Orolig för min 5 åring....
känner att jag måste få skriva av mig.... är just nu en mycket svag mamma till en 5 åring som håller på att göra mig vansinnig!!
Jag är numera allt som oftast en sur och arg mamma, vilket jag egentligen inte vill vara. Jag skriker åt honom fast jag vet att jag inte borde osv... Känner att jag behöver lite stöd/tankar/råd från er!
Nu till hans beteende:
Jag har ända sedan han föddes känt på mig att han inte är riktigt som alla andra (hans lillebror är till exempel mycket mer lätthanterlig och har alltid varit). 5 åringen har en otroligt stark vilja, ska alltid ha rätt, vill gärna bestämma i lekarna osv. Han är otroligt duktig på prata, kan skriva, bra på matematik och logiskt tänkande. Han är också mycket duktig på att hantera en boll - så motoriken tror jag inte det är något fel på.
Det som stör mig mest är att han har otroligt lätt att flamsa, och när han är inne i ett flamsigt tillstånd går det inte att nå honom. Hur mycket jag än tjatar på att han ska sluta och ta det lite lugnare spelar det ingen roll. I dessa situationer är han som i en annan värld. Det slutar med att jag får ta tag i honom, lyfta bort honom och säga till på skarpen. När man frågar varför han gör si och så, så kan han inte förklara - han svara ofta att "jag vet inte".
I går var vi på knatteskutt med honom - vi hade pratat innan om att man ska sköta sig och göra som ledarna säger osv. Men icket... klarade inte av att vara fokuserad mellan aktiviteterna (han har betett sig klockrent de första 5 gångerna). Men igår var det inte alls bra. Vi sa till honom under tiden, men han lyssnade inte. Jag känner att jag blir galen!!! Varför kan han inte bete sig som de andra barnen. Alltid ska det vara något annorlunda med honom.
På förskolan går det bra ibland och sämre ibland.. specialedagoger har varit inkopplade till och från ända sedan start. Nu har det varit lite lugnare ett tag men jag liksom känner att det är i antåg att det börjar bli jobbigt nu. Mer flams, mer koncentrationssvårigheter. Generellt är höst/vintern en sämre period för min pojke.
Jag är orolig att han har ahdh.. kanske med inslag av någon annan diagnos. En del punkter stämmer på pricken och andra inte.
Vad har ni för erfarenheter. Hur ska man klara av vardagen med alla dessa bråk, flams utbrott etc. Ska man skippa aktiviteter (typ knatteskutt) på helgerna för att inte utsättas för allt jobbigt som är förenat med det? Vi vill ju samtidigt att han ska intressera sig för någon sport...
Känner mig som en usel mamma som alltid är sur och tjatar på att han ska sköta sig - utan resultat dessvärre.... Behöver lite stärkande ord!!!