Ingen sexlust.. vad är felet? (Långt..)

Det här inlägget har ju en helt annan bild än vad första inlägget (TS) var.

Ja, men då kanske hon ska ta och gå till en gynnekolog eller en psykolog som kan hjälpa henne? Hon kanske har något medicinskt fel och det är inget som hennes partner kan göra något åt. Det finns 100 saker det kan bero på och då får hon ju ta tag i det. Hon sätter ju honom i en taskig sitts också för den delen. Hur uppskattad tror du han känner sig? Och nej, det är uppenbarligen hennes problem att hon inte har någon sexlust.

Många p-medel gör att man får minskad sexlust också för den delen. Många blir tillsammans, nykära, knullar varje dag, lusten finns där, börjar äta p-piller, poff... sexlusten är lika med noll. Ingen sexlust, inte våt.. därför gör det ont. 

Jag som har mer lust än min partner förstår din partners bryderier fullt ut och jag förstår dina i min frus sätt att agera och senare förklara sin syn på det hela. Tyvärr tror jag det blir så som din partner säger för den med mer lust. Den med mer lust undrar först varför den med mindre lust inte vill ha sex eller avvisar och nobbar försöken till sex (initiativet). När "Nej, jag orkar/vill inte ha sex nu" blir vanligare än respons och samlag känner den med mer lust besvikelse, frustration och sig mindre attraktiv. Självkänslan och självförtroendet dalar, inte nödvändigtvis, men troligtvis om den med mer lust älskar och vill leva och få det att fungera med sin partner som har mindre lust. Moment 22 uppstår. Den med mer lust avvaktar till slut allt mer och väntar in den med mindre lust för att undvika känslor som otillräcklighet, anklagnade, avvisande, press och stress åt båda håll. I ett sådant scenario, när den med mer lust kanske insett att det är mer eller mindre "lönlöst" inser han/hon att den med mindre lust får ta initiativen och ha sex när han/hon vill. Vilket oftast blir "för lite" för den med mer lust. Ibland funkar det att "smygrunka"/dildo sexa, ibland känns det bara aptråkigt. 

Jag har varit som din partner. Vill ha mer sex, men inte insett tidigare att jag kanske måste ända mitt beteende och sätt att förföra, närma mig ett ligg med lite mer finess. Samtidigt kan jag tycka att "varför skall jag behöva göra det?". Varför skall jag lägga ner så mkt energi och kraft för att få ett "extra" ligg i veckan/månanden? Borde inte min partner vilja ha mig? Varför ser jag inte hennes åtrå till mig? Är jag sextokig/fixerad? Vi är olika och går igenom olika grejer även om vi lever tillsammans.

Det verkar ju ändå som han försöker...även om du i hans komplimanger och anspelningar till sex hela tiden faktiskt gör dig stressad/pressad...för du "vet" vad har är ute efter. Han vill ha sex. Tror du att kärlek genom blommor, SMS, presenter osv hade ändrat ditt sätt att se på det? Troligtvis inte.

Däremot tror jag att du hade känt dig mer avslappnad om din partner hade visat genom att ta ett steg tillbaka och ge dig lite luft samtidigt som han uppmuntrade/uppskattade, gav dig komplimanger och köpte en kvast med blommor ibland osv...då hade du "litat" mer på det hela och köpt upplägget. Din partner har då visat dig att han menar allvar och har "offrat" sin lust för att du skall få tid att tänka efter och känna din lust. Du sänker då din guard...känner inget behov av att försvara dig på samma vis längre och känner dig mer accepterad!?

Jag kanske har tokfel i mina antaganden, men det är så jag har uppfattat min situation i det här med olika lust.  

I mångt och mkt tror jag det handlar om att ge och ta(få)...kommunicera med varandra så man förstår varandra mer. Kanske kompromissa lite mer och se allt i ett större perspektiv. Du kanske kan hjälpa honom i hans lust medan han kan lära sig att känna av stämningen lite mer och ändra förföringsmetod lite. Förstår att det inte blir så hett om han rullar över och börjar pulla dig och genom det förvänta sig att du går igång på alla åtta.

