• unknownwoman

    Hur vet man att han är rätt?

    Jag är lite orolig. Jag är en kvinna på 29 år, obotligt rastlös och generellt sätt ganska trött på samma rutin överallt, less på jobb och allmänt nere. Har en pojkvän sedan ett år tillbaka som är egentligen världens bästa, men ändå har jag den där känslan av att det inte är rätt för mig. Men jag är också att jag alltid kommer känna så i en relation eftersom jag alltid känt så tidigare också. Som Veronica Maggio sjunger "aldrig nöjd". Jag vet helt ärligt talat inte om det är vettigt att lyssna på mina tankar längre.

    Pojkvännen och jag har varit ihop i drygt ett år och han är en klippa. Stabil som fasen, lugn, trygg, ringer alltid, hämtar, tvättar, städar och tar hand om en. Tittar inte på andra tjejer och gör aldrig något direkt man kan bli arg över. Vi två är helt olika. Jag är en drama queen som gillar när det händer saker och han är precis tvärt om. Grejen är den att jag känner liksom inte det där wow och den där passionen, men det är liksom bra. Lugnt och bra.

    Nu kanske ni kan ta och meddela för mig om man ska nöja sig med det där bra och trygga, inse att livet inte kanske innebär ett konstant wow hela tiden och att jag nojar bara för att jag är allmänt rastös. Eller?

    Hur vet man egentligen när problemet egentligen ligger i en själv eller om man faktiskt inte har träffat rätt? Folk säger "har du träffat rätt så vet du", men helt ärligt talat är jag orolig att jag kommer vänta resten av livet i så fall!

    Råd? 

  • Svar på tråden Hur vet man att han är rätt?
  • BlåaDraken

    Låt mig börja med att berätta att det inte finns någon "den rätta". Utgår du från detta kommer du alltid leta efter någon bättre, även om din kille har alla rätt förutom en liten egenskap. Du kommer då störa dig på den där lilla grejen, sen börja tröttna för att tillslut bli rastlös igen. "Har du träffat rätt så vet du" yttras av två grupper människor: nykära och dom som är ruskigt säkra i sig själva. Du verkar inte tillhöra någon av dom grupperna.

    Sen skulle jag vilja nämna att det inte är speciellt ovanligt, eller fel, att byta partner. Ditt tankesätt om att du "måste" vara kvar hos honom härstammar från den gamla kristendomen och tanken om att monogami är det enda rätta. Så är det oftast inte. 

    Efter det kan vi nämna nästa grej: att INGET par som håller ihop hela livet känner det där "pirret" som du förväntar dig. Det handlar om trygghet och om att man är nöjd med det man har. Om du är ute efter att konstant uppleva det där "pirret" under din framtida relation med "den rätta" så kommer du få det jobbigt. Lite som en alkoholist som hela tiden måste höja sitt intag av alkohol hela tiden för att känna den där kicken som dom hela tiden söker.

     När dom sakerna nu är nämnda så skulle jag personligen konstatera, baserat på ditt inlägg, att du antagligen letar efter fel egenskaper hos dina pojkvänner. Ingen av dom kommer få dig att känna det där pirret under hela ert förhållande, ingen av pojkvännerna kommer vara perfekt och det där du lärt dig av romantiska filmer är inte verkligheten. Ditt beslut har ingenting att göra med om du ska stanna hos- eller lämna din pojkvän, ditt beslut har att göra med hur du bör anpassa dig för att leta efter en realistisk pojkvän för framtiden. 
    Jag skulle säga att killen du nämner har allt en vettig far skulle kunna tänkas behöva, men att du eventuellt kan behöva lugna ner dig lite. "Mogna" kanske är fel ord, men nånstans så bör du inse att om du försöker leta en man att skaffa barn med i framtiden så har du hittat honom. Det kan faktiskt vara en bra grej att försöka tänka efter hur du skulle kunna lära dig att lugna ner dig själv en aning.

  • unknownwoman
    JanaLiiN skrev 2012-10-13 21:19:32 följande:
    Psykoterapi. 

