För er som fått prematura barn, i vilken vecka kom de och hur har det gått?

Ja det har varit mycket. Men det blir mindre och mindre så det är skönt! Men det är tufft att vara prematurföräldrer :)

Min son kom i v.35+2, jag blev igångsatt pga preeklamsi. Han vägde 2810gram och var 48cm lång - mycket större än vad dom trodde att han skulle vara.

Han vägde som minst 2430gram.

Vi va inlagda på Neo i 1 vecka och 2 dagar, där fick han ligga på värmedyna i 4 dagar och fick sondmatas.

Vi hade hemsjukvård och sondmatade i 3 veckor efter utskrivningen. Jag helammade ett tag, delammade sedan och nu får han enbart ersättning och smakportioner.

Han har hela tiden varit pigg och mått bra förutom att han inte orkade äta själv dom första veckorna.

Han hade stl 44 i kläder i 3 veckor, sedan stl 50 och 56 i 1 månad vardera, stl 62 hoppade. han nästan över och har nu stl 68.

Han blir 5 månader den 2:a januari, väger ca 7200 gram och är 65cm lång.

Varken vi eller BVC har aldrig korrigerat hans ålder, han föddes 2:augusti men skulle kommit 3:e september - han är alltså nästan5 månader nu.

Han har nog varit ganska normal i utveckling hittills, rullade från rygg till mage första gången på julafton och nu vill han bara rulla runt. Han vill alltid sitta själv i knäet, men körde sig inte att hålla upp huvudet när han låg på mage förens han va ca 4 månader. Han har nu börjat intressera sig för leksaker men vet inte riktigt hur han ska greppa dom än.

Han älskade att prata och bollar från ca 3 månader men har blivit mycket tystare nu det sista. Men han är riktigt glad av sig och ler nästan jämt.

Fick smakportioner från 4 månader.

Vi tecknade barnförsäkring på Trygg Hansa, det va inga problem när dom fick papprena på Apgar-poängen som alla låg på 9.

Oj, va långt det här blev.

Kram på er!

Hej! Min son föddes 9 november 2013 (dvs för 2 månader sedan) i vecka 29+2 och vägde 920 gram, pga jag utvecklade havandeskapsförgiftning. 
Vi låg på neo/IVA i 7 veckor och fick åka hem för 10 dagar sedan. Dock har vi fortfarande hemsjukvård så vi har båda VAB samtidig ännut. Efter utskrivningen (när han blir av med sonden) får vi äntligen börja som det ska vara; jag får påbörja föräldradagar och min man får ta ut sina första 10 pappadagar. 
Idag, 2 månader gammal, väger han 2,4 kg. Stora killen :)

Vår dotter kom i vecka 34+1, för cirka sex veckor sen. Hon föddes för tidigt på grund av att jag hade förkortad cervix och tidiga sammandragningar. Dygnen innan hon kom gick plötsligt vattnet och jag blev igångsatt.

Födelsevikten låg på 2510 gram, så hon var inte såå liten. Som de flesta andra prematurer hade hon sond i början (tre veckor) samt en släng av gulsot. Hon hade också lite strul med apneer och behandlades med koffein och zantac.

Efter tre veckor skrevs hon ut och idag är hon en pigg och bestämd liten bebis! Vi har fått med oss ett apnelarm hem, men än så länge har det aldrig larmat (peppar, peppar).

Vi börjar bara våran resa med tvillingar födda i vecka 31+ 5 Ruben och Ruth 8 månader emellan henne och våran dotter Keira som också föddes i vecka 35. Hon fick vara på Neo i en vecka. Hon behövde bara få hjälp med att äta. Hon var hela 2 kilo och var 46cm lång. Tvillingarna föddes och Ruben vägde 1500g och var 42cm lång medan Ruth 1200g och 40cm lång. Tvillingar brukar för övrigt vara mycket mindre när dom födds för tidigt. Ja men de behövde solas och hjälp med att äta på grund av att de inte har sug reflexen än. Men annars tror jag att vi kommer få stanna på Neo två veckor till sägs det.Det var inget fel på barnen och de växer, jag uppskattar varje dag med dom och saknar mina två äldre barn som är hemma.

Hej.
Fick min son för två veckor sen så kanske inte kan ge så mycket svar på frågorna men det ska bli intressant att läsa alla svar.

Han kom 5 veckor för tidigt men har ändå utvecklats i snabb takt. Vägde nästan 3 kg och var 47 cm så hade han kommit i rätt vecka hade det nog varit en stadig pojke.

Vi var inlagda på neo i en vecka och har nu varit hemma en vecka med hemsjukvård. Han har sond i näsan men vi försöker få igång amningen och har nu som delmål till måndag att 1-2 mål mat endast ska komma från amning. Det jobbiga under dessa veckor har varit just att komma igång med amning och pumpa stup i kvarten. Men det känns på nåt sätt som att det är på väg att vända nu och man börjar komma in i det hela.

Hoppas verkligen vi kan slippa sonden snart för den är ju ganska så i vägen haha.

Sonen föddes efter i v36+5 och vägde 1905g och var 43cm lång. Blev igångsatt pga fostervattnet försvunnit och sonen var tillväxthämmad. Låg på neo i nästan 3 veckor, första veckan i värmesäng. Han hade stora problem med hypoglykemi och hade dropp och senare medicinering för det. Sondmatades parallellt med amningen. Eller jag ammade vid sondning hela tiden fast han inte orkade äta så mycket. Blodsockret stabiliserade sig helt plötsligt och då började han orka äta så åkte hem utan några hjälpmedel.

