Jag skulle vilja höra hur ni har det. Ni som är ensamma i villa med barn. Orkar gör man ju för det måste man. Men tycker ni att ni har det bra? Tycker ni att ni hinner göra något för ert eget välbefinnande eller känner ni er som hushållsmaskiner..? Här är en som funderar över framtiden och har svårt att se hur jag skulle klara det ensam...
Hej
Jag bor i mitt hus med två barn. Visst krävs det mycket, men jag tycker det är värt det (även om jag vissa dagar tvivlar). Har du avlastning med barnen?
bor i fritidshus med min dotter och hund. dottern är hos sin pappa varannan helg.
Men de finns alltid nåt som måste göras. Ska de inte målas så ska de klippas gräs eller nåt annat underhåll.
men de är så skönt på sommrarna när man kan ha dörren öppen å gå ut och in som man vill
Hejsan! Ett litet tips bara, om du vill bo kvar i huset men tycker det är mycket, flytta ihop med en kompis som är i samma sits som du, en kombo. Det gjorde jag, hyr ett hus med min kompis och det är kanon. Kan varmt rekommenderas.
Jag bo i hyresradhus ensam med två barn på heltid.
Det är en lagom lösning för mig eftersom hyresvärden ordnar med underhåll av fastigheten osv, medans jag har den lilla trädgården att pyssla om samt att barnen kan gå ut o in på ett annat sätt än om vi hade bott tre trappor upp i ett hyreshus.
Visst finns det stunder då jag känner att det vore enklare att bo i lägenhet, men å andra sidan så finns det hushållssysslor ändå så man får ju väga fördelarna mot nackdelarna!
Jag försöker att ha lugna kvällar för mig själv efter att barnen har gått o lagt sig, plus att jag försöker att ha kvalitetstid med barnen o gör olika aktiviteter med dem när vi väl är lediga.
Det är svårt att finna en balans mellan tid med barnen, hushållssysslor o egentid, o ibland får man verkligen anstränga sig. :-/
Inte numera då jag är omgift men har gjort så under större delen av mina stora barns uppväxt, fram tills de var 10-11 år (yngsta) från de var små.
Hade barnen heltid alla dagar och all veckor året runt.
Klart man klarar det och nej jag var inte bara hushållsmaskin, är det en skilsmässa du funderar så förmodar jag att de flesta har barnen i alla fall till viss del även hos pappan. Kanske till och med varannan vecka och då är det ju en walk in the park på olika sätt och jag ser inte ens ett problem att få ihop det.
Senaste åtta åren har jag bott själv på gård på landet med mitt barn. Periodvis har jag haft barnet på heltid och periodvis har barnet varit varannan vecka hos pappan. Har haft häst hemma med allt vad det innebär större delen av tiden med. Och så heltidsjobb.
Första åren, medan barnet var litet, var det besvärligt. Men åren hjälper till och småbarnsåren går över och man kan gå ut och jobba på gården utan problem och då lättar det!
Vad jag har gjort är att jag har underlättat allt jag kunnat. Har enorm gräsmatta, så har införskaffat en rejäl åkgräsklippare så det är inget bekymmer att få klippt. När barnet var litet köptes städning in. Numera kör dammsugarroboten nedre våningen varje dag medans vi är i jobb/skola. Maten planeras och det veckohandlas och varannan kväll värms gårdagens middagsmat så tar det per vecka inte så fasligt mycket tid med matlagning och handling även fastän vi äter rejäl husmanskost varje dag.
Ambitionerna hålls ned. Det är jättefint med stora fina blomrabatter och det är roligt att odla sina egna grönsaker. Men är det värt det? Eller blir det ett stressmoment? Allt "onödigt" kan man rationalisera bort, om man vill senare, när barnet är stort eller om man blir två vuxna som gör nåt hemma, kan man börja med sånt extra då. Jag gör många avvägningar, "är det värt det?" Försöker hålla ned "måstena" till ett minimum för att ha gott om ledig tid vi kan göra vad vi vill på.