    Ja, jag har- och ska fortsätta gå faktiskt.
    BlåaDraken skrev 2012-10-14 17:44:38 följande:
    Låt mig börja med att berätta att det inte finns någon "den rätta". Utgår du från detta kommer du alltid leta efter någon bättre, även om din kille har alla rätt förutom en liten egenskap. Du kommer då störa dig på den där lilla grejen, sen börja tröttna för att tillslut bli rastlös igen. "Har du träffat rätt så vet du" yttras av två grupper människor: nykära och dom som är ruskigt säkra i sig själva. Du verkar inte tillhöra någon av dom grupperna. Sen skulle jag vilja nämna att det inte är speciellt ovanligt, eller fel, att byta partner. Ditt tankesätt om att du "måste" vara kvar hos honom härstammar från den gamla kristendomen och tanken om att monogami är det enda rätta. Så är det oftast inte.  Efter det kan vi nämna nästa grej: att INGET par som håller ihop hela livet känner det där "pirret" som du förväntar dig. Det handlar om trygghet och om att man är nöjd med det man har. Om du är ute efter att konstant uppleva det där "pirret" under din framtida relation med "den rätta" så kommer du få det jobbigt. Lite som en alkoholist som hela tiden måste höja sitt intag av alkohol hela tiden för att känna den där kicken som dom hela tiden söker.  När dom sakerna nu är nämnda så skulle jag personligen konstatera, baserat på ditt inlägg, att du antagligen letar efter fel egenskaper hos dina pojkvänner. Ingen av dom kommer få dig att känna det där pirret under hela ert förhållande, ingen av pojkvännerna kommer vara perfekt och det där du lärt dig av romantiska filmer är inte verkligheten. Ditt beslut har ingenting att göra med om du ska stanna hos- eller lämna din pojkvän, ditt beslut har att göra med hur du bör anpassa dig för att leta efter en realistisk pojkvän för framtiden.  Jag skulle säga att killen du nämner har allt en vettig far skulle kunna tänkas behöva, men att du eventuellt kan behöva lugna ner dig lite. "Mogna" kanske är fel ord, men nånstans så bör du inse att om du försöker leta en man att skaffa barn med i framtiden så har du hittat honom. Det kan faktiskt vara en bra grej att försöka tänka efter hur du skulle kunna lära dig att lugna ner dig själv en aning.

    Åh, vilket bra svar! Innerst inne så vet jag ju att han har typ alla egenskaper jag letar efter i mannen till mina barn och har så otroligt många egenskaper jag värdesätter. Problemet är väl att jag lätt fokuserar på fel saker i livet och lägger energi på det som är dåligt i stället för det som är bra. Och risken är ju att jag kommer känna exakt samma sak med nästa person jag träffar om jag gör slut med honom. Jag vill nog faktiskt inte göra slut nu när jag resonerat med mig själv. Hans bra egenskaper är alldeles för bra att dom uppväger dom mindre bra. Jag tror helt enkelt att jag måste försöka jobba med att bli mer lycklig generellt och inte överanalysera allt så kanske dom dåliga sidorna inte har betydelse på samma sätt.
  • meleen

    Du ska aldrig tvivla på ditt förhållande! Jag tvivlade på mitt förra förhållande och ändå så varade det i 6 år och jag var inte ens i närheten av lycklig! Jag och min nuvarande sambo har varit tillsammans ungefär lika länge som ni och han är precis likadan som din. Han fixar och grejar och är helt otroligt fantastisk! Jag kan fortfarande bli överväldigad av känslan när jag ser på honom och "inser" att jag ska få leva med denna fantastiska man resten av mitt liv, för jag vill inget hellre. Jag hävdar att den som säger att man inte kan träffa den "rätte" säger så för att denne inte har gjort det. När du träffar den personen du ska/vill leva med resten av ditt liv så tror jag även att ditt "drama-queen"-liv kommer att dämpa sig för du kommer komma mer till ro. 

    Någonting som jag hade tyckte skulle varit bra för dig var om du satte ditt förhållande åt sidan (bara i tanken) och försöker sortera upp ditt liv för ibland så är det andra faktorer som gör att du tror att det är ditt förhållande som r dåligt. Ex, ekonomisk-situation, jobb-situation m.m.. Ibland kan man behöva sortera lite.. Åh har ni inte varit tillsammans i mer än ett år åh du tvivlar redan så ska du verkligen fundera på vad det är du vill!

