har han rätt att träffa sin 4 årige son?

snälla nån`?

Det blir ju svårt eftersom barnet in känner honom. 
Jag skulle råda honom att kontakta familjerådgivningen i hans kommun och sen ta det därifrån.
I början får han kanske träffa sitt barn tillsammans med mamman, eller någon annan som barnet känner väl, och vad tiden lider och barnet känner sig tryggt med honom som pappa så kan han såklart ha barnet varannan helg. Han kan även kontakta en familjejurist som kan ge honom råd i hans juridiska rättigheter. Där har det ju med vårdnad att göra.  

Som förälder har man inga rättigheter bara skyldigheter. Däremot har barnet rätt att känna sina föräldrar. Han är idag en helt främmande människa så givetvis blir det inte tal om nåt varannanhelgsumgänge på ett bra tag. Först måste han lägga tid och energi på att skapa en trygg kontakt med sitt barn på barnets hemmaarena. Man får hoppas att han vill göra det och att mamman medverkar till det.

Vi misstänker att det kommer att bli bråk bara av umgänge. Denna mamma har tidigare nyttjat min vän till allt möjligt då hon haft det jobbigt i t.ex. graviditeten, och han har alltid ställt upp eller sett till så att någon annan kommit när hon behövt hjälp. Sedan hamnat i konflikt med alla som velat hjälpa och brutit relationerna helt och hållet.

 Min vän har en hel familj bakom sig som alla tycker att situationen är vääldigt tråkig och hon kommer förmodligen att fortsätta lägga "krokben" och vägra saker och ting nu när  han försöker, vill gärna ha kött på benen hur man kan gå tillväga om hon gör motstånd så att han inte behöver stå där som en fågelholk.

Självklart förstår vi ju att han måste åka dit på hemmaplan och lära känna barnet innan det kan bli tal om varannan vecka. Han är beredd att göra det och vill göra allt han kan för att pojken skall ha det bra.
 

Fler med erfarenhet?

varannan vecka om dom bor på olika orter kan bli svårt. vissa kommuner tillåter inte två dagisar och framför allt godkänns inte två skolor.
förstår inte hur man tänker där lite faktiskt... bara hoppa in och ur ett barns liv. tycker man får stå sitt kast lite. han valde att inte ha nåt med barnet att göra och då är det ju så.
sen har barnet visst rättighet att få lära känna pappan men det är ju i framtiden som barnet väl frågar om pappan tycker jag.  

Nej pappa har ingen rätt att träffa sin 4-årige son. Däremot har han rätt att väcka frågan om umgänge för barnets skull! Barnet har rätt till sin pappa och han bör vända sig till familjerätten i den kommun där barnet bar för att be dem om hjälpa att prata med mamman om hur han skall ta upp kontakten. Funkar inte det är advokat nästa steg .....

Han har alltid velat ha sonen i sitt liv men kände sig i vägen. Min vän vill inte bråka. Nu har de flyttat till en grannkommun. Han har känt sig så maktlös gentemot henne. Historien har förstås 2 sidor. Men min vän har mått dåligt över detta hela tiden och velat ha kontakt, men vill inte bråka med henne och följa hennes pipa hela tiden. Men nu har han bestämt sig för att han vill ha en relation med sonen. så frågan är bara hur han skall gå tillväga på bästa sätt.

Först ska han naturligtvis försöka få till en lösning som bygger på frivillighet från mammans sida, dels för att det är enklast, men också för att det är bäst – ju mer hon kan uppmuntra och stötta barnet desto lättare kommer det att gå att bygga upp relationen till pappan.

Men, om mamman inte vill medverka till umgänge så ska han stämma henne och begära ett väl balanserat umgänge, med upptrappning över en period. Inledningsvis dagumänge, kortare träffar, sedan längre, så småningom en övernattning, därefter flera.

Exakt hur snabbt det kan gå är svårt att säga och beror i hög grad på hur barnet är till sin läggning och utveckling. I vart fall ska man inte överdriva svårigheterna. De flesta barn som är i fyraårsåldern kan utan större problem sova över hos far- och morföräldrar eller barnvakter, men ett visst mått av lyhördhet är ändå på sin plats.

"Att inte vilja bråka" är hedervärt, men då kan man inte heller komma efter 4 år och ställa krav på hälftenboende (eller ens varannan helg "pang på"). Det är inte till det barns bästa som inte under den första tiden i livet fått tillfälle att "bonda" till sin pappa .....

Men om du ska komma här med pekpinnar är det inte för mycket begärt att du läser vad TS skriver. Han FÖRSTÅR att upptrappning gäller.
Har du nåt relevant att komma med, annars kan du låta bli att posta.

Varken växelvis boende varannan vecka eller umgänge varannan helg är aktuellt från början så klart men det behöver inte dröja alltför länge innan han kan ha varannan helg och sen kan man trappa upp långsamt från det till varannan vecka, om allt går bra för barnet.

Självklart behöver han få en vettig "inskolningsplan" först med täta och kanske inte så långa umgängen med barnet innan han kan ha barnet en heldag på egen hand.

Samarbetar föräldrarna så kan det gå hur bra som helst. Vägar mamman så måste pappan stämma henne och då blir det tingsrätten som beslutar om hur umgänget ska trappas upp och hur stort det ska vara i slutändan.

Blir nyfiken - är det en pojke eller en flicka? Du skriver både ock nämligen.

När man hållit sig borta från sitt barn så här länge är det inte säker att det någonsin kommer fungera med vh.

Tänk er själva att helt plötsligt dyker det upp en främmande man och bara för att han är biologisk pappa så ska han helt plötsligt ha rätt att tvinga med sig barnet vh. Med tvinga menar jag att barnet kanske är fullt nöjd med livet som det är nu och ser ingen anledning att ändra på något. Att då inte få chans att bestämma över sitt eget liv kan var traumatiskt även för en liten 4-åring.

TS: Försök att få till ett visst dagumgänge först och vänta med övernattningar tills barnet själv vill. Då kan ni börja med att få det till att det ska vara något alldeles extraordinärt och jättespännande. Om det sen funkar bra så kan ni ju ha fler övernattningar, men det måste fortfarande vara på barnets villkor. Om ni tvingar barnet till något det inte är moget för riskerar ni att mista kontakten. Redan i början av skolåldern kan ett barn anses vara tillräckligt moget för att själv välja att avstå ett umgänge, speciellt om barnet är vältaligt och kan hävda att han skulle må bättre av dagumgänge. Jag vet att det är ovanligt, men har varit med om att det hänt.
Ett annat scenario är att mamman får ensam vårdnad pga samarbetsproblem och då kan hon ta pojken och flytta till Australien om hon vill. (Hon kanske redan har ensam vårdnad?)     

Om ni sköter det hela rätt finns mycket stora möjligheter till en bra kontakt med pojken i många, många år framöver. Det är som det gamla talesättet: "som man bäddar får man ligga", dvs om ni sköter det rätt från början så kan ni skörda frukterna av det senare i många år.