Anonym (Frågande, orolig)

Äldre 14 Nov 03:20

66 svar

Varför går man till familjerätten?

Jag har försökt lösa umgänget med mina barns mor på det bästa sätt för alla inblandade.
Vi flyttade isär helt Augusti 2011. Då var dottern 7 månader. Jag hade barnen vh i början då jag studerade och försökte få ordning på lägenheten.
Dock krävde exet att vi skulle ha vv när dottern fyllde 1 år. Detta sammanföll så bra att det var sista terminen på högskolan och studierna gick åt helsike då jag bara kunde lägga ner hälften så mycket tid som mina skolkamrater.
Dock var jag tvungen då jag lovat det.
Även om det ledde till lite gräl ett tag.

Sommaren kom och vi fortsatte med vv ända fram tills nu i oktober då jag fick tillfälligt jobb.
Ett skiftjobb där jag ena veckan börjar kl. 6 och slutar kl. 15 och andra veckan börjar jag 15 och slutar 23:30.
Det tar ca 45 min att åka till jobb så morgnarna måste jag åka 5:15 och de sena kvällarna är jag inte hemma förrän närmre 0:30.
Då dagis inte börjar förrän 6:45 som tidigast och de stänger 16:45 som senast så kan jag inte ha barnen på veckorna. Inte utan att väcka barnen vid 4:00 på morgonen och lämna de till deras mor och sen hämta de på dagis på eftermiddagarna.

Personligen tror jag inte det är bra för barnen att behöva gå upp så tidigt.
Detta höll exet med om då hon hade varit tvungen att stiga upp tidigare än annars.

Andra veckan skulle jag inte kunna hämta barnen hos henne förrän kl. 01:00 på natten och det vore galet att dra upp barnen den tiden.
Särskilt som jag bara är anställd t.o.m. siste december.

Vi kom överens om att då jag bara kan ha barnen på helgerna så skulle jag ha de då.
Jag ansåg att det vore bäst för barnen att då få ensamtid med mig så jag skulle ha ett barn på helgen bara så de slapp konkurrera med varandra och samtidigt så kunde den andra få egentid med sin mamma.

Barnen är 5 och snart 2 så de är i en period då de verkligen konkurrerar och när man bara kan erbjuda 1-2 dygns umgänge så ville jag att de skulle kunna få kvalitétstid.

Dock har exet klagat över att hon inte får någon egentid alls nu trots att jag erbjudit mig att ha båda barnen om det är något hon behöver göra. När jag jobbar förmiddag så kan jag ha de några timmar efter jobb om hon vill t.ex. Men det räcker inte enligt henne.

Sen jag började jobba har hon hotat med att begära ensamvårdnad ifall jag inte accepterar hennes tider.
(att jag har båda barnen varje helg).

Jag har sagt att jag inte accepterar sådana hot och då har hon accepterat min lösning. Veckan efter så kommer dock hotet igen. Hon har gjort så två-tre gånger nu och idag fick jag ett samtal från familjerätten då hon vill att vi ska gå igenom FR för att få ett avtal.

Vad ska jag tänka på när jag kommer till familjerätten? Jag har fått en egen tid för att prata med dem.
Varför går man till familjerätten för något som enbart kommer vara krångligt i 1,5 månad till?
Hon påstår nu att min dotter inte klarar av att bara träffa mig på helger, att hon inte kan somna pga saknad och dåliga rutiner och att detta skäl är enda anledningen till varför vi måste ha ett avtal via FR.
Kan det stämma? Jag är tveksam själv.

Kan detta vara ett led i hennes hot om att begära ensam vårdnad?

