Bråk som uratar
Hej!.
Jag och min sambo har snart varit tillsammans i 10 år, vårt förhållande har såklart präglats en del av gräl som alla andra förhållanden, vi har till och från blivit så arga på varandra att vi sagt elaka ord och även buttat varandra (detta har vi båda gjort),
jag hade en tid även psykiska problem och under den tiden kunde jag i min ilska hota med att låsa in mig på toa och skära mig själv :( när jag gjorde de så kunde min sambo för att stoppa mig ta tag i mig och försöka få mig lugn.. detta blev ju en stor tragedi för oss båda eftersom bråken ofta urartade på detta vis:(
Vi tog sedan beslutet att gå till familjerådgivning där vi fick hjälp med att kommunicera, nu när vi bråkar så har de funkat relativt bra... vi brukar gå ifrån varandra och lugna ner oss för att sedan lugnt diskutera det som startat bråket.
Men någon gång har det blivit ett bakslag (1 gång de senaste 2 åren) Då började de med att jag sparkade ett bord på min sambo som skulle gå iväg för att lugna ner sig, då i ren reflex buttade han tillbax bordet mot mig, jag blev såklart rädd men skadades inte, var även gravid då :(.
jag hade en tid även psykiska problem och under den tiden kunde jag i min ilska hota med att låsa in mig på toa och skära mig själv :( när jag gjorde de så kunde min sambo för att stoppa mig ta tag i mig och försöka få mig lugn.. detta blev ju en stor tragedi för oss båda eftersom bråken ofta urartade på detta vis:(
Vi tog sedan beslutet att gå till familjerådgivning där vi fick hjälp med att kommunicera, nu när vi bråkar så har de funkat relativt bra... vi brukar gå ifrån varandra och lugna ner oss för att sedan lugnt diskutera det som startat bråket.
Men någon gång har det blivit ett bakslag (1 gång de senaste 2 åren) Då började de med att jag sparkade ett bord på min sambo som skulle gå iväg för att lugna ner sig, då i ren reflex buttade han tillbax bordet mot mig, jag blev såklart rädd men skadades inte, var även gravid då :(.
Är sådanna problem vanligt i förhållanden?
I vårt vardagliga liv är vi snälla mot varandra och vi kommer bättre överens nu efter att vi fått barn, nu måste vi lixom behärska oss.
Men när jag läser om våld i nära relationer så bir jag lite orolig att detta skulle vara ett sådant problem? men vi slåss ju ej och jag blir ju ej kränkt eller så av min sambo, han är den tryggaste personen jag känner och är absolut inte svartsjuk eller kontrollerande.. det ända problemet som vi båda har är att vi har humör båda två.
Och att vi vissa gånger i bråk tagit till handling som att kasta saker på varandra (mest jag som gjort de, tror ej han kastat något på mig med vilja utan det har lixom mest varit en reflex när jag kastat på honom.)
Vi har även tillsammans bestämdt att om detta sker igen så ska vi gå till rådgivare.
Hur tänker ni om detta?
Jag är en person som oftast blir orolig för saker och vågar ej lixom låta mig sj må bra. Och detta har jag tagit upp så många gånger med min sambo, det har ej skett ngt på 2 år, men jag kan lixom ej lämna de..:(
