adhd utredning

Hon vet redan med stor sannolikhet att hon har problem, så ni säger att ni kan se vad hon är duktig på och vad hon behöver mer hjälp med i framtiden.

Att dom hon ska träffa träffar barn hela dagarna och är jätte snälla.  

Oftast tycker barnen att det är ganska roligt att gå dit, dom får ju fulluppmärksamhet. Dom blir sedda och lyssnade på.

syftet är att hon ska få riktad hjälp. Ev. medicin, behöver ni ju inte säga. 

Min son ,vet ju att han inte fattar hur livet fungerar han är 10år utredningen tog 6mån, men sommaren kom i vägen.
Han har inte adhd idag, utan grav depression. Att han nu ska få medicin  gör att han känner sig trodd. Någon har lyssnat på honom. När depressionen är under kontroll ska dom skrinna om honom. 

Han har nu fått reda på att han är som en 16åring i vissa avseenden men som en 7åring i vissa. Så i helgen har han just börjat fatta att då är det ju okej att kompisarna inte skrattar åt samma komedier som honom, dom fattar ju inte.
 

Hej Utredningen kan ta olika lång tid beroende på den enskilda mottagningen. För vissa går det snabbt men andra kan det ta upp mot ett år, tyvärr. Min son var i samma ålder som din dotter när allt rullade igång här. Vi pratade o ordalag som att vi vuxna behöver hjälp för att kunna hjälpa honom att må bra, aldrig att han var bärare av problemet. Kanske kan bup komma hem till er så slipper hon förflyttningen och att befinna sig i en otrygg miljö med dessutom okända människor. Vi hade en kurator som kom hem vid ett par tillfällen till oss. Vill rekommendera dig att läsa Bo Hejlskovs böcker de är fantastiska. Vi är ett helt gäng adhdmammor i en tråd här på Fl, kika in du få både tips och tröst och svar på massor av frågor där. Kram

vi har precis lika med våran pojke..han är 7 år,och vi har varit på ett besök hos bup,där vi blev uppmanade att precis som du säger,informera och förbereda allt., tycker det går lite bättre nu,,inte LIKA mycket utbrott ..Vår pojke är inte heller med kompisar efter skolan,,sitter mest i soffan och kollar film eller leker i sitt rum.. vilket han valt själv,,,han älskar lugn och ro..
Hur man orkar?? jaa,vad ska man göra,,man måste ju orka,,,vår lilla pojke är ju vårt liv,,så det är bara att kämpa på,,men gudarna ska veta att det är jobbigt emellanåt,,sommarlovet var bara en enda stor kamp för att överleva dagarna med gap,skrik och gråt VARJE!! dag...(sen har folk mage att ifrågasätta varför vi inte åker på någe längre resor...)
vår pojke har en assistent på skolan som finns där för honom hela tiden,så det går lite bättre i skolan nu,,även om det fortfarande är bråk emellanåt...