Anonym (Frågande, orolig) Trådstartaren

Äldre 14 Nov 15:28

#52

Kommer vara hemma med dottern denna veckan också. Fått veta att hon har 39 graders feber så då får man vabba istället antar jag. Kan man ta med ett 2-årig barn till familjerätten om man ska prata med de enskilt? Eller tror ni det blir jobbigt?

hellokill3r

Äldre 14 Nov 15:33

#53

Anonym (Frågande, orolig) skrev 2012-11-14 15:26:33 följande:
Ensam vårdnadshavare skulle bara vara första steget då jag misstänker att hon vill ha så lite att göra med mig som möjligt även om jag aldrig förstått helt vad jag gjort.

Ni har separerat, det finns ju ingen anledning att prata eller ha mer med varandra att göra än vad som är nödvändigt för barnen, det handlar nog inte om vad du gjort/inte gjort, utan om att ni är ex nu. Det är extremt svårt att få ensam vårdnad så du behöver som sagt inte oroa dig för det. Det finns föräldrar som misshandlat sina barn vars barn blivit fosterhemsplacerade och de får inte träffa sina barn, som får behålla vårdnaden. Det är verkligen jättejättesvårt så som sagt, oroa dig inte för det nu utan försök helt enkelt att få till ett avtal som känns bra för er båda två och komma överens och sedan försöka leva ett så normalt liv med dina barn under ditt umgänge och helt enkelt strunta i henne och endast ha den kontakten ni behöver för att kunna ge barnen ett bra liv.

hellokill3r

Äldre 14 Nov 15:35

#54

Anonym (Frågande, orolig) skrev 2012-11-14 15:28:21 följande:

Kommer vara hemma med dottern denna veckan också. Fått veta att hon har 39 graders feber så då får man vabba istället antar jag. Kan man ta med ett 2-årig barn till familjerätten om man ska prata med de enskilt? Eller tror ni det blir jobbigt?

De brukar inte vilja att man tar med barnen. Har din dotter så hög feber så är det ju jättedumt att ta med henne på ett möte också.

Anonym (Frågande, orolig) Trådstartaren

Äldre 14 Nov 15:45

#55

hellokill3r skrev 2012-11-14 15:35:47 följande:

De brukar inte vilja att man tar med barnen. Har din dotter så hög feber så är det ju jättedumt att ta med henne på ett möte också.

Haha, då sitter man i skiten med andra ord. >.<
Får jag fråga dotterns mormor och morfar om de kan vara barnvakter medan jag åker till familjerätten för att reda ut umgänget. Kommer nog komma som en chock för dem.

Anonym (***)

Äldre 14 Nov 16:12

#56

Självklart kan du be barnens morfar/mormor eller en kompis att vara barnvakt den stunden. Du har rätt att skaffa den tillsyn som barnen behöver.

Var inte orolig för ensam vårdnad. Att hon inte vill ha med dig att göra är inte tillräckligt argument. Att hon bor i hus och 500 meter från dagis är inte heller något giltigt skäl. Hon måste förstå att ni är två vuxna människor som ska komma överrens vad gäller barnen. Ni båda behöver inte ha med varandra att göra mer än nödvändigt.
Överlämning kan ske via dagis, skriv papper på schema inkl vad som gäller jul/nyår/lov etc.

Jag förstår att du känner dig överkörd om du accepterar hennes förslag, men se det inte så. Se det som att du får förmånen att umgås med dina barn varje helg - det viktigaste i ditt liv.
Att hon har möjligheten att skicka in dom på eget rum när dom blir bråkiga gör inte henne till en kanon-mamma.
Om du istället kan hantera barnen och engagera dig i dom är mycket bättre.
Det är många idag som bor med 2 barn i en 2:a. Det är trist men du får nog "offra" ditt sovrum till barnrum.
Det gjorde mitt ex och han kom på att han faktiskt bara sov i sovrummet så det var bättre att resten av ytan blev lekrum.

Jag önskar dig all lycka i världen för jag kan "höra" i det du skriver att du är ledsen! Styrke-Kram till dig!

hellokill3r

Äldre 14 Nov 16:14

#57

Anonym (Frågande, orolig) skrev 2012-11-14 15:45:27 följande:

Haha, då sitter man i skiten med andra ord. >.

