Kvällar och sömn hjälp mig!!

Jag känner igen mig väldigt väl i det du skriver! Jag tror på att följa din dotter och ge henne all den närhet som hon behöver. Förstår att du behöver få vara för dig själv en stund och ladda batterierna, men kanske skulle det kunna ske någon annan tid än just kvällstid, eftersom hon verkar behöva dig så mycket då? Kan pappan ta henne ett par timmar dagtid så att du får göra någonting för dig själv, t.ex. träna, shoppa lite kläder eller vad du nu skulle vilja göra? På så sätt hinner du kanske ladda energi så att du orkar ta hand om din dotter kvällstid? Att överhuvudtaget få mycket avlastning av din man på andra områden, om det nu inte funkar att han tar henne på kvällarna, så att han kan hjälpa dig igenom denna kämpiga tid!

Hej och tack för ditt svar!
Min man jobbar hela dagarna och när han kommer hem så äter vi middag, plockar undan, förbereder för läggning, dusch, kvällsmat osv. Sen lägger min man våra söner och jag "lägger" lillan. Sen är klockan ca åtta. Min man brukar då ut och springa och jag har även tänkt att jag skulle testa det då, men då blir lillan så ledsen och skriker bara så jag får strunta i det. Jag är väl inne på din linje med att följa hennes behov och det har jag verkligen gjort hela tiden. Jag vet ju att det kommer gå över och ändra sig så småningom om. Skulle vara trevligt dock att få någon timme på kvällen med att prata med sin man eller göra något annat trevligt...;)

Hon får inte för mycket sömn på dagen, så att hon är beredd på ett till vakenpass efter de där 40 minuterna?
Förutom att anpassa dagsömnen skulle jag försöka söva utan tutte och kanske låta pappa ta kvällarna ett tag?
Om man behöver  hållsnören när det blåser om öronen finns ju bra  vägledning i Tassmetoden eller PU-PD (Googla bara). Har man bara hittat ett sätt som man själv kan övertyga sig själv om att det är OK, då kan man bättre övertyga sin bebis om det, trots ledsenheter när saker och ting ändras...

Din dotter är så liten än så för egen del hade jag inte börjat experimentera med sömnmetoder och att låta pappan ta skrikkvällar... Han jobbar väl inte varje dag? Om han är ledig i helgerna så tycker jag att han då tar barnen så att du kan komma iväg och göra något kul. Min är iofs lite äldre, 13 mån, men när jag känner mig less på sömnstrulet så ser jag till att dels få sovmorgon, och dels att åka iväg utan sonen och hitta på något. Mannen får ta sonen, städ, disk och allt annat kul Efter några timmars shopping eller fika med familj/vänner så känner jag mig nästan som en ny människa!

Om du tycker att det är trist att spendera hela kvällarna ammandes i sängen, så föreslår jag att du försöker reglera din dotterns sovtider så att hon är uppe längre och går och lägger sig när ni går och lägger er. Vår son har nästan alltid varit uppe tills vi gått till sängs, på så sätt har jag kunnat vara uppe om kvällarna samt fått sova många timmar på natten. Optimalt

Antilopen, vad menar du med att hon är för liten för att pappan skulle kunna söva henne? Och vad menar du med "experimentera med skrikmetoder"? Är det någon här som föreslagit en sådan? Nu vet inte jag riktigt hur jobbigt TS har det, men om man mår dåligt av att känna sig fastlåst med tutten hos sin sovande bebis så tycker jag det är dumt martyrskap att inte försöka ändra på det. Visst kan pappa vara nära också!

Hej TS,

Jag är fyrabarnsmamma och AP förälder och tror mycket på trygghetsskapande, att följa sin baby och alltid med stor hänsyn till anknytningen. MEN, det kan INTE ske på bekostnad av modern, dvs om mamman är helt självutplånande och inte räcker till för de två barn som redan finns så måste förändring ske! Denna förändring kan dock inte basera sig på att babyn skriker!

