Hur vet man att han är rätt?
Jag är lite orolig. Jag är en kvinna på 29 år, obotligt rastlös och generellt sätt ganska trött på samma rutin överallt, less på jobb och allmänt nere. Har en pojkvän sedan ett år tillbaka som är egentligen världens bästa, men ändå har jag den där känslan av att det inte är rätt för mig. Men jag är också att jag alltid kommer känna så i en relation eftersom jag alltid känt så tidigare också. Som Veronica Maggio sjunger "aldrig nöjd". Jag vet helt ärligt talat inte om det är vettigt att lyssna på mina tankar längre.
Pojkvännen och jag har varit ihop i drygt ett år och han är en klippa. Stabil som fasen, lugn, trygg, ringer alltid, hämtar, tvättar, städar och tar hand om en. Tittar inte på andra tjejer och gör aldrig något direkt man kan bli arg över. Vi två är helt olika. Jag är en drama queen som gillar när det händer saker och han är precis tvärt om. Grejen är den att jag känner liksom inte det där wow och den där passionen, men det är liksom bra. Lugnt och bra.
Nu kanske ni kan ta och meddela för mig om man ska nöja sig med det där bra och trygga, inse att livet inte kanske innebär ett konstant wow hela tiden och att jag nojar bara för att jag är allmänt rastös. Eller?
Hur vet man egentligen när problemet egentligen ligger i en själv eller om man faktiskt inte har träffat rätt? Folk säger "har du träffat rätt så vet du", men helt ärligt talat är jag orolig att jag kommer vänta resten av livet i så fall!
Råd?