Vid 8 mån vägde han 8430g och var 67 cm lång. Är inte märkbart efter i utvecklingen nu.

Dock missade de att ge honom järndroppar så han fick järnbristanemi. Äter nu järndroppar och är nu hur pigg och glad som helst :)

Vi fick på rutinultraljudet reda på att vi väntade två flickor- enäggstvillingar och de led av TSS(Tvillingtransfusionssyndrom),
fick då välja mellan att göra abort, vänta och se  med risk att förlora båda flickorna eller göra laserbehandling. vårt beslut blev  snabbt in till Huddinge dagen efter för laserbehandling hos Sverker EK och teamet på fostermedicin. Var inlagd där i ca 4 dagar. Tillbaka till östra för ultraljud 1gg i vecka. Såg ljust ut i ca 4 veckor men så ökade fostervatten hos den ena igen och jag led av hemska värk i hela buken, fick läggas in då de såg att den mindre tvillingen inte hade mycket fostervatten och hade  dålig tillväxt. Planen var tillbaka till huddingen igen nästa morgon för laserbehandling nr 2, men fick så ont under natten och de gör nytt ultraljud, den mindre tvillingens hjärta hade slutat slå, de större lever och rörde sig bra. Huddinge resan ställdes in, 2 dygn senare tömmdes jag på 1.5L fostervatten och fick åka hem efter 5dygn på sjukhuset. ultraljud 1gg i veckan i 3 veckor, flickan mådde bra och hade god tillväxt ( gjorde ont i oss att se den dödda flickan varje gång vi gjorde ultraljud :(((

söndagen den 15/12-13  är i vecka 25 får jag sammmandragningar har så ont att jag inte kan stå, snabbt in på förlossningen de försöker stoppa värkarna är öppen ca 3cm  kroppen håller på att stötta ut det döda fostret.  mitt vatten går rinner svart vätska som fontän ur mig -är livrädd, ctg visar att flickan inte mår bra, barnläkarteamt kommer och talar om att vi ska vara bredda på det värsta.
blir snittad ut kommer en skrikande bäbis- vi gråter ihjäl oss ber till gud att hon klarar sig-vilket hon gör, hon är idag i vecka 34 och mår prima:)  haft endast matproblem pga öppen ducutus, den opererades och 2veckor efteråt kunde vi ta bort matdroppet . Idag väger hon 1840g är 43cm lång och får behålla sonden i yttligare 2 veckor, vi får skötta henne hemma själva och har  hemsjukvård 2gg i veckan.
Det har varit en jobbig resa för oss med  både sorg, glädje, hopp och förtvivvlan. vi är tacksamma att vi har har vår flicka hon är vår glädje i livet. Två veckor efter förlossningen begravde vi vår andra flicka, hon var så söt och liten, hon är ständigt i våra tankar och hjärtan.

Hej, jag fick mina tvillingpojkar i 25+6 dagen innan midsommar (20/6-13) De blir snart 8 månader och vi är kvar på sjukhuset.


">



Blir för långt att förklara allt, kolla gärna på min film =)

Hej alla!

Fick min son den 18 december i vecka 35+3 och vägde 1965 & var 44 cm lång, gick ner till 1720 gr. 
Min son kom för tidigt pga dåliga värden på navelsträngen (navelsträngsflödet) samt att moderkakan inte var som den skulle så han fick inte tillräckligt med näring i sig. Han höll på att plockas ut flertal gånger, men läkarna drog det ända till vecka 35 och det är jag evigt tacksam över. 

Var inlagd från vecka 27 med honom, med någon enstaka dagar/vecka som jag fick åka hem på, sen när han var född så låg vi på neonatal i ca 10 dagar tills vi åkte hem, fast med täta besök därinne.

Lucas är nu en pigg & glad bebis på 10 veckor på onsdag, som nu väger 4080 och är 52 cm :)  

Lycka till med era små bebisar!

Min son är född v26 och är idag en helt normal 4åring. Vi var 5 månader på sjukhus, sen hade vi syrgas i hemmet tills han blev 1 år typ. Det jobbigaste nu i efterhand var när vi kom hem igen, jag sjönk ned i en djup förlossningsdepression och satt och hoppades att min son skulle dö, och funderade seriöst på att ta livet av mig. Förstår inte hur min man orkade med, han försökte få iväg mig till psykologer men de hjälpte inte och de såg nog inte hur nära jag faktiskt var på att bara köra in i ett träd med bilen tex.. Det tog nog nästan 1 år innan jag började må bättre, och sedan ytterligare ett år innan jag kände mig som vanligt igen. Jag har världens bästa man den saken är klar iaf..

Vet inte om jag skrivit här innan.. Tror det.

Min son föddes i v. 24 för snart 7 år sen, han vägde 700 gram. Vi var på Neo i 3 månader och sen hemsjukvård med syrgas i ytterligare en månad, tills han var fullgången. Efter det har han alltid varit frisk, liten och sen i utvecklingen jämfört med jämngamla, nu är han 122 cm lång och går i nollan. Han är fortfarande liite omogen på vissa plan men i det stora hela går allt bra och han klarar skolan bra. Är verkligen tacksam att allt gått så bra och jag hoppas att allt fortsätter så :) Det har ändå varit en jobbig och orolig tid, så jag har all förståelse för de som har det svårare. Jag hade jättesvårt att ta till mig min son när han var nyfödd, det tog minst 1 år innan jag knöt an till honom känslomässigt som man ska.

Önskar alla lycka till och mitt råd är att man ska stå på sig och få den hjälp man har rätt till (framförallt kan man få kämpa efter Neo)!