Pappor vars barn blev till med donerade spermier, se hit!!

Ni män som har fruar som har inseminerats eller väntar på att insemineras med donerade spermier, hur känns det egentligen? Jag vet vad vi alla får tycka/säga, nämligen att det inte är spermier utan omsorg som gör en man till pappa. Det är det politiskt korrekta. Men om ni får frågan här, där vi får vara anonyma och om ni försöker vara smärtsamt ärliga mot er själva: hur känns det? Att barnet är hennes men inte ditt?