Jag vill inte ha mitt barn på heltid!
Jag vill inte ha mitt barn på heltid.... Jag vill ha barnet varannan helg, men barnets pappa går inte med på annat än att HAN har barnet varannan helg. Jag orkar inte ta hand om barnet.... Jag vill inte... Jag ville inte ens ha barn innan jag blev gravid!
När jag blev gravid var inte abort något jag tänkte på alls, för jag tyckte det var hemskt + att vi båda hade inkomst och allt var bra! Så why not lixom? Just då var det bra.. Men sen kraschade ju allt! Jag fick förlossningsdepression, vi seprareade, folk omkring mig dog och massa skit hände. Att ha barn var inte alls kul och jag tycker fortfarande inte att det är det!
Alla säger "Fast så tycker du ju inte egentligen, du mår bara dåligt just nu" JA VARFÖR TROR NI ATT JAG MÅR DÅLIGT EG!?!?!?!! För att jag hela tiden måste sitta inständg i min lilla låda och tänka mer på någon annan än mig själv när jag själv mår som en påse skridskor....
Vad ska jag göra? Jag älskar sålkart mitt barn, massor! Jag vill bara inte vara med barnet JÄMT!!
Vet inte om detta är spykisk ohälsa, men satte den där eftersom jag mår dåligt av det....
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-17 19:41
TACK alla som ställer upp och stöttar och t.o.m försvarar mig mot de som säger dåliga saker..
Jag förstår verkligen hur folk kan reagera som de gör av det jag skrev... Jag uttryckte mig kanske fel....
Jag ville inet ha barn, blev gravid, VALDE ATT BEHÅLLA BARNET - VILLE HA BARNET... Trots att jag hade en väldigt jobbig graviditet såg jag fram emot det lilla pyret i magen...
Förlossningsdepressionen är inget jag hittade på utan diagnosen jag fick och jag fick hjälp av flera olika, bl.a BUP och något som heter Kärnan där man får hjälp att ta hand om och knyta kontakt med sitt barn där jag var två-tre dagar i veckan.
Det var helt underbart att för första gången efter över ett år kunna känna kärleken till mitt barn som alla föräldrar alltid pratade om.
Det var skitjobbigt att inte kunna älska sitt eget barn! Jag vet inte ens om ni kan förstå hur frustrerande och jobbigt det var det första året.....
Nu älskar jag mitt barn över allt annat på jorden, jag skulle göra allt för mitt barn!!! Varav anledningen till att jag stått ut och varit hemma med barnet och försökt, gett allt jag kan o.s.v. för att barnet ska må bra. Men för några veckor sedan kraschade jag....
Allt gick under, jag orkade inte mer, jag gav upp... Nu mår jag skitdåligt...
MEN!! Det som förmodligen håller mig vid liv är just mitt barn... Kärleken jag känner till mitt barn!
Så kom inte och säg att jag inte vill ha eller försummar mitt barn... Det är inte för att jag inte älskar mitt barn som jag inte vill ha det hos mig på heltid, utan det är för att barnet ska må bra! För mår jag bra mår mitt barn bra!
Pappan då.. Ja han vill varken gå med på möten med soc/familjerätt, han svarar inte i telefon när jag försöker ringa och svarar inte på sms.... Så honom är det ingen idé att ens förska få att ändra sig..
Han vill inte ha barnet mer för att han har en ny familj och han "jobbar så konstiga tider" (Vilket faktiskt går att fixa om han bara anstränger sig och pratar med sin chef..)
Pappan gör dessutom allt för att förstöra för mig och få mig att må dåligt (Sämre) så han skulle aldrig ställa upp ens om soc tvingade honom.... Med andra ord skulle han bli glad om jag dog....
Min familj ställer upp massor men jag vill inte besvära dom med mina "små problem" och de har säkert inte heller tid eftersom alla jobbar heltid osv...
Anledningen till att det tagit tid att kontakt VC eller psykolog trots att jag tänkt på det i många år, är dels för det jag sagt att det är svårt att erkänna för andra att man är en dålig mamma och är sjuk... Och dels för att jag har alltid klarat mig själv! Enda gånen jag fått någon slags hjälp över huvudtaget i mitt liv är just av BUP med förlossningsdepressionen....
Jag har alltid kunnat hantera det själv, det har gått över och jag har mått bra igen och jag har blivit starkare för varje gång jag övervunnit min depression själv..... Jag vill gärna tro att jag klarra det nu med, men jag tror faktiskt inte att jag gör det....
Och ja, jag ska ringa imorgon.....
