Aga-lagen av 1979 - finns det någon som tolkar den rätt?

Jag skulle säga att agalagen inte har något med detta att göra utan snarare att föräldrar idag inte har någon erfarenhet av föräldraskap innan de får sitt första barn och därför blir osäkra.

Att curling skulle ha något att göra med att man förbjudit aga tycker jag låter extremt långsökt. Det har enligt mig inte ett dugg med saken att göra. Curling sker för att föräldrar är så satans rädda för att ställa åldersadekvata krav på sina barn, och vill vara "snälla" genom att "hjälpa" dem här i livet. Det är ingen lag som har skapat det förhållningssättet, det är samhällets normativa utveckling och den här senare vågen av curling började ju inte förrän på slutet av 80-talet och präglade framförallt 90-talet. Vågen av "fri uppfostran" som fanns innan var under 60-70 talet, hippie-tiden. Ingen av dessa vågor har alltså något med lagen om aga att göra.

Varför det blev som det blev under 90-talet berodde ju på en omfattande samhällsförändring i stort, där många faktorer spelar in. Att dagens generation av föräldrar saknar det stöd "uppifrån" av äldre generationer är dock med all sannolikhet en stor faktor, som skapar den här osäkerheten och förståelsen för vad barn behöver. Idag lever vi väldigt isolerade från varandra, samtidigt som vi lever i ett globalt samhälle och där massiva mängder information kommer hela världens alla hörn. När man får så mycket information som skiljer sig så mycket åt mellan olika håll, så skapas inget annat än förvirring och osäkerhet.

Dock är ju curling-vågen helt klart på väg bort, även om det garanterat alltid kommer finnas föräldrar som ständigt gör sina barn björntjänster så är det ju skillnad mellan enstaka fall och en samhällstrend som präglar en hel generation.

Vilka föräldrar har erfarenhet av föräldraskap innan de får sitt första barn..?

De som umgås med föräldrar under sin uppväxt får de erfarenhet över hur andra gör.

Det gör väl alla barn som har föräldrar..?

Jo men då är man antingen för liten eller för partisk för att lära sig av det fullt ut om man inte har mycket yngre syskon. Syskonbarn och vänners barn är en annan källa till erfarenhet.

Ok. Jag köper inte ditt resonemang alls. 

"Barn har rätt till ... en god fostran". Ja, det kan ju betyda ganska vad som helst, beroende på vad man själv lägger i ordet "god".

Så du tror inte det har betydelse om man känner andra som fått barn innan man själv får det och på så sätt fått mycket insyn i uppfostran och föräldraskap redan innan?

Samt att (den numera uteblivna) kontakten mellan de nyblivna föräldrarna och äldre generationens föräldrar också är avgörande?

Nej, det tror jag inte. Däremot tror jag att föräldrar idag "överutbildar" sig genom andra; genom internet; genom olika mer eller mindre obskyra metoder osv. så att de glömmer bort att följa barnets signaler. 
 

Det tror jag oxå en del av svaret

Jag tror att det hänger ihop, aga är bara ett extremare uttryck av den auktoritära uppfostran som vi gått ifrån, en förlängning av maktutövning och visa-vem-som-bestämmer. Visst tar det tid, och visst är det en utmaning att hitta nya vägar? Det är svårt att ställa de "åldersadekvata" kraven när man inte har något sätt att genomdriva saken när barnet säger Nej, jag vill inte gå, klä på mig, dämpa rösten, sitta vid matbordet, äta den nyttiga maten, göra läxan själv eller vad det nu är (nu gör jag saken svartvit, men i alla fall).Vad ser du för tecken på detta? Jag kan inte komma på annat än att man ser mer stöd för typ Nanny-metoder, i övrigt tycker jag att barenen i min omgivning är precis lika "curlade" som när vår store kom på 90-talet.

Vi är nog ganska representativa som curlingföräldrar hemma hos oss. Har vissa regler, sovtid/tandborstning och så, i övrigt försöker vi sätta gränser runt oss själva istället för runt barnet (men naggar egna gränsen i kanterna typ 38 ggr om dagen för att man "väljer sina strider"), försöker uppmuntra istället för att kritisera/tvinga o.s.v.

Vad är det du inte får göra i uppfostransyfte som du saknar?

Jag känner inte till vad aga-lagen säger i detalj, men nog blir den i allafall flummigt tillämpad. I och för sig så tycker jag absolut inte att det är ok att slå barn.

Problemet är att man i praktiken inte riskerar stora straff om man misshandlar barn, även när det handlar om mer än enstaka slag.

Även föräldrar som har torterat barnen under hela barndomen får väldigt milda straff när det väl uppdagas. Så jag förstår inte riktigt vad många går runt och är stolta över. Att soc kan gå in och "stödja" så fort det finns misstanke att ett barn har fått en lavett?

Hellre att barn verkligen hade samma rättigheter som vuxna, och att man hade en lagstiftning som tog våld i hemmet på allvar, framför allt systematisk sådan!

det är väl inte lagstiftningen utan rättspraxis det är fel på som ger detta resultat?

Föräldrabalken 6 kap §1:
"Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling"

Hur svårt kan det vara? Om man inte kan uppfostra sina barn till vettiga människor utan att slå eller kränka dem så har man nog svåra problem i sitt föräldraskap.

Enkelt uttryckt:
Föräldrar får inte slå, skrämma eller hota sina barn. De får inte fara ut mot dem i hånfulla, elaka, grymma ordalag och kalla dem för jävla misslyckade idioter som förstör allting och som man önskar aldrig hade fötts. De får inte låsa in dem i en mörk garderob för att de har kissat i sängen.

Är det på något sätt ett problem? 

Föräldrar FÅR rycka tag i sina barn som är på väg ut i gatan (det är nog snarare omsorgssvikt att inte göra det). Föräldrar FÅR gräla på sina barn när de gjort något galet, men de måste försöka anpassa det de säger och gör till barnets ålder och mognadsnivå. Man FÅR bli arg, man FÅR ta ifrån barn sådant som de inte ska ha, man får lyfta undan barn från situationer de inte behärskar, man FÅR ta ifrån dem saker de gillar att göra om man tror på den sortens bestraffningar, och ffa är det fullt möjligt att uppfostra barn genom att prata, förklara och visa istället för att slå, hota och skälla. 

(Ja, jag grälar på mina barn och tappar tålamodet och morrar och muttrar men det som har effekt på deras beteende är när jag förklarar, visar och diskuterar med dem.)

 

Agalagen ingår i Föräldrabalken. Det finns ingen straffsats på "brott" mot Föräldrabalken. Misshandel ingår i brottsbalken och då finns det straffsats. Det är alltså helt olika tillämpningsområden. 

Jag tror ett det största problemet med bristen på stöd över generationsgränserna bottnar i att samhället har förändrats. De råd man får av sina föräldrar eller mor- och farföräldrar kan kännas omoderna, speciellt eftersom många överinformerat sig genom egenstudier på internet.
Förr (otydligt begrepp) var det enklare att luta sig mot äldre generationer, för samhället kanske inte hade förändrats så mycket, från det att ens föräldrar var bönder tills att man själv var bonde, typ. Nu fluktuerar samhället mer och värderingar kommer och går. Amning och samsovning är ena generationen på modet, andra en fara etc.Håller med.

Aga lagen, ett missfoster och internationellt skämt!
http://www.gibsonlover.blogspot.se/2013/09/aga-lagen-ett-missfoster-och.html