Jag vill rekommendera två böcker. Den ena är av Dr Sears (den familj som myntat anknytningsbegreppet i den praktiska läkarvården och barnuppfostran). Den heter The Baby Sleep Book. Den innehåller många,  många bra idéer för att orka under denna tid liksom tips för sådana babysar som din, dvs THE ALL NIGHT NURSER (barn som vill snutta hela natten. Den andra boken är Somna utan gråt av Elizabeth Pantley. Hon tipsar om ett knep där man kontinuerligt tar ut bröstvårtan ur barnets mun innan barnet själv släpper vårtan för att barnets sömnassocioation inte ska vara bröstet.

Jag menade självklart inte att pappan inte skulle kunna söva henne. Men det verkar inte funka i TS fall och då tycker jag att det är dumt att tvinga bebisen att sövas av pappa om det blir en massa skrik. Bebisen är så liten än och upplever troligen stark separationsångest just nu, så då tycker jag att det är bättre att hon helt enkelt får vara hos mamman. Sen skrev jag sömnmetoder, inte skrikmetoder. Visst kan man testa att tassa lite osv, det säger jag absolut inget om, men det lät så hårt när du skrev att om man bara själv är övertygad så kan man övertyga sin bebis trots "ledsenheter". I mina öron låter det som att du ger rådet att föräldrarna ska bestämma sig för en metod och sedan köra på den, oavsett om bebisen skriker och protesterar. Det är ju inte direkt att följa bebisens behov kan jag känna... Jag tror väldigt mycket på att göra det som är enklast just för stunden, vilket i det här fallet verkar vara att låta dottern vara hos mamman och ge henne allt hon behöver, och så får pappan försöka avlasta mamman på andra sätt för att hjälpa henne igenom denna jobbiga separationsfas som bebisen är i. Istället för att hålla på och kämpa med metoder hit och dit...

Varför blir det plötsligen "metoder hit och dit". Det låter så himla nedvärderande. Att ha läst in sig och veta hur man ska agera tryggt genom en förändring ser jag som väldigt positivt. Tvärtom tror jag att det kan vara vanskligt att dra sig själv till depressionens rand (inte sagt att det blivit så i TS fall, verkar mest tycka det vore "trevligt" med lite sambotid) påhejad av alla som tycker att man ska offra sig som mamma.

Jag skriver "övertyga trots ledsenheter" för att det är ganska sannolikt att bebisen blir ledsen om man väljer bort att tutta sig genom natten, det är ju bebisen van vid. Håller man då en trygg linje i det man gör, och gör det nära, då behöver det inte bli ett trauma även om det blir gråt. Men visst, om man testar nya metoder varje kväll... Eller om man ger sig på ett sätt som man egentligen inte är bekväm med, som att låta bebisen skrika ensam, i förhoppningen att det ska gå över fort eller nåt...

Jag tycker "metoder" har fått oförtjänt dåligt rykte här på FL. Det är precis det stöd man behöver ibland när allt känns som kaos. Metoder som tar hänsyn till bebisars behov.

 

I969: Okej, då förstår jag dig bättre. Det låter vettigt, det du skriver. Klart man kan testa andra sätt så länge det sker lugnt och nära, utan tvång. Däremot tror jag att många föräldrar verkligen skulle behöva ändra sitt förhållningssätt, snarare än att köra "metoder". Det här med att man känner att man "offrar" sig som mamma, behöver en massa egentid med partnern, känner sig "låst" osv osv. Det är så främmande för mig... Ja, jag tycker också att det är kämpigt ibland, men jag har aldrig känt att jag offrar mig själv... Jag håller inte med om att metoder fått oförtjänt dåligt rykte på FL. Snarare är det för mycket snack om metoder här, därav mitt "hit och dit". Så fort nån tycker att det är jobbigt med bebis så ska det metodas för annars känner sig ju mamman så låååst! Istället för att bara acceptera att det är såhär just nu, min bebis vill vara nära mig, den där egentiden framför tv:n får komma sen liksom... (Nu menar jag inte att du, TS, har fel förhållningssätt, jag bara svarar på I969:s inlägg.)