Sitter i samma sitts. Fast jag är killen som inte får något av min tjej.

Jag känner igen allt du skriver.
Man tröttnar på att bjuda på sig när man aldrig får någonting tillbaks. Enda gången jag kan komma ihåg att min tjej ville väldigt mycket var när hon ville ha barn, då var hon kåt som bara den under en mycket begränsad tid. 
Hos oss är det alltid något som gör att hon inte vill, jobbigt med barnen osv. Tar jag barnen så är det något annat man kan skylla på.

Jag har löst det med porr tyvärr.

För min del tror jag ofta att hon inte tänder på mig. Hon säger aldrig att hon tycker jag är vacker/sexig eller liknande. Frågar jag henne är svaret att hon inte tänder på kroppar utan personen.

Vi har också 2 barn.

Tyvärr har jag ingen mirakel lösning. Önskar att jag hade.  

    

Jag förstår inte hur vissa av er kan få det till att jag är egoistisk när jag faktiskt VILL få tillbaka sexlusten, när jag försöker hitta anledningen till varför jag känner som jag gör. Tror ni jag skulle anstränga mig och försöka så mycket som jag gjort om det inte var för hans skull? Givetvis vill jag kunna njuta av sex för min egen skull också, men hade jag inte haft en partner att ta hänsyn till så hade jag inte kämpat med det som jag gör.

Hela den här grejen med att han anspeglar på sex hela tiden gör mig stressad och osäker. Det känns som han inte ser allt det andra i mig, min personlighet. Jag känner mig objektifierad. Jag älskar när han säger att jag är sexig men jag önskar att det inte var bara såna komplimanger jämt.. Och ja jag kanske är en konstig tjej (eller inte?) som tycker om att bli uppvaktad, få blommor, bli utbjuden osv. Det är en skön bekräftelse, att man är värd mödan liksom. Att han uppskattar mitt sällskap och att göra andra saker med mig än att ha sex. För det har blivit en sån där jäkla grej som allt kretsar runt, hans fokus ligger hela tiden på att JAG måste ändra mig... Hur bra tror ni det känns? När jag försöker prata med honom och förklarar att vi båda kanske måste ändra på oss lite och anstränga oss mer så blir han sur. Han förstår liksom inte att han är lika romantisk som en fotboll ungefär och för mig är sex nåt som kommer efter ett förspel. Han är så okänslig och omogen kanske till och med på den fronten. Jag vill inte ha frågan "ska vi nuppa?" varje kväll.. Jag vill väl att det ska komma spontant som det gjorde förut, man kunde ligga och kyssas länge i soffan och sen hamnade man till slut i sovrummet liksom. Och kom inte och säg att jag har höga krav, för det har jag verkligen inte. Allt jag vill är att det ska finnas någon slags romantik bakom, det heter ju ÄLSKA med varandra av en anledning. Men så känns det inte när vi gör det utan då är det en fysisk aktivitet utan känslor.

Jag har ställt upp ibland när jag inte varit sugen, och detta kan min sambo se på mig ändå struntar han i det. Han har aldrig kunnat respektera ett nej utan att bli bitter, inte ens när vi hade sex ofta som nykära. Jag tycker man respekterar varandra så mycket att man kan fortsätta kramas och pussas fast den andra inte är sugen på sex. Men leder det inte till mer har det alltid varit lönlöst för honom... 

Det är just det jag menar och syftar på i mitt inlägg. Det har blivit en stor grej av det där inte någon av er "vill ge sig"...jag är som jag är och kommer strida för det "till the bitter end" (i det tysta för sig själv). I mitt fall var det jag som la ner vapnen först och kanske måste det vara den med mer lust som gör det!? Inte vet jag...men om du frågar mig så är det rent praktisk/logiskt nog bäst för båda om den med mer lust taggar ner lite om man vill se en framtid tillsammans. I alla fall till en början. Men det finns säkert de som varit den med mindre lust som tagit "första" steget oxo. 

