Börjar med IVF. Mannen inte särskilt delaktig.

Snälla ge mig råd. Fem dar till sprutstart.....

Förstår om ingen känner igen sig. Bor inte i Sverige men är svensk som alla andra!

På vilket sätt vill du att han ska vara delaktig? 

Kolla de vardagliga detaljerna med mig. Hotell, flyg mfl. Lära sig ivf förloppet. Han hade ingen aning hur allt gick till innan jag berättade in i minsta detalj. Han bara väntar att jag ska fixa allt det jobbiga så han får glädjas åt barnet. Och ja, han är helsvensk....

Det kan ju vara så att om det är honom det är problem med så känner han sig dålig som att det är hans fel och därför vill han helst bara få det överstökat för att sedan få njuta av bebis?:(

:) skulle det vara

Ja det kan nog vara så....jag vet att han är 100% redo och han vill ha en liten nästan mer än jag ;) men han vill slippa allt fet jobbiga...och ja, det är bara honom "felet" ligger hos vilket får mig på lite jobbiga tankar som att jag hade sluppit det här annars :((((

Jag tycker att nio borde prat med någon professionell omd et här. Att genomgå ivf är påfrestande och om det redan innan ni börjat väckt tankar och känslor, hur ska det så kännas när ni är mitt uppe i det?

Har ni pratat om det? Dvs har du varit helt ärlig med hur du känner? Jag tror det bästa är att vara ärlig, särskilt i nåt så jobbigt som en IVF behandling.

Du kanske t.o.m. rakt ut skall säga att "jag tänker att du kanske tycker det känns extra jobbigt eftersom man har hittat fel på dina spermier?"

Kan för övrigt säga att min man också had urusel koll på hur det hela gick till, jag fick uppdatera honom hela tiden fastän vi hade fått information muntligt och skriftligt vid besök etc.

Sen kan jag ju tycka att det verkar enklare att du bokar hotel och flyg mm till dig själv om du skall åka, men det kanske bara var ett exempel.

Hur hade ni andra svenska tjejer betett er även om ni bodde utomlands? Snälla! Alla råd är guld värda!

Kan det vara något allmänt "manligt" att de har svårare att hänga med trots att de så gärna vill ha barn?! Problemet är att jag inte kan prata med honom på ett lugnt sätt eftersom skulden han känner verkar vara för jobbig för honom. Han blir nästan aggressiv när det börjar diskuteras något som får honom att känna sig anklagad....visst! Han stöttar mig, men han vill helst slippa ALLA detaljerna!

Och sen det där att vi har råd med ivf utan att vänta och oroa oss för det ekonomiska just pga att han jobbar så jäkla hårt......

Fast det är ju faktiskt du som göra det mesta jobbet! Inte bara resandet, det är ju en baggis, utan hela IVF-köret med hormonsprutor, äggplock etc!

Han har en SKYLDIGHET att vara delaktig tycker jag! Även om det är hans välbetalda jobb betalar.

Du kanske istället skulle skriva ett brev till honom där du på ett icke-anklagande sätt formulerar hur du känner och hur du vill att han skall vara delaktig och stötta dig? Sen får han läsa det i lugn och ro innan ni pratar om det?

Annars det kanske faktiskt skulle vara läge för parterapi (jag är seriös). Att inte kunna få barn ÄR en kris och en jättejobbig grej. Han verkar behöva få hjälp med att bearbeta det. Det är ju faktiskt inte självklart att det kommer gå heller, cirka 1/3 av alla kan inte bli gravida ens med IVF. Det är också nåt han bör veta och förstå! Och ni måste ju kunna leva med det om det blir så, inte minst han eftersom det är hans spermier det är fel på!

Jag tror han har insett det. Ibland när han mår riktigt dåligt (för jag verkar vara superfertil däremot) så säger han, älskling, du borde nog lämna mig och skaffa dig en man som KAN..... Det gör ont att höra kan jag lova....jag tror att han inser att vi kanske kommer att misslyckas ändå, även efter 6 ivf:er. Men att skriva ett brev tror jag är en superbra ide. Tack!

Jag tycker det låter som om han mår dåligt över situationen. Vet av egna erfarenheter att man får dåligt samvete över att det är "ens fel" att det är svårt att få barn. Jag har mått dåligt över vad jag dragit min man igenom de senaste åren.

Varför inte säga till honom att du vill att han engagerar sig mer i er IVF?

Hur vet du att du är superfertil om du inte har barn sedan tidigare?

Det blir svårt att prata om det för han tar det som en anklagelse direkt och så blir det bråk.... Jag kan självklart inte veta i praktiken om jag är fertil eller inte men läkarna som testat mig om allt möjligt säger att jag har mer än perfekta förutsättningar att bli med barn/behålla ett barn....

Jag och min man har precis gjort en utredning och det visade att han hade dåliga spermier. Har därför ställt oss i kö till IVF. Men jag har sagt från början att blir det IVF så SKA han vara med! Jag VÄGRAR att göra detta själv. Han ska med på varenda läkarbesök! Under de två år som gått medan vi försökt så har han knappt varit delaktig mer än att han haft sex. Visat noll intresse för när jag ska ha min mens och när jag har ägglossning osv. Jag har känt mig helt ensam. Så aldrig att jag tänker känna mig ensam under en IVF! Det är dessutom hans om hellre vill ha barn.

Jag förstår dig fullt ut, hade inte gått med på det där. Hade hellre stått i kö och låtit det tagit dit så han kan närvara. 

Hur vet du att du är superfertil?

Jag är nog ganska praktiskt lagd, för jag ser ingen orsak att släpa med killen om det bara är något på mig som skall göras. 
Nu menar jag i början på IVF alltså, själva äggplock och insättning vill jag nog han skall med på.

TS: det låter som om din man är ledsen att problemet ligger hos honom, så det kanske är därför han inte vill låtsas om det hela men han inser att det verkar dumt så då skyller han på jobbet. Kan det vara så?

Vi har samma problem, och min man verkar inte heller bry sig, men i vid ett par tillfällen har han nämnt att han läst något på nätet, så tydligen funderar han trots att han inte pratar om det. Men jag tror inte han sökte efter hur IVF går till, utan andra saker. 

Vaddå  "mer än perfekta..." Det kan de väl inte säga? Det enda de kan veta är om du är anatomiskt "korrekt". 
Hur menar du? På det du skrev låter det mer som om läkaren tyckte du var het.