Är 18 år och har en tjej på snart 1 år som bor själva. Undrar lite hur andra unga föräldrar bor? Bor ni hos era föräldrar och hjälper dom då mycket till med barnet eller hur har ni det? Har skrivit lite om att va ung mamma och att inte bo hos mina föräldrar.
linaungmamma.bloggplasen.se
Jag bor hos min pappa, dock inte av egen vilja. Bodde hos min mamma när jag fick reda på att jag var gravid (20 år) och hon gav mig dilemmat att antingen bo kvar och göra abort eller att flytta hemifrån om jag skulle behålla. Hade ingen annanstans att ta vägen än hem till min pappa som själv ekonomisk kris och inte mår så bra. Hela min graviditet vart utstött av min mamma, styvfar, syster och bror. Nu när Jonathan föddes, min son så vill de helt plötsligt ha en "kontakt" med mig och låtsas som ingenting har hänt. Har känt mig ensam sen dess. Helt ensam. Nu är jag 21 och bor fortfarande kvar hos min pappa, söker boende som fan men kommer ej någon vart då jag får en usel mammapenning eftersom jag bara har pluggat, från gymnsium, till högskola.
Jag är 20år och bor hos min mamma.
Flyttade hem till min pojkvän(från mamma) strax innan jag blev 19, och sen tog det slut mellan mig och pojkvännen nu när jag var i 8:e månaden, så då flyttade jag hem till min mamma igen, vilket har gått förvånansvärt bra.
Min son är idag 3 veckor och 4 dagar gammal, och jag och ex-pojkvännen har jättebra kontakt, han vill bli tillsammans med mig igen och "bli en familj" men jag tvekar pga allt han gjort mot mig. Letar aktivt efter lägenhet, men känner samtidigt ingen större stress. Hoppas dock på att jag har en egen lägenhet innan sommaren kommer.
Sen får vi se hur det blir med ex-pojkvännen, om vi blir tsm eller inte, vi tar det långsamt...
Min första prio nu är min son och mig själv, exet och det han vill, kommer långt ner på listan...
Det som är så skönt med att bo med mamma är att även om vi bor tsm, så låter hon mig ta allt ansvar för min son, vilket jag tycker är jätteskönt. För han är ju min son, inte hennes och då är han också Mitt ansvar, inte hennes, hon har ju redan gjort sitt "jobb" så att säga.
ibland ställer hon upp och hjälper till att ge ersättning(bröstmjöken tog slut) ifall jag behöver typ duscha eller liknande, men hon erbjuder inte sin hjälp hela tiden, utan hon väntar tills jag själv ber om hjälp - och det gör jag väldigt sällan.
Dottern kom strax innan jag fyllde 19 år och då som nu bodde jag och sambon i lägenhet.
Jag var 17 när jag blev gravid. i ca 3 månaden flyttade jag och killen hemifrån tillsammans. Först till en källarvåning då det var de ända som fanns. När sonen var 5 månader fick vi tag på en trea i huset bredvid och nu har vi bott här i 1 år och väntar nummer två. Jag och fästmannen har varit tillsammans i snart 6 år med ;) mammaangelika.blogspot.se
Fick första barnet när jag var 18. Flyttade hemifrån ett par månader innan sonen föddes och har sedan dess bott ihop med min kille (numera make) och vi har två barn till.
Jag flyttade hemmifrån ett år innan jag blev gravid :) Nu bor jag tillsammans med mitt barns pappa i Ystad.
Kolla gärna in min blogg
Nathalis.blogg.se
Bor ihop med min fästman, men bott själv ett par år innan det också (sedan jag gick ur grundskolan vid 15/16, är 21 nu, fick första barnet när jag var nästan 19).
Jag är 17 år och har en dotter på 5 månader och jag bor inte hos min mamma utan jag bor hos min pojkvän, men har vart hos mamma ganska mycket då min pojkvän varit i norge & jobbat.
Har fått jättemycket hjälp av mamma när jag är där då hon älskar Alice till tusen.