Det är klart att du vill bli uppvaktad, sedd och uppmärksammad. Inte bara för att du anses vara sexig av din partner och din partner tror att detta är "den bästa vägen" för att få dig på humör. Jag har själv varit där och gjort samma "misstag" som din partner. Men vare sig blommor, presenter löste min och våran situation. Er situation är ju unik för er och där kanske blommor och presenter skulle fungera? Jag tror ju iofs att du kanske mer är ute efter spontan kärlek i kyssar, smek och hångel utan att det måste leda till sex. Du vill blir förförd i vardagen och känna lusten komma smygande och kanske byggas upp under en eller flera dagar!? Det är svårare än du tror att lägga band på sin lust för den som har mer lust och faktiskt göra det. Men det går. Jag gör det, men ibland känns det väldigt frustrerande ändå. För det är så mkt annat som skall stämma. Ibland kan det kännas helt hopplöst när man känner att man får lite "tillbaka". 

För hur mkt du och din partner än vänder och vrider på detta så önskar ni olika och har just nu olika behov. Det måste ni båda inse och försöka förstå. Inte bara veta det och konstatera det. Din sambo måste helt klart tagga ner lite. Lyssna på dig, precis som du måste göra och säkert tror att du gör. Men låter du honom veta att du verkligen förstår? Inte genom att ha sex med honom utan kanske genom att kommunicera och öppna dig.

Hur kan det bli naturligt så som du beskriver det när det naturliga för dig är onaturligt för din sambo. Om naturligt för dig är när din lust infinner sig skall det då vara naturligt för honom eller vise versa?

Det är inte ditt fel eller din sambos fel om du frågar mig, det är ert gemensamma dilemma/problem just nu. Det tror jag ni båda vet, men inte erkänner för varandra. Ni är, tror jag, inte öppna mot varandra med era tankar och känslor.

Jag skrev inte att hon måste ha sex med honom när hon har ont. Hon får antagligen ont för att hon inte blir våt. Hon kan mötas halvvägs. T.ex. att hon gör det skönt för honom på andra sätt? Ska han behöva runka i duschen för att hon är så otroligt osmart för att hon inte går till någon kunnig?!

Hon är självklart inte tvungen till sex. Men han har ju sina behov också? Fattar du trögt? Se det från hans sida också. Och skippa det feministiska skitsnacket nu.

Dina problem sitter inte i din kropp eller i hans. Dom sitter i ditt HUVUD. Om du inte är nöjd med erat sexliv eller hans sätt att försöka få närhet av dig... SÅ GÅ. Kolla då om gräset är grönare på andra sidan.

Gå till gyn och en psykolog och försök få bukt på det också. Du startar hellre en tråd på FL? Äter du p-medel? Har frågat det typ 4 ggr nu.

Jag förstår precis vad du säger.. Skillnaden mellan mig och min sambo är bara att jag kan se att vi båda kanske behöver göra en ansträngning, jag säger inte att bara han måste det. Men i hans ögon är ingenting hans "fel" någonsin. Det är som när vi bråkar, oavsett vad det handlar om så är det mitt fel..alltid. Han ber ALDRIG om ursäkt för nånting, inte ens när det uppenbarligen är hans fel. Det är precis som att han inte kan säga ordet förlåt. Jag ber alltid om ursäkt när jag anser att det var jag som var dum, tycker det borde vara naturligt. Jag vet att jag är tjurig och dum ibland, men det är jag ju medveten om liksom. Han ser sig själv som ett helgon, han gör aldrig fel, han har alltid rätt, och spelar man inte efter hans pipa så kan det vara. Jag vet seriöst inte hur jag ska få honom att förstå.. Tro mig det handlar inte om kommunikationsbrist från min sida iallafall, jag är en sån som alltid vill prata om allt, lösa saker, kan inte lägga mig arg osv. Han är den som går när det blir obekvämt, eller går han och lägger sig. Han pratar ALDRIG om hur han känner.. Jag försöker, jag frågar osv. Men han är som en mussla.. Hur fan kommer man då vidare liksom?

