Min man dricker starkt varje dag, men ser inget osunt i det!
Hej.
Min man dricker 1 eller 2 starköl varje dag efter jobbet och ser det inte som att han har några problem med drickandet. Jag tycker att det är osunt och vi diskuterar det hela tiden, eller det är nog bara jag som för en diskussion. När jag för det på tal och motiverar varför man inte behöver dricka på vardagarna, och inte varje ledig dag heller, så säger han Ja, jovisst..men det är ju så gott..
Mina skäl är bl.a att han inte kan skjutsa sin son till kompisar, vi kan inte åka och hälsa på kompisar - jag blir så less på att det alltid är jag som är körbar.
Om vår son skulle göra sig illa och behöva åka in till sjukhuset, hur skulle han göra då (om jag inte var hemma), "ringa en kompis eller granne eller farfar, eller helt enkelt köra ändå" får jag till svar.
Från fredag eftermiddag när han kommer hem från jobbet så sprätter han en öl, och sedan fortsätter han tills söndag eftermiddag - så han ska hinna bli nykter till måndag morgon.
Han är sällan jätteberusad, men full och surrig..och i mina ögon egoistisk och oansvarig!
När det är kalas så brukar han dricka väldigt fort i starten och sedan är han jättefull, glad, raglar och har flera gånger både spytt och somnat på badrumsgolvet.
Vid ett tillfälle hade dom afterwork på firman och vid 17-tiden skjutsar dom hem honom, jättefull!
Jag fick ha koll på honom under kvällen och han hann spy ner båda toaletterna och sovrummet som jag stressat i smyg städade upp för att inte vår son skulle se misären och bli orolig för pappa, det har ju hänt tidigare..
Han somnade okontaktbar på sängen och vår son försökte väcka honom vid 18-tiden för att han ville att han skulle se på hans favorit barnprogram med honom.
Jag fick parera och förklara att pappa blivit sjuk och därför inte vaknade, han behövde sova...bedrövligt!
Dagen efter skämdes han som ett djur och vill inte bli påmind om fadäsen...men jag har vid flera tillfällen fått påminna honom.
Jag upplever inte att han själv kan ta ansvar för sitt drickande, när det räcker och när det är dags att gå hem från kalaset eller middagen.
Han har tagit till sig min kritik och har lugnat ned sig på kalasen, när jag säger att det är dags att åka hem så åker vi hem..
Men det är det dagliga drickandet som jag fortfarande oroar mig för och inte kan släppa.
Nu väntar vi vårt andra barn och jag har klargjort för honom att jag kommer att ta upp det här på mödravården om han inte börjar ta ansvar för sitt drickande.
Han är en underbar, snäll, rolig och kärleksfull man och pappa i övrigt, men jag tycker inte att jag ska behöva ha det på det här sättet.
Jag har varit väldigt tydlig med att jag kommer att lämna honom om han inte skärper sig, jag är en stark och orädd tjej som verkligen har skinn på näsan och han vet i allra högsta grad att jag klarar mig alldeles ypperligt utan honom.
Han älskar mig enormt mycket, så han vill absolut inte att jag lämnar honom, och jag älskar honom verkligen så jag vill inte ha ett liv utan honom, bara utan det dagliga drickandet!
Men hur ska jag få honom att själv inse att han har ett problem med drickandet?
Eller har han inte det, gör män i allmänhet så här och är det jag som tar det på för stort allvar?
Jag ska inte behöva gömma ölen som eventuellt är kvar efter helgen för att få ha en nykter man och pappa i vårt hem.
