slemtorsk i din bralla och Anonym (insatt) lägg ner er attityd. Ni har fel.
Det här med att det är barnen som har rättigheter och inte föräldrarna är bara rent skitsnack! Det är tomma vackra ord helt utan juridisk betydelse. I verkligheten är det bara vuxna föräldrar samt soc som kan kräva vårdnad och/eller umgänge. (Soc kan kräva umgänge till mor- och far-föräldrar). I verkligheten är det bara vuxna som kan kräva polishjälp för att tvinga ett barn till umgänge inte tvärt om. Det här med vad som är bäst för barnen har är det föräldrarna som tolkar samt politiker som använder barn som ett redskap för att förändra vuxnas beteende i jämlikhetspolitiken.
Anonym (f.w.) Jag tycker din fråga är väldigt intressant. Visst behöver alla barn få reda på sitt biologiska ursprung så barn men barn behöver också ett hem. Många barn behöver en fast punkt i tillvaron och väldigt många barn mår dåligt av varannan vecka även om bägge föräldrarna är bra föräldrar. Jag är fd lärare så jag har sett mycket skit på det här området.
Jag tycker det är rent ut sagt skit att vi har skapat ett samhälle där föräldrar mer eller mindre måste separera för att få livspusslet att gå ihop. Arbetsgivare förväntar sig att anställda kan jobba ikapp åtminstone varannan vecka. Skollov är så långa att föräldrar inte kan ha semester samtidigt och det satsas mycket mera skattepengar på att hjälpa föräldrar att skiljas än att hjälpa dom hålla ihop. Jag önskar det var lag på att växelvis boende alltid var att föräldrar fick hoppa mellan olika bostäder varannan vecka men nej, nej, vi tvingar bar att stå ut med någon vi vuxna aldrig skulle acceptera.
OBS Jag är inte emot varannan vecka om föräldrarna och barn får det att fungera men jag är emot att det är norm. För att växelvis boende ska fungera krävs att föräldrar kan sammarbeta bättre som separerade än sambos och de flesta skiljer jus sig för en anledning. Visst är det bra om barn kan känna att dom har två hem men det är väldigt vanligt att barn känner att dom inte har något hem alls. Om bägge föräldrarna har bildat nya familjer är det väldigt lätt att tidigare barn hamnar helt utanför. Vi har stora problem i Stockholm just nu med kriminella ungdomsgäng som består av grundskolebarn från 10årsålder som alla vuxna helst verkar vilja slippa. Anledningen att jag slutade som lärare är faktiskt att jag orkar inte med längre att möta alla dessa barn som far så illa. Tror ni att utsatta barn får hjälp? Ni har fel.
Jag har inte bara tappat tron på Sveriges rättsystem utan även på familjepolitiken.