    Hoppas det löser sig åh lycka till!  

  • unknownwoman
    meleen skrev 2012-10-16 14:33:52 följande:
    Du ska aldrig tvivla på ditt förhållande! Jag tvivlade på mitt förra förhållande och ändå så varade det i 6 år och jag var inte ens i närheten av lycklig! Jag och min nuvarande sambo har varit tillsammans ungefär lika länge som ni och han är precis likadan som din. Han fixar och grejar och är helt otroligt fantastisk! Jag kan fortfarande bli överväldigad av känslan när jag ser på honom och "inser" att jag ska få leva med denna fantastiska man resten av mitt liv, för jag vill inget hellre. Jag hävdar att den som säger att man inte kan träffa den "rätte" säger så för att denne inte har gjort det. När du träffar den personen du ska/vill leva med resten av ditt liv så tror jag även att ditt "drama-queen"-liv kommer att dämpa sig för du kommer komma mer till ro. 

    Någonting som jag hade tyckte skulle varit bra för dig var om du satte ditt förhållande åt sidan (bara i tanken) och försöker sortera upp ditt liv för ibland så är det andra faktorer som gör att du tror att det är ditt förhållande som r dåligt. Ex, ekonomisk-situation, jobb-situation m.m.. Ibland kan man behöva sortera lite.. Åh har ni inte varit tillsammans i mer än ett år åh du tvivlar redan så ska du verkligen fundera på vad det är du vill!

    Hoppas det löser sig åh lycka till!  
    Nu har jag börjat tvivla igen sen jag skrev förra meddelandet. Jag förstår vad du menar. Jag vill också vara överväldigad och känna när jag tittar på honom att han är rätt för mig, men just nu vet jag inte.

    Hur lika är ni era partner? Jag och min partner är sjukt olika vilket är intressant men också ställer till det. Och han har knappt något gemensamt intresse med mig. Det största problemet och det som får mig att tvivla mest på vår relation är att han aldrig tar initiativ till att hitta på något. Han är nöjd med att jobba, träna och vara hemma och kolla film (vår filmsmak är som dag och natt) medan jag gärna vill hitta på saker, gå på bio, teater, promenad, ta ett glas vin ute, resa osv. Problemet är ju att jag vill att han ska föreslå saker, men han gör det extremt sällan. Jag har sagt det flera gånger att jag gärna ser att han tar initiativ till att vi gör saker, men det händer inget.

    Just nu känns det som om jag fortsätter med honom kommer jag få nöja mig med ett liv där alltid jag får styra upp allt roligt jag vill göra, göra det med vänner, eller ensam. Och frågan är om man vill ha det så? Han är en fantastisk människa men kanske inte fantastisk för mig? Åh, jag vet varken in eller ut längre!

     
  • Indecisive

    Känner med dig helt och hållet. Är själv i en relation sedan fem år tillbaka och funderar helt sjukt mycket fram och tillbaka kring vad jag egentligen känner för min sambo och om vi verkligen ska vara tillsammans. Vi är också rätt rejält olika gällande våra intressen och även om det är både bra och dåligt känns det ofta som att det på något sätt hade varit roligare om vi hade varit mer lika. Jag mår också bra av att det händer mycket saker omkring mig, medan sambon är mer lugn och gärna pysslar på med sin hobby. Jag är tyvärr också rätt bra på att grubbla och tänka tillbaka på hur mitt liv varit och rätt dålig på att leva i nuet. Det känns ofta som att det är något som saknas, som om vi båda skulle må bättre av att bo på skilda håll eller något, men f*n jag vet inte. Vi har dessutom ett barn ihop. 

    Meleen, inspirerande inlägg. Blev lite nyfiken på vad det var som gjorde att ditt sexåriga förhållande tillslut tog slut? 

  • Angeline

    Man behöver bara fråga om ni vill ha typ sex kan du känna hur han är bra så du börjar ty gillar honom

Svar på tråden Hur vet man att han är rätt?