Min 6 månaders son vill aldrig ligga på mage och öva sig!

Nej, varför skulle du sluta intressera dig? Självklart ska du inte det! Hur kunde du tolka mitt inlägg så!?

Jag menar bara att bebisen behöver inte övas eller ens "ges tillfällen". De tar sina tillfällen själv. Vår son var inte intresserad av att ligga på mage, ville inte heller ta sig upp från liggande till sittande på bra länge. Men vi lekte självklart och stojade med honom, men lät honom ligga så som han var mest nöjd med. Och han lärde sig allt i sin takt; sätta sig upp, rulla, krypa, stå och gå.

Fast du kan ju inte tvinga en bebis som inte vill att ligga på mage bara för sakens skull! Det är att pusha, och det är vare sig nödvändigt för utvecklingen eller för något annat, det är rent hittepå att man måste tvinga dem i olika ställningar för träning.

Det är en biologisk självklarhet att han kommer utvecklas motoriskt oavsett om han tvingas ligga på golvet skrikandes eller ej. Han tränar även när han sitter eller blir buren i famnen (bästa träningen är att bli buren förövrigt) eller när han ligger på din mage och gosar i soffan/sängen. Utvecklingen kommer automatiskt, i hans individuella takt! Och du kan faktiskt inte göra ett dyft för att tvinga honom att utvecklas tidigare än vad han har genetiska förutsättningar för att göra.

Han har aldrig tvingats att göra nånting, vet inte vart i tråden du läste det... Lägger ner honom på mage och vill han inte ligga så så rullar han över på mage. Han har heller aldrig fått ligga skrikandes.

Så rullar han över på rygg skulle det givetvis stå

Min 5 månaders vill inte heller ligga på magen. Vi går hos en sjukgymnast (av annan anledning). Hon sa att magträning är viktigt, men tycker man inte om det så är det svårt. Hon rek. oss att flyga flygplan med dottern framför en spegel. Alltså man håller henne under magen/bröstet framför en spegel så att hon lyfter huvudet och tittar in i spegeln. Då blir det som att ligga på mage på en matta. Vår dotter är väldigt stabil att bära. Men lägger man henne på en matta så ligger hon bara med huvudet i golvet i princip. Sjukgymnasten berättade också att barn idag kryper senare än förr. Förr la man ju barn på mage när de skulle sova osv, så de utvecklade den typen av styrka tidigare. Dock avråds ju detta idag av andra skäl (plötslig spädbarnsdöd) Men det visar ju ändå att man visst då kan påverka utvecklingen motoriskt i viss mån. Men tvinga ska man aldrig. Och förr eller senare så kommer de ändå att krypa, gå, sitta, springa osv. Man får försöka öva, men göra det så att det blir roligt.

Jag brukar också flyga flygplan :) framför spegeln och på mina ben när jag ligger på rygg om ni förstår... Det tycker han är väldigt roligt. Bra att sjukgymnasten föreslagit det till er :)

Min dotter vägrade ligga på mage och vände sig heller aldrig. Hon kunde sitta när hon var ca 6 månader och tog sig runt genom att hasa sig fram på rumpan :) På sin 8 månadersdag fastnade hon med benet i pyjamasen och i försöket att komma loss råkade hon krypa och tog vara på tekniken direkt! Hon började gå i en helt normal ålder, 11 månader, så jag tror (precis som säkert alla andra i den här tråden) inte att du behöver oroa dig alls.  

Min son ville inte ligga ner öht, för då började han skrika :P
Var jättetidig med att sitta och sedan att gå med hjälp av möbler. Att krypa började han att försöka lite med på mjukt underlag då och då efter att ha sett en annan bebis krypa i full fart. Och när han väl börjat så tog det väl en vecka innan han kröp ordentligt. Så när de väl vill och är redo så går det snabbt. Det samma gäller nu för vår att gå utan stöd, de behöver liksom inte träna så mycket, så ta det lugnt ;)

Måste barn egentligen öva sig? Det är ju så olika i olika kulturer hurvida man lägger barnen på mage på golvet eller ej.

jag bär mina små mycket och vet att man kommit till BVC en dag och de frågat om de håller upp huvudet. Då har jag alltid svarat att jag inte vet, eftersom jag aldrig testat. Men när de kollat så har de klarat det, helt utan träning. Utom första barnet som jag kollade mer med.

Det kommer nog med mognad tror jag.

Dessutom, mitt första barn som jag tränade mer med gick vid 12 mån. Och barn 2 och 3 som jag alltid bar i sele, de gick vid 10 mån. Alltså med mycket mintre träning.....        

Det är enda gången jag inte har varit överens med min nya BVC sköterska. Min dotter verkligen hatade att ligga på mage. Vi provade ibland med några veckors mellanrum men om hon skrek tog vi upp direkt. Hon fick i slutet av sommaren mycket kraftig diarré vilket ledde till en röd och sårig liten rumpa. Jag bad BVC om råd och fick tips om en annan salva än den vi hade, men hon sa också att vi skulle låta henne ligga på mage och lufta mycket. Jag förklarade då att det inte gick eftersom hon bara gråter på mage och bad om något annat tips. Men hon bara tittade på mig och sa att dottern måste ligga på mage, det är jätteviktigt. Givetvis sket jag i det rådet och luftade så gott det gick på rygg genom att leka med benen så hon höll rumpan uppe.

Nu är hon 7 månader och blir helt plötsligt inte alls så där arg längre, men hon vänder sig aldrig från rygg till mage som hon gjorde tidigare (och grät hysteriskt tills hon blev räddad). Men vi får väl se om hon ändrar sig nu när oviljan verkar ha släppt lite.

För 3 veckor sedan tyckte hon inte alls om att sitta utan ville ligga på rygg. För 2 veckor sedan kunde hon plötsligt sitta helt själv stadigt som tusan och tycker det är toppen. Provade bara på kul när kusinen var på besök och blev mycket förvånad.

Barn verkar lära sig saker helt utan träning så man behöver nog inte oroa sig alls. Det har i alla fall jag slutat med även om jag ställde en liknande fråga som din för 3 månader sedan.

Han tränar både muskler och motoriken på annat sätt än att ligga på mage, när han sitter, står i famnen osv. Ligga  platt på mage på golvet är skittråkigt tycker de flesta barn. Min son avskydde att ligga på mage och låg också mest bara och rullade runt, tills han började åla nu när han blev 8 månader för då blev det plötsligt roligt. Jag har aldrig övat honom och det är en jäkla fart på honom nu ändå. Han kryper inte på golvet än men i sängen och famnen kryper han och klättrar.