Jag föreslog familjerådgivning, tänkte att det kanske kunde hjälpa oss men jag behövde bara säga ordet så var det NEJ. Jag tror problemet med min sexlust ligger mycket i vår relation när jag pratar om det såhär.. Och hur förbättrar man sin relation om det bara är den ena som är intresserad? Har försökt förklara att om vi hjälps åt och båda försöker anstränga oss (jag menar brukar man inte vilja göra saker som den andra tycker om ifall man älskar varandra?) så kanske det även bidrar till att min lust ökar = good for him! Jag försöker göra saker jag vet att han tycker om, laga hans favoritmat, massera honom när han kommer från jobbet, ta hans disk ibland osv. Men känns inte som nåt av det uppskattas.. Det känns som enda sättet att göra honom glad är sex, och då är ju något skevt. Klart jag vill ha sex med honom men av den anledningen att vi båda vill och älskar varandra. INte för att det är det enda som gör honom glad eller för att det är allt som betyder nåt för honom.

Och nu helt plötsligt har han blivit besatt av att vi ska göra mer saker tillsammans, missförstå mig inte det vill jag också mer än gärna. Men när han vill åka iväg eller lämna bort barnen varje helg tycker jag det går till överdrift. Man ser inte så mycket av barnen i veckorna, självklart vill jag spendera tid även med dom på helgen. Han förstår inte det, och han lägger inte samma värde i det. Tyvärr. Det är också nåt som gör mig ledsen, att han aldrig uppskattar att göra nåt med oss som familj, det är bara besvärligt att göra nåt med barnen OCH mig liksom.. Jag gör gärna saker med honom själv, det behöver man verkligen. Men vi måste ju funka som familj också, och kan man inte ha roligt hela familjen är det ju nåt som är fel.. Alla såna saker ihop bildar en stor klump i magen på mig, antagligen det som blockerar min lust... När jag ser han sucka när jag frågar om vi ska åka till simhallen med barnen eller gå en promenad hela familjen bidrar det inte direkt till en bra bild av honom för mig :( Tyvärr. Det kanske är orättvist, han är som han är liksom och kanske är det inte rätt av mig att önska att han var på ett annat sätt. Kanske borde jag bara gå... Men det är svårt när man fortfarande älskar någon och hoppas. Det känns som att vi står helt still.   

Jag vet att problemen med sexlivet sitter i MITT huvud.. Men för att de ska försvinna måste ju VI arbeta mot en förbättring, för man är två om att göra en relation bra. Och jag är inte för dum för att gå till nån kunnig, jag var hos en läkare och tog alla prover som finns för att kolla så jag inte hade några brister eller annat. Steg 1, jag har varit i kontakt med en psykolog men det är kö och väntetid. Så säg inte att jag är dum. Du har väl ingen aning om vad jag gör för att jag skriver här om råd/tips eller bara för att få ventilera. Du däremot verkar ju vara jävligt bitter...

Och jag vet att min sambo har behov också, jag respekterar det och jag gör det bästa av det. Jag tar varje chans med minsta uns av lust och jag gör det skönt för honom så ofta jag kan på andra vis. Men hur kul är det för någon av oss i längden när inte båda njuter?

Jag har en p-stav sedan snart 2 år tillbaka, nöjd nu? ursäkta att jag missade svara på den frågan.    

Har bara läst trådstarten, men det är väl inte så konstigt att du inte är sugen på att ha sex med honom om det är tråkigt, obekvämt, jobbigt och plågsamt?
Du kan inte tänka dig att göra något för att förbättra faktumet att det praktiska utförandet är kasst? Sexleksaker, be honom anstränga sig mer, miljöombyte etc? Det ni gör hittills verkar ju inte funka alls, så någon drastisk förändring behövs iallafall. Ibland måste man jobba på det!

