, de har nån gunga och lite smågrejjs på gården och så får de leksaker och sånt när de fyller år.

Alla människor är ju olika, och det kommer barnet också att förstå. Inget konstigt alls.
Min mormor var en sån där som skickade presenter på namnsdagar (hon var den enda som firade sånt) och massor på födelsedagar och jul. Farmor var mer sparsam. Men inte var mina känslor för den ena mer kärleksfulla än den andra. Barn kopplar inte så.

Vi är själv ganska restriktiva med prylar och vill inte att sonen överöses med grejer. Jag förstår att man som mor-/farförälder vill ge och fira, och det är helt okej. Men skulle det bli extremt så skulle vi definitivt säga ifrån.

Okej :) mina föräldrar överraskade mig oh sambon i helgen me att de kommer köpa spjälsängen åt oss men att de sen inte köper något innan den lilla kommit till världen :) tänker man rent pengamässigt så blir det väl samma summa med tanke på vad svärmor köpt hittills och även kommer köpa den tid som är kvar ^^

Vår son på 3,5 år får också massvis med leksaker från sin farmor, till jul och födelsedag är det vanligtvis en flyttkartong full med "skrot", och visst blir han glad, men leksaker tröttnar han på fort, det som han aldrig skulle tröttna på är den tid hans mormor har för honom, leka, läsa, umgås, det är det bästa han vet.. Hans mormor köper ofta bara en julklapp men något som han verkligen har användning för mycket, kälke, cykel eller liknande.. Men som sagt, farmor tar sig aldrig tid för honom på riktigt och inga leksaker kan ersätta den kärlek och tid han får av sin mormor..

Alla är olika och barn lär sig snabbt att förstå att saker och ting fungerar olika i olika hem.  Min farmor hade ett skafferi som alltid var välfyllt med godis när vi hälsade på. Och än idag kan jag känna doften från det där skafferiet när jag tänker på min farmor. Mina föräldrar kanske inte jublade när jag åt en chokladkaka innan middagen hemma hos farmor men jag förstod ju att detta händer bara hos farmor och jag skulle nog aldrig vågat be om choklad före maten hos oss min mormor som var mer strikt men inte mindre omtyckt av sina barnbarn för det. 
Likadant är det nu med min sons mor- och farföräldrar. Min 1-åriga son vet att när han hälsar på hos farmor & farfar att han alltid får en leksak som ligger på ett speciellt ställe hos dem medan han hos sin mormor ger honom glass efter middagen (blicken går direkt till frysen när middagen är klar). Han verkar förstå att det helt enkelt är olika vart man befinner sig. Hemma får han aldrig glass efter maten eller leksaker förutom vid födelsedag och jul och verkar inte ha några problem med det.
 

FruBecks: Det var inte riktigt så jag menade. Jag värderar inte saker i pengar men menade bara att i slutändan spelar det igen till vem som gett flest saker även om sakerna inte är lika viktiga så som kärlek. Men i den situation jag och sambon sitter i så tycker jag det är skönt att inte den ena far/morföräldern köper för massor och den andra inget. Vill köpa så mycket möjligt själv men varken jag eller sambon har fasta jobb/inkomster plus att jag tog studenten i somras och pluggar nu på högskolan. Jag är väldigt tacksam för det vi får då vi ej har jättemycket pengar att röra oss med.

Vilken lyx att behöva oroa sig för sånt smått... Var glad att det finns närvarande mormor och farmor fast på sina egna sätt...

Kan du förklara lite mer på vilket sätt du tycker det är jobbigt? Tycker du att det är jobbigt att få så mkt saker? Känner du dig skyldig inför din partner att hans familj bidrar med mer? Eller är du rädd att barnet blir bortskämt?

Om det blir överdrivet mkt givande kan man ju försöka påtala det för svärmor, om man tex tycker hon skämmer bort barnet för mkt. Annars är det väl bara att tacka och ta emot :)

Jag har inga egna barn men har haft en mormor och en farmor mormor var ensamstående nästan hela sitt liv, hade fem barn och vi var sex kusiner på den sidan. Av henne fick vi julklappar och födelsedagspresenter.

Farmor har haft en sambo nästan hela mitt liv, vi är fyra kusiner på den sidan av familjen men mina två kusiner är många år äldre än mig och min bror. Där har vi fått både saker och (framförallt) pengar i tid och otid. Mycket mer också för att farmor var väldigt förtjust i just mig eftersom jag var den enda tösen.

Har jag älskat farmor mer för det? Nej. Jag har snarare stått min mormor väldigt nära. Men dom har överöst mig med kärlek och det är så mycket mer värt! Jag har inga minnen av alla prylar som jag fått av farmor, eller vad jag gjort med pengarna jag fick. Men jag har jättemycket minnen av saker jag och mormor gjort tillsammans. Och saker jag och farmor gjort tillsammans. Det är ovärdeligt! Bland det bästa jag visste var att gå och plocka blommor, kottar (mycket kottar blev det) och stenar ihop med min mormor. Och med farmor så har jag sovit otaliga gånger i hennes husvagn som stod på tomten. Det är det som betyder mest. Saker som kostat absolut ingenting!