Barn misshandlar djur - hur uppfostra?

Låter som ett gäng spyko ungar. FAAN vad arg jag hade blivit. 

Och nej mina barn är inte elaka mot djur. Jag skulle ställa till ett JÄVLA liv om dom sparkade eller var elak mot en katt,hund,igelkott mm mm. 

Jag förstår inte heller hur det kan pågå. Men så undrar jag över min sjuåriga kille. Grupptryck och sådant? Om hans kompisgäng hetsar varandra?

Jag skulle också ställa till med ett jävla liv känns det som.  

Tycker det är skillnad på att stänga in humlor i burkar och sparka på katter. Det förstnämnda gör en väl oftast för att en vill ta hand om djuret, det andra är av andra anledningar...

Jag tror att det är viktigt att tidigt försöka få sitt barn att utveckla sin empatiska förmåga så att den även innefattar djur, en del barn (och många vuxna också för den delen) verkar ju ha svårt att greppa detta på egen hand. Om nu ens förmågan finns där, kan ju också vara något som är fel i hjärnan på många av dessa barn som torterar djur, men oftast är det egentligen bara nyfikenhet och okunskap. Nyfikna och okunniga är ju alla barn på ett eller annat sätt.

Jag själv har en liten kille på snart 11månader och vi har också en hund som vi inte tycker skall tolerera vad som helst. Vi låter aldrig vår son störa honom när han sover, dra i päls, peta i ögon och nos, klänga på osv. När han nu träffar andra hundar och katter så är han försiktig och sköter sig galant, och älskar alla djur (mer än människor tror jag ibland) Jag hoppas att denna inställning håller i sig, och jag skall göra allt för att upprätthålla den... Skall väl tilläggas att vi är en vego-familj också.

Självklart ska man lära barn att respektera djur. Vi har två kaniner och tre vilda pojkar. Ibland har vi fått jobba ganska intensivt för att få dem att vara försiktiga med kaninerna. Säga ifrån, förklara, visa hur man ska göra istället, lära dem förstå hur kaninerna beter sig när de är rädda etc. Den som är allra snällast mot kaninerna är vår autistiska son. Han verkar ha en medfödd empatisk förmåga just när det gäller djur (inte alltid när det gäller människor dock).

Mina två äldsta räddar alla djur de kan hitta och skadar inget djur, de trampar inte  ens på myror.

Min mindre 2år slår hunden med skohornet, drar katterna i pälsen när han blir arg, jag säger till påskarpen och flyttar på barnet/tar ev tillhygge.

Mina barn får inte jaga fåglar i parken heller, det finns vissa barn som gör det och föräldrarna skrattar roat. Oj vad gulliga deras barn är.

Hur ska dessa barn veta tat det är ok att jaga fåglar men inte katter osv.

Sätt stopp direkt tycker jag, djur ska respekteras likväl som människor.          

Jag har 2 st barn och det jag lär dom är på detta sätt:

- så fort det är en fågel och han har velat jaga dom så säger jag ( går fram till honom och hejdar) att nu blir dom jätte rädda och inte ska man skrämma dom och sen avleder jag honom på något annat.
-Är det en snigel, skalbagge el vilket liten markdjur som helst så uppmärksammar jag djuret och låter sonen titta och så säger jag att Åh så söööt den är, den är väl fiiin? Den måste vi vara snääälla med eller hur??? 
Då tittar han på mig med stora ögon och håller med.

Summan av kardemumman är ju att själv visa hur mycket djur betyder och hur fiiiina dom är och att man ska klappa dom försiktigt eller bara titta. Jag lär även mina barn från att dom är väldigt små att vara rädd om naturen. Vi hälsar på träden: Hej hej träden och så vinkar jag upp mot trädkronorna och tittar mig omkring i skogen. Bryter han ett löv/gren/kvist så säger jag att Nu blir trädet ledsen och får ont.. Han köper det med hull och hur så nu klappar han till och med bladen hihi.. Han lär nog göra en massa hyss/bus men det gäller att göra sitt allra bästa genom att vara närvarande och hejda dumt beteende, tror jag iallafall för att det har fungerat.

Tyvärr så leker han med en grannunge som gör illa många djur och bryter kvistar etc.. Nu har jag börjat köra samma beteende med honom ( el i somras) och Det fungerade och efter va han tom snäll mot en snigel.. och hade verkar slutat trampa på dom (fruktansvärt). Min son har även tittat på grannungen på ett konstigt sätt, lixom frågandes att varför gör du så?? Han förstår inte hans elaka beteende för i hans värld är det konstigt. (Han är 3 år min son.) Sen nästa gång visar han att han är snäll mot djuren=)

Sen måste jag tillägga att samla ett bi i en burk en liten stund för att kunna se på den i ett närmare perspektiv är inte misshandel så länge du absolut inte skadar den på något sätt. Det har många gjort som barn med olika små insekter. Det viktiga är ju att man där visar barnet att man är väääldigt försiktig och att man släpper ut den snabbt =)            

Jag undrar mer vad det är för en idiot som tydligen gång på gång glatt släpper ut sin katt till dessa barn

En bra början överlag är väl att kontakta föräldrarna, ofta är det något/några barn som drar igång såna saker och de andra hänger på, vare sig de vill eller inte.   .

Prata med barnet och tala om att så gör man inte, vår dotter är aldrig elak mot djur