Du kan väl be mor- och farföräldrarna passa henne en stund? Eller mamman? Eller en kompis?

Anonym (Frågande, orolig) Trådstartaren

Äldre 14 Nov 16:19

#58

hellokill3r skrev 2012-11-14 16:14:08 följande:

Du kan väl be mor- och farföräldrarna passa henne en stund? Eller mamman? Eller en kompis?

Enda som finns häromkring som kan ta henne är hennes morföräldrar.
Satte mig i en dum sits när jag valde att stanna kvar i stan för barnens skull när jag varken hade jobb, släkt eller vänner här. Så det kommer bli lite knorr då jag måste berätta varför.

Anonym (Frågande, orolig) Trådstartaren

Äldre 14 Nov 16:23

#59

Anonym (***) skrev 2012-11-14 16:12:44 följande:

Självklart kan du be barnens morfar/mormor eller en kompis att vara barnvakt den stunden. Du har rätt att skaffa den tillsyn som barnen behöver.

Var inte orolig för ensam vårdnad. Att hon inte vill ha med dig att göra är inte tillräckligt argument. Att hon bor i hus och 500 meter från dagis är inte heller något giltigt skäl. Hon måste förstå att ni är två vuxna människor som ska komma överrens vad gäller barnen. Ni båda behöver inte ha med varandra att göra mer än nödvändigt.
Överlämning kan ske via dagis, skriv papper på schema inkl vad som gäller jul/nyår/lov etc.

Jag förstår att du känner dig överkörd om du accepterar hennes förslag, men se det inte så. Se det som att du får förmånen att umgås med dina barn varje helg - det viktigaste i ditt liv.
Att hon har möjligheten att skicka in dom på eget rum när dom blir bråkiga gör inte henne till en kanon-mamma.
Om du istället kan hantera barnen och engagera dig i dom är mycket bättre.
Det är många idag som bor med 2 barn i en 2:a. Det är trist men du får nog "offra" ditt sovrum till barnrum.
Det gjorde mitt ex och han kom på att han faktiskt bara sov i sovrummet så det var bättre att resten av ytan blev lekrum.

Jag önskar dig all lycka i världen för jag kan "höra" i det du skriver att du är ledsen! Styrke-Kram till dig!

Tack, jo. Hon måste väl bli lite mer vuxen men jag tror hon lägger mycket av tidigare sorg på mig. Missfall, hennes husdjur fick cancer o dog, hon förlorade jobbet. Tror hon projicerade mycket av det på mig och sen inte kunnat släppa den biten. Så jag förstår på så sätt att det blir jobbigt.

Jag har byggt en sovalkov inne i vardagsrummet. Så vardagsrummet är "barnrummet". Är aldrig där inne när jag inte har barnen. Där finns leksakerna, sängarna m.m.

Tack, det är lite förvirrande just nu vad man ska göra men man kan ju bara fokusera på att barnen har det bra.
Tar nog mer tid än 1,5 år innan man vant sig vid det här egentligen.

Anonym

Äldre 14 Nov 23:08

#60

Om vardagarna går bort pga jobb så skulle jag be om båda barnen ihop vArannan helg, att ha först tjing på barnvakt och söndag förmiddagar de veckor som du inte har barnen på helgen. Sen iom att ni inte kommer överens kan ni förmodligen inte vara flexiblA i tider mm.