Vi bodde ihop i en hyresrätt då jag blev gravid, sedan köpte vi oss en bostadsrätt som vi fortfarande bor i fast med två barn 
Firar 8 år tillsammans i år, 2 år som gifta! Jag är 24, barnen är 3,5 och (snart) 2.
Nu var jag 19år och maken 21 när vi fick vår dotter, men vi bodde i egen lägenhet. Vi flyttade in i vår första gemensamma lägenhet samma helg som vi fick reda på att jag var gravid. Det var dock en etta, så innan dottern hade fötts, så hade vi flyttat till större.
Jag har ju dock, genom att vara relativt ung mamma själv, kommit i kontakt med andra unga mammor. Jag kan säga att i regel var/är det så att dom som är i gymnasieålder, alltså ca 16-17år och uppåt brukar bo själva (dom flesta ihop med pappan faktiskt) och dom som fått barn i högstadiet bor hemma hos föräldrar. Då är det inte ovanligt att både mamman och pappan flyttar in hos den enes föräldrar. Det är alltså mina erfarenheter utifrån unga mammor jag träffat.
Flyttade hemifrån redan när jag va 17, blev gravid direkt efter studenten och hann fylla 19 innan sonen kom. Jag och sambon har bott ihop sedan dess och bor idag precis som vi vill, och väntat nummer 2 (21 och 25 år) :)
Jag var 19år när jag fick barn. Jag flyttade hemifrån när sonen var 3mån. Planen var att jag skulle bo kvar för att hinna spara ihop lite pengar och få ett arbete, men jag och pappa kom inte direkt överens så jag tog första bästa lägenhet och flyttade. Ville inte att min son skulle växa upp i ett hem med massa skrik och bråk då hade jag kunnat flytta till sonens pappa istället.
Träffade en kille efter några år som jag gifte mig med men kommer snart få lära mig att vara ensamstående igen. Min mamma var barnvakt en del kvällar de första åren, jag var deprimerad. När jag blir ensam igen vet jag inte alls hur det blir men jag måste få mycket hjälp, jag jobbar oftast kvällar och helger och sonen vågar inte vara hemma ensam på kvällarna.
Jag blir 17 det här året.Jag var 15 år när jag fick min son. Vi bor med min mamma och för tillfället min ena syster i en lägenhet. Mamma har hjälpt mig otroligt mycket under min graviditet och även när han kom till världen. Hon hjälper mig hela tiden. Hon jobbade inget alls under det första halvåret. Hon hjälper fortfarande men nu får hon jobba för jag klarar mig själv. Jag och mitt barn kan även bo med min pappa, min andra syster och brorsan i ett hus i Svp. Där hjälper dom mig med. Pappa jobbar en hel del och brorsan går i skolan och syrran lever sitt eget liv med hennes pojkvän. Nör dom väl har tid så hjälper dom mig r vi har rätt många djur så det blir att ha ögonen öppna hela tiden. Jag har fått mer hjälp än vad jag har behövt egentligen. Pappan till mitt barn kommer när han har tid för han går skola och det gör inget alls. Själv går jag 2 dagar i veckan om ens det. Det enda problemet nu är att min rygg är totaly förstörd så kan inte göra typ något och det suger så ska träna upp den när jag har tid.
Jag blir 19 om en månad och har en son på snart 7månader. Bor ihop med hans pappa i en tvåa men flyttar om en månad till en trea.. Han är 21 och jobbar och jag är mammaledig. Gick ut med samlat betygsdokument och i januari/feb ska jag börja plugga distans/vux och förhoppningsvis ha ett extrajobb:)
Flyttade hem till pojkvännens föräldrar strax innan jag fyllde 18 (närmare till skolan) då mina föräldrar bodde långt ute på landet.
En månad innan jag fyllde 20 (gravid i 5e månaden) så flyttade vi till egen lägenhet.
Stog i bostadskö och samlade poäng för att verkligen få en lägenhet som vi ville ha.
Idag är vi 24 resp 26 år, och dottern fyller 4 i höst!