Hans ex förstår vårt liv.

För det första kan inte "de sociala" bestämma att barnen ska bo heltid hos mamman. Familjerätten kan erbjuda föräldrarna samarbetssamtal där de får hjälp att prata utan att tjafsa. Det är fortfarande föräldrarna som gemensamt bestämmer över hur barnen ska bo.

Men det går inta att fortsätta ha varannan vecka när barnen börjar skolan om ni fortsätter bo långt från barnens skola. Så någon gång rätt snart behöver ni ändå ändra boendet. Eller också flyttar ni närmare skolan.

Tack för ditt svar. Har inte angett den riktiga åldern på barnen pga att hon kan hitta denna tråd. Vi är medvetna om att när de börjar skolan så kommer de bara vara här varannan helg, men fram till dess vill vi såklart ha dem varannan vecka som vanligt. Om hon säger att barnen far illa hos oss hygiensiskt sett så kommer nog sociala rycka in och göra nåt. Jag har pratat mycket om samarbetssamtal men har säger att hon bara kommer köra över honom och att han aldrig kommer få fram det han vill.

Men dom kommer aldrig överens, och därav problemet. Han försöker gå med på hennes villkor men när det gäller att sköta hygien så gör vi precis som man ska. Och då är det svårt att bemöta.   

Om socialen ens bryr sig om en sån anmälan från mamman så kommer de väldigt snabbt se att det inte stämmer och sedan lägga ner. Låt inte ett sånt hot styra er.

Ja men om du bara kände henne.. Hon lär dra upp väldigt mycket, som att hon tycker pappan spenderar för lite tid med dom när han jobbar heltid, att dom får kliva upp för tidigt, att hon inte kommer överrens med mig, att barnen mår dåligt här.. Känner henne nog väl för att veta vad hon kommer säga och vad hon är redo att ta till för att få sin vilja igenom. Märker att min sambo blir nedstämd och trött, men vi pratar inte så ingående om allting eftersom vi båda blir på så dåligt humör.. och det finns ingenting att göra.. Men det märks och är så hemskt att se. Han går och lägger sig i sängen, ser att han funderar, har svårt att somna.. Önskar jag kunde göra något så han kunde må bra. Eller att sociala kunde göra ett schema på hämtning och lämning, och se till att han inte får en utskällning jämt eller att hon inte kan hota med att inte lämna dom om hon inte får schema på vad vi ska göra, äta, vilka vi ska umgås med osv..

Se det positiva i att hon skulle ber på ordentligt i en orosanmälan. Ju fler befängda saker hon tar upp (som att pappan jobbar heltid samt att hon inte tycker om dig) desto mindre är risken att de tar henne på allvar.

Men jag förstår att situationen är tuff för er båda!

Ja eller så tror dom allt hon säger. Ibland har hon skickat hemska sms till mig och jag till henne, fast jag lika fort har bett om ursäkt.. Inte dödsallvarliga men jag hatar att skriva sms men hon går inte prata med. Hon skriker och hotar och kommer med hemska ord när barnen hör henne. Så det är närmst dom man tänker på, vill bespara dom det så att säga.. Men hon visar väl upp "mina" hemska sms och raderar de hon skrivit. min sambo har nog kvar alla sms men jag tar bort mina i ren ångest, vill inte ha det hon skrivit och läsa det för då mår jag dåligt. Borde tänkt snäppet längre och behållt ifall att. Ja det är väl sånna "bevis" hon kommer med och det ser ju inte så bra ut då.. Jag framstår ju som en dålig person när jag skrivit elaka saker till henne eller sagt ifrån.

Men hallå! Sluta sjunk till samma nivå som hon och elda på konflikten mellan er. Håll er alltid sakliga i all kommunikation med henne. Du behöver över huvudtaget inte ha någon kontakt med henne, särskilt med tanke på att du inte kan hålla god ton. Låt din man sköta all kommunikation med henne. Håll all kommunikation skriftlig. E-post funkar alldeles utmärkt. Strunta i allt annat i hennes mail förutom det som är relevant och gäller barnen. Börja med att städa upp ert eget beteende först. Sätt sedan tydliga gränser.