Anonym (***)

Äldre 15 Nov 12:32

#61

Va heller inte rädd för att söka nya bekanskaper där du bor nu! För en stor eloge till dig att du valde att stanna kvar för barnens skull, inte alla hade gjort det. Å andra sidan måste du även tänka på dig själv, en lycklig pappa är en bättre pappa än en ledsen. Utan att säga något till henne, sätt dig ner och fundera igenom hur ett umgänge skulle kunna vara om du flyttade. Rent logiskt skulle du i så fall endast kunna ha barnen helger och lov. Hur långt kan du flytta för att det fortfarande praktiskt kan fungera. Eller kan du flytta till en närliggande större ort och ändå kunna ha barnen växelvis. Visst, innebär en del körande för dig i så fall men det kanske du tycker är värt. Tänk dig in i situationen att barnen går i skolan, det måste fungra då också. Sen tycker jag du ska göra en sak till... Lägg ut en ny tråd här, det finns fler pappor än du här på forumet som också är ensamma och inte har någon annan i närheten. Tänk, det kanske finns ett par killar till på samma ort som du bor i samma sits. Ni skulle tex kunna träffas och umgås, stötta varanadra med barnpassning och liknande. Jag lovar dig... det är så singel mammorna gör! :)

Mita1973

Äldre 25 Nov 01:05

#62

ensam vårdnad kan hon lycka till med då måste hon i princip att du inte kan tahand om barnen eller är en fara för dem

Anonym

Äldre 25 Nov 01:10

#63

Anonym (Frågande, orolig) skrev 2012-11-14 16:19:30 följande:

Enda som finns häromkring som kan ta henne är hennes morföräldrar. Satte mig i en dum sits när jag valde att stanna kvar i stan för barnens skull när jag varken hade jobb, släkt eller vänner här. Så det kommer bli lite knorr då jag måste berätta varför.

Hur tänker du nu? Självklart stannar man väl flr barnens skull!

Mattias 81

Äldre 25 Nov 21:53

#64

Anonym skrev 2012-11-25 01:10:13 följande:

Hur tänker du nu? Självklart stannar man väl flr barnens skull!

Den utbildning jag har kan ge en medellön på 30 000kr som ny.
Dock finns inga jobb inom 5 timmars pendlingsavstånd.
Så jag jobbar timmar och kan med nöd och näppe klara mina räkningar.
Mina barn kan jag knappt ge julklappar i år.

Jag har ingen barnvakt annat än barnens mamma och hennes föräldrar.

Det är inte självklart på många sätt. Jag måste börja om mitt liv för tredjegången från start för att kunna umgås med mina små. Hade man kunnat hade man flyttat till jobben med barnen men det skulle ju vara hemskt mot barnen.

----Ska ta mig tid att svara de andra bra svaren jag fått här också.

Anonym

Äldre 25 Nov 22:11

#65

Mattias 81 skrev 2012-11-25 21:53:40 följande:

Den utbildning jag har kan ge en medellön på 30 000kr som ny.
Dock finns inga jobb inom 5 timmars pendlingsavstånd.
Så jag jobbar timmar och kan med nöd och näppe klara mina räkningar.
Mina barn kan jag knappt ge julklappar i år.

Jag har ingen barnvakt annat än barnens mamma och hennes föräldrar.

Det är inte självklart på många sätt. Jag måste börja om mitt liv för tredjegången från start för att kunna umgås med mina små. Hade man kunnat hade man flyttat till jobben med barnen men det skulle ju vara hemskt mot barnen.

----Ska ta mig tid att svara de andra bra svaren jag fått här också.

vad är det för utbildning?
varför flyttade ni till att börja med, hur tänkte ni där?

och självklart kan mormor och morfar vara barnvakt!

Mattias 81

Äldre 25 Nov 22:21

#66

Anonym skrev 2012-11-25 22:11:09 följande:

vad är det för utbildning?
varför flyttade ni till att börja med, hur tänkte ni där?

och självklart kan mormor och morfar vara barnvakt!

Belysningsprojektering.

Vi har inte flyttat. Jag flyttade däremot till kärleken. Utbildade mig, jobbade, utbildade mig igen och blev lämnad mitt i studierna.

Jodå, mormor och morfar var barnvakt. Barnens mamma hade förklarat. Ja, att vi hamnat på familjerätten av misstag för hon ville bara ha lite råd fråns socialen över hur man ska göra med barnen.

Varför går man till familjerätten?

INNEHÅLL