Reagerade lite på "ta hans disk"...det kanske bara var ett allmänt exempel du gav där och vi gör alla olika. Jo, jag erkänner...jag blev VÄLDIGT bekväm den tiden min fru gick hemma och var mammaledig. Hon skapade sina rutiner och sin vardag hemma med barnen och för henne var många saker självklara. Hon gjorde under denna period mest i hemmet och med/för barnen. Allt var ordnat och fixat när jag kom hem helt enkelt och det kunde jag givetvis ha uppskattat mer än jag kanske gjorde. Sen när vi båda började jobba fulltid kom allt i kapp oss. Hon störde sig och irriterade sig dels på mig som inte insåg och eller hade "glömt" av vad det innebär att rodda barn, tvätt, städning, aktiviteter m.m. dels på att hon nu inte hinner med allt på samma sätt som hon gjorde när hon var hemma. Det tog ett tag innan vi synkade där. Idag hjälps vi åt med ALLT, vilket känns väldigt bra.

Sen har vi ett väldigt jämlikt och jämställt upplägg där vi båda idag inser vad som krävs och vad olika saker innebär i form av uppoffring av olika saker för att alla skall trivas och må bra. Vi håller kommunikationen levande i vår relation och tar upp saker vi känner inte fungerar så bra. Men det tog sin tid att komma dit.

Tråkigt att din man ändå verkar tycka familjesituationen är "jobbig". Ville han inte ha barn? Gjorde han det för din skull för att du så gärna ville ha barn? Lite sent att inse det nu kan tyckas. Känns som han är lite omogen där. Det går inte att äta kakan och ha den kvar. I längden blir det allt som oftast ohållbart. Det handlar mycket om att gilla läget och göra det bästa av det anser jag. Han har en partner som älskar honom (fortfarande) och säkert underbara barn som behöver han som pappa och säkert ser upp till honom även om han kanske är alldeles för upptagen i sig själv för att se det!?

Tyvärr blir det allt vanligare att vilja leva singellivet som familjefar/familjemor idag, tror jag. Egentiden har fått hybris. Jag ska, jag måste, jag tycker si och så o tycker inte du så finns det faktiskt andra som gör det. Kanske att jag raljerade lite för mkt där!? Såklart att det är viktigt att få lite tid för sig själv och tillsammans, men det finns fler att ta hänsyn till i en familj, fler som vill ha en bit av en. Det tiden "måste" förr eller senare ges och ges för att man vill och inser det själv. Där kan du påverka. Svårt att förändra själv.

Ta ut p-staven. Jag kan sätta pengar på att det är den som är boven i detta! Testa iaf. Efter någon månad eller så, så kommer antagligen lusten komma tillbaka. Du kan söka runt själv på Google och läsa om andra som fått lusten tillbaka genom att bojkotta allt vad hormoner heter.

P-medel kan även rubba slemhinnor, vilket det gjorde för mig och då kunde jag inte bli våt och det gjorde ont. Man hamnar lätt i depression av p-medel också.

Jag är 100% säker på att p-staven tagit bort lusten. Jag åt p-piller och kände också som du. Men läste att andra slutat med det och sen var allt kommit tillbaka.

Ja jag kanske ska göra det.. Jag vet inte om jag tror fullt ut på att min sexlust kommer komma flygandes efter det men kanske kan det få mig att känna mig piggare och gladare om inte annat. Svårt att veta om jag känner mig sorgsen pga allt annat eller om det är hormoner som spökar. Slemhinnorna är snustorra så hoppas det kan göra skillnad om inte annat. Minns att jag kände mig nedstämd när jag åt p-piller för många år sedan, men vet inte om jag inbillade mig, det kanske var en slump bara att jag mådde dåligt just då. Det som är så svårt.

Men jag har mått sämre senaste två åren sedan minsta barnet föddes.. Men jag vet inte om det beror på att det blev mycket då med två barn, en relation som inte var fullt så synkad som man önskat (vilket märks mer när man har två barn, då är det inte lika lätt att bolla allt samtidigt själv) osv eller om det var att jag satte in en p-stav då. Jag vill ju tro det sista men förmodar att mitt problem inte har ett så enkelt svar.. även om man önskade.  

  

Tabletter för ökad sexlust för kvinnor - http://sv.feminil.com/?a_aid=518d1582054df&a_bid=5538fab4 Jag har mottagit beställningen och den kom i tid och pillerna fungerar jättebra.

Lösning: sluta be om sex när hon ändå inte är intresserad. Ta en paus och distansera dig från henne, låt henne närma sig dig istället.