Ja, det var precis vad jag skrev till henne. Att jag sjunker lika lågt som henne och inte vill ha någon kontakt. Men enligt henne måste vi ha det. Det är inte mitt val. Och hon ska få veta vad barnen gör, när dom gör det, och vars dom gör det. 40 av 50 gånger håller jag god ton. Tills det får gå för långt och hon anklagar mig för saker som inte stämmer. Sms skickar hon, säkert 6-7 stycken om dagen utan svar. Men enligt henne ska man prata i telefonen, hon har rätt att veta. 

Vi är inte mer än mäsklig. Klart man blir förbannad av att bli terroriserad på obefogade grunder. Helst när man försöker ställa upp och samarbeta. När det ändå bara blir kastad skit över en så skulle nog vem som helst reagera. Både jag och min sambo är väldigt lugna av oss, och tar absolut inte till personangrepp även om det är svårt ibland. Däremot har jag sagt att jag tycker att hon är självisk som vill ställa till det för oss och får mmin sambo att framstå som en dålig pappa hos dom som inte känner honom. Det är onödigt att ens säga det men ibland är det svårt att bara hålla god min, även om vi som sagt oftast gör det.  

Strunta i att svara på sms och mail som inte är viktiga för umgänget med barnen. Ni har varannan vecka och ni behöver inte ha nån som helst kontakt med varandra. Byt på förskola/skola och har i övrigt inget annat än mailkontakt med henne.
OM hon anmäler er kommer SOC göra en utredning och de kommer då se vad som är rätt och fel. Hon kommer aldrig få igenom att det är synd om dem för att han jobbar heltid mm mm.
Hon måste stämma er för att hon ska få igenom att ni inte får ha varannan vecka. Och om rätten gör sitt jobb så kommer de inte hitta nån orsak till det.

Så mitt råd är, undvik henne så mkt det går. Ju mindre "bevis" hon har på att ni "inte sköter er" desto bättre. Dina sms kan i värsta fall bli bra bevismaterial för henne. Strunta i att svara.    

Hej!
Har ungefär likadan situation.

Jag har valt att hänvisa all kontakt till barnens far (min sambo). Fick en hel del ovett av bion och får det ännu men jag har smsat att "Prata med xx om era gemensamma barn" samt gett henne den kommentaren när hon ringer och ska prata om barnen. Det är INGEN idé att diskutera eftersom jag såsom bonus ändå inte har något att säga till om!

Angående allt eländes elände så håller det på ännu och kommer nog så göra till dess att bonusarna flyttat till egna hem. Förstår inte att folk ORKAR!? Det blir så infekterat alltsammans och det värsta är att det blir barnen som på något sätt blir drabbade.

Ni är alltså långt ifrån ensamma.

Se besöket på FR som en positiv händelse! Något som är början på en lösning! Här ledde FR-besöken under x antal års tid (!!) till slut till några turer i tingsrätten med vårdnadsutredningar etcetera och lögnerna från bion blev äntligen blottade. Bion har bland annat på grund av alla lögner inte kvar vårdnaden sedan ett par år men är nu umgängesförälder. Tyvärr har ändå skitsnacket fortsatt men det är bara att garva åt eländet så mycket det går.

Börja vara de som driver detta framåt i positiv anda för barnens skull så att ni inte fastnar i en bitter och destruktiv strid. Det tar enormt mkt kraft att ha det så! Se bara möjligheter; var inte rädd för något och se framåt! Tro på att detta kommer att bli BRA oavsett var barnen kommer att bo och så vidare. 

MEN du måste låta pappan fixa detta själv med kommunikation osv. Peppa och försök ge tips och råd! 
Så lägg ner all kommunikation kring barnen med biomamman. Hänvisa till pappan.