• Pappan

    Vi bara tär på varandra

    Hej!

    Jag och min fru har varit gifta i 8 år och innan dess varit ihop 7 år. Vi har två barn och lever ett välbeställt liv.
    Under tiden vi fick barn var min fru hemma i 4 år utan att jobba emellan och när hon sedan gjorde det råkade mitt företag och jag personligen för en ekonomisk kris. Detta satte en hel del på sin spets och gjorde att hela familjen satt i en ganska osäker sitts vilket har satt sina spår.
    Detta  redde dock upp sig till det bästa och vi har nu flyttat och börjat bygga upp ett nytt liv.
     Men nu har vi märkt att vi liksom inte drar jämnt och vi bråkar allt oftare. Hon känner sig inte bekräftad och att hon inte fått någon "cred" för alla de åren hon varit hemma eller gått igenom "min" kris. Våra roller har blivit förvandlade från man ock hustru till ett mer mekaniskt logistik företag. Vi är inte intima, vi skrattar inte tillsammans och vi håller en fasad mot barnen och släkten. Men på kvällarna bråkar vi och det är tydligt så att det som egentligen kunde ha stärkt oss som par i denna kris istället splittrat oss och jag har ingen möjlighet att reparera eller göra saker som redan hänt ogjorda. (krisen handlar alltså inte om otrohet eller ngt sådant).

    Hon har nu tillochmed föreslagit att vi kan separera eftersom vi inte ger varandra ngt ytbyte och jag vill på alla sätt få hjälp att hitta tillbaka så att vi kan börja förstå vad vi egentligen älskar hos varandra igen, för just nu är det borta.

    Sååå tacksam för era tankar.. 

  • Svar på tråden Vi bara tär på varandra
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Jag tror att era bråk och bristande tillfredsställelse handlar om känslor. Ni har gått igenom stora svårigheter och nu kommit igenom det och då är det dags att ta hand om era känslomässiga reaktioner i allt som hänt. När svårigheterna pågår måste man ofta bita ihop och försöka klara sig och familjjen igenom det. Efteråt kan man mer slappna av och då kommer känslorna fram. Den väg som kan vara framkomlig för er är att ni pratar med varandra om hur ni känslomässigt upplevde den svåra tiden. Då är det viktigt att ni har en tolerant inställning så att ni kan lyssna och ta in den andres upplevelse utan att värdera eller kritisera den. Försök att inte känna er anklagade av vad den andre säger utan var accepterande. En vuxen parrelation handlar ju mycket om känslor eller brist på känslor. Det är ett mycket viktigt kapitel om än ibland svårt.
    Hälsningar
    Gerd

Svar på tråden Vi bara tär på varandra