Jag vill inte leva med min man.
Jag har en dotter som är ett år, o lever med min sambo sen två år tillbacks.
mitt i min graviditet insåg jag att pappan till mitt barn vill jag inte ha längre, varför jag insåg det då, var väll för att jag började se vilken person han egentligen var, vi hann egentligen inte vara tillsammans så länge innan vi blev gravida, och det var mest hann som ville ha barn och så blev det som det blev.
Min man han är jättesvartsjuk, han vill ha kontroll över allt, speciellt alla mina grejer, mitt körkort som jag höll på att bli klart med stoppade han och sa att det var för dyrt. han har sålt allt mtt guld, bakom min rygg, och sedan efter att jag fick reda på det så blev HAN arg på mig. ? och det här med svartsjuka, jag kan inte ens säga hej till mina kusiner som är killar då utan att han ska bli skitsur o tror att jag ljuger att det är egentligen inte mina kusiner.
han kan lova mig så mycket grejer o slutändan blir det jag som får betala. min födelsedag fick jag pengar av honom, men dem tog han tillbacks lite vart eftersom då han behövde lite pengar. Han skulle bli lycklig om han slapp jobba alls, nu har han börjat jobba, men han är så grinig o sur hela tiden.
inte bara det, han försöker göra mig svartsjuk genom att prata om andra tjejer. plus han röker varje dag ett paket ciggaretter, o om man då har så tajt om pengar kan man ju sluta röka. men han fattar ju inte.
han klagar hela tiden på mig, som om han försöker leta fel på mig, ett exempel jag hade vikt tvätten o lagt hans kläder i en hög, o sedan hade våran dotter vart runt tvätten så hade högen vält lite, o då blev han arg för att jag inte hade haft bättre koll på våran dotter, men han då han satt ju bara själv vid datorn.
vi har bråkat mycket, men nu har jag lugnat ner mig och insett vad jag än försöker göra så kommer han aldrig att ändras, jag kommer att få leva med honom resten av mitt liv.
jag stannar endast pga vårat barn, jag vill inte att våran dotter ska lida pga ngt jag har gjort, och jag vill absolut inte att våran dotter ska växa upp och hela tiden se sina föräldrar bråka.
nu dem senaste månaderna har gått bra, vi har inte bråkat, men det är mest för att jag har hållt tyst, och när han har sagt ngn spydig kommentar, så försöker jag bara hålla det inom mig, och inte ta upp det i ngn disskussion, men jag mår så dåligt, jag känner mig så ensam , jag gråter varje natt, ibland på dagen också, det känns som om jag har ingen som bryr sig om mig. han får mig att känna mig som jag är ingenting.
Jag vill inte leva med min man, men jag måste.