Tack för era svar! Jag tror att jag är en mamma som är väldigt mycket mamma, om ni förstår. Därför har alla mina barn fått så mycket närhet och samsovning och amning. Jag känner absolut inte att jag offrar mig osv och kan bli förvånad när många nyblivna mammor förstår hur mycket som krävs av dem och de vill ha " egentid" osv. Jag ser inte nätterna som ett problem...än, men hon tuttar verkligen ofta. Får hoppas att det blir bättre om några månader. Det jag känner att jag skulle behöva är någon timme på kvällen när hon kan sova själv i sin säng så man hinner fixa med lite saker som är svåra att göra med bara en hand hela tiden. Sen när det känns dags, när hon är lite större så ska jag göra som ni säger, att övertyga mig själv först och sen bestämma mig för hur jag sms göra. Men några skrikmetoder blir det absolut inte, det har jag aldrig tänkt! Får fortsätta så här ett tag till...
Tack igen för att ni tog er tid till att svara :)

Min har också alltid tuttat jätteofta på nätterna. Någon gång har han bara vaknat 2-3 gånger och då har jag varit i chocktillstånd morgonen efter, haha. För oftast har det varit betydligt oftare än så, i långa perioder varje timme natten igenom. Jag ska inte låtsas att jag tycker att det är roligt, det har varit otroligt påfrestande periodvis, och pappan har aldrig kunnat hjälpa till så jag har ibland känt mig rätt så ensam. Vill bara berätta att jag vet hur det är, TS. Jag skrev själv en desperat tråd i sömnforumet för ett par månader sedan, där jag bad om råd om hur jag skulle få honom att inte snutta hela nätterna. Vi testade i några nätter att söva om utan bröstet och även att pappa fick försöka, men det gick inte alls. Han skrek tills han nästan kräktes, trots att vi hade honom i famnen hela tiden. Det kändes inte bra för oss så vi slutade plåga honom och tänkte att vi kan försöka igen lite lätt om några veckor. Kanske skulle han ha mognat för det då. Nu är han 13,5 mån och har börjat kunna somna utan bröstet, han protesterar i någon minut men sedan somnar han snabbt. Då ligger jag hela tiden bredvid honom i vår säng och smeker honom och sjunger. Det känns som en bit på väg iaf. Ni kan ju också testa lite då och då att göra på andra sätt, ni märker ju om det inte funkar alls och då är det bara att avvakta lite. Hoppas att hon börjar sova lite mer snart så att du får någon timme för dig själv på kvällen. Du låter som en jättebra mamma som ger dina barn all den närhet de behöver!

Antilopen, Tack för ditt inlägg! Ja man vill ju sitt bästa för ens barn och att de ska må bra och känna sig trygga, älskade och viktigast. Skönt att höra att det är på rätt väg för er. Den här tiden är ju ganska kort, men kan ju kännas jobbig när man är mitt i den. När jag skulle söva utan bröstet en annan kväll så gick det jätte bra först men när hon vaknade upp igen efter 30 min så var hon så ledsen och grät otröstligt och det vill jag inte vara med om.
Nu ligger hon här i min famn och snuttar/sover och det är ju så gosigt. Så jag får passa på att njuta. Vips är hon 15 och vill inte ens kramas ;) Tack igen!

Just det, kom på en sak, att även om det går bra att söva på kvällen när hon är riktigt trött, genom buffning eller utan bröst sånär problemet det att hon vaknar inom 40 min igen och är så otroligt svår att söva om. Men det är väl att hon undrar var jag (och bröstet) är :)

Samma här! Han vaknade precis till och då fick jag amma lite för att han skulle somna om, han blir så ledsen annars. Men däremot senare på natten när han vaknar till, så är han så sömntung att det ibland går att söva om utan bröstet, han är liksom så trött att han inte märker vad som händer