krångel, nu har jag fått nog

Vill bara höra utomståendes åsikt om detta. Lång läsning dock..! 

Jag och barnens pappa är nu separerade sen 1,5år tillbaka. Vi bodde 5 portar ifrån varann och han hade barnen varannan vecka, eller nästan. Han skulle ha dom ons-ons men hade dom tors-tis för han ville ha egentid. Vi kom bra överens och umgicks en hel del. 
Han träffade en tjej, glömde att hämta barnen för att lämna hos dagmamman som han själv bett om att få göra kvällen innan. Han glömde ett läkarbesök som han själv messat om tidigt samma morgon och när jag kommer dit för att hämta honom (jag hade då nyckel dit) så står han och ljuger mig rätt upp i ansiktet trotts att jag "kommit på honom" med besöket. 
Under den här tiden va de rätt stormigt mellan oss, vi bråkade mycket då jag fortfarande hade känslor och han fortsatte att ljuga och försköna sanningen och lämna över barnen till mig en dag tidigare vid nått tillfälle för att han skulle umgås med henne. Vilket jag inte tyckte va ok. Och de va ofta jag som höjde rösten i våra diskutioner. 
Jag kände jag att jag stod som jour mot honom på hans veckor. Då jag flera gånger fick gå dit för våran stora dotter va ledsen och ville till mamma. Men va gör man inte för hennes skull...! Jag fick tom hem henne efter 3dgr då han inte orkade längre då hon grät konstant i 3dgr efter mig. De fanns tom dagar då hon vägrade att stanna hos pappa. Detta blev bättre efter ett tag. 
Jag satt ofta "barnvakt" på helg nätterna för han ville jobba.

Han jobbade på annan ort och hade funderingar på att flytta dit, ca 25 mil, för han hade de jobbigt ekonomiskt (jag hade knappt en inkomst och gick på soc)  Men jag sa flytta dit då om de gynnar din ekonomi. Jag hjälpte honom med biljett hem en gång för att han skulle kunna ta sig hem. 
Men han valde att bo kvar för barnens skull, han ville inte att dom skulle växa upp i sthlm och han va ville inte ha dom mindre.
Några månader senare träffar han en tjej på den ort där han jobbar och de tog nog inte mer än 2-3mån så skulle dom flytta ihop och han flytta in till henne.
När barnen skulle introduceras för henne så fick jag frågan; (P= Pappan)
P - Jag vill vara öppen och ärlig mot dig eftersom du ville jag skulle vara de och vill berätta att jag har träffat någon och hon kommer hit på måndag. Jag tänkte fråga om du tycker de är ok om tjejerna sover här hos oss då. Vill du inte de så är de ok. Men jag ville fråga iaf
Jag - Hmm jag vill fundera på de.

Lite senare så känner jag att jag vill nog att dom får lära känna henne först eftersom vi lagt en muntlig överenskommelse vid separation om att ta de lugnt med barnen när vi träffar någon ny och dom ska introduceras med varann. Så jag drar iväg ett mess och säger som jag känner då jag får som svar;
- Dom ska visst sova här de är min vecka och du har inget att säga till om!

WHAT?! Va kom de ifrån tänkte ja... Och han vägrade att rubba sig. Han sa att de vore ypperligt om de gick att dom kan träffas på dagarna några gånger innan och lära känna varann först och den möjligheten fanns ju, dom kunde vara hos honom på dagarna och sova hos mig. Men när jag sa de så blev de samma reaktion igen och de gick inte alls för sig. Den gången så lyckades jag tjata till mig att barnen fick sova hos mig och vara hos honom dom tre dagarna de gällde.

I maj tror ja de va så fick jag ett samtal från honom då han ville ändra sin tid med barnen, han ville ha dom torsdag-söndag istället för att "stärka sin relation" till sin nya flickvän. Iaf under sommaren ville han ha så sen fick vi se till hösten. 
Vi diskuterade lite grann kring de och han sa;
- Ja men tänk dig in i min situation, vi bor på olika ställen och anitingen så jobbar jag eller så har jag barnen, vi får ingen tid med varann. 
Jag sa bara att jag inte höll med om de han sa men jag accepterade de, va ju så jag ville ha de eg! 
Sommaren har gått, och helgerna har funkat skapligt.. han har jobbat nån helg istället för att ha barnen eller så har han vart sjukskriven och så slut att han inte orkat ha dom.
Flytten tog han dagen efter att han haft sin helg med barnen. Just då va han hemma och sjukskriven. Två veckor senare när de va hans helg  igen så undra han om jag kunde ha dom för dom hade inte fått ordning hemma ännu och de va kaos på jobbet. De tog 8v innan han hade dom!! 
De har vart en del att han inte haft dom på sin helg och när han sagt att han kan ta domextra nästa gång så har de inte blivit av. Han har egna beslut vad gäller barnen. Informerar mig om ändring vid hämtning 1 max 2 dagar innan! 

När jag sen hämtade dom så frågade jag hur de såg ut inför hans nästa helg och han visste inte just då vilken dag han skulle hämta så jag bad om att få veta en vecka innan iaf så jag hinner boka tåg och grejjer.
Onsdagen innan han skulle hämta, hade jag fortfarande inte hört nått och jag fick kontakt med familjerätten som jag sökt eftersom jag va trött på allt strul och att han kör över mig. Då sa tom han på fam rätten att jag kunde neka honom barnen den helgen eftersom jag inte hört nått, vilket jag gjorde. 

Han vill nu dessutom ha barnen på halvtid igen och sätta in dom på dagis på den ort där han bor. Vilket jag sagt inte är ok för de tror jag inte att barnen skulle må bra av. Men han säger att vill han ha dom på halv tid så får de bli så och dom får vänja sig! 
Nu har jag kollat upp de här med dagis och de kommer dom inte bli erbjudna eftersom de står skrivna hos mig. 

Vi har nu en tid på familjerätten då vi ska skriva ett schema på hur barnen ska vara hos honom. Och jag hoppas att allt strul ger med sig. 
Jag har SÅÅÅ stor lust att söka egen vårdnad men jag vet att de är svårt att få de.
Tack för min långdragna spalt! Skönt och få skriva av sig lite!   

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-11-07 10:31
Kan tala om att barnen är snart 2 och 3,5 år!