Skolsyster berättar för 10-åriga tjejer att de är överviktiga!!!

''Tidigare undersökningar visade att fetma bland sjuåringar hade god chans att "växa bort", men färskare undersökningar visar i stället att risken att förbli överviktig eller lida av fetma som vuxen är mycket stor. Att risken att barn ska förbli överviktiga har ökat beror troligen på att de rör sig för lite och att matvanorna förändrats. Bland de barn som går upp mycket i vikt och har fetma vid fyra års ålder har nästan sju av tio även fetma när de är tio år. I Sverige är var fjärde tioåring överviktig eller fet.Sju av tio överviktiga barn i åldern 10-13 år blir överviktiga också som vuxna.''

Ju tidigare barnet får behandling desto bättre är det för barnets hälsa.

Hjälpen brukar bestå av stöd i form av viktkontroller och råd kring kost och motion. Ibland kan man som närstående vara orolig för att behandlingen kan slå över så att barnet i stället utvecklar en ätstörning. Denna oro har visat sig obefogad. Forskning visar att överviktiga barn som får ett genomtänkt stöd för att minska eller stanna viktuppgången oerhört sällan får ätstörningar.

TS, du har med andra ord FEL. Barn som är överviktiga och uppmuntras att gå ner i vikt för hälsans skull får inte ätstörningar.

Inte särskilt smidigt att ta ut en flicka (L-a) för extra kontroll. Hon sa förmodligen inte det rakt ut men som alltid går det snabbt rykten i skolvärlden...

Hej

Är idag en vuxen kvinna som är normal/smal 55 kg 163 cm

Som barn var jag ganska rund. Inte jätte men liten valk hade jag ändå. När vi var på hälsokontroll så sa inte sköterskan att jag hade övervikt men ändå var det ganska tydligt. Minns så väl hur vi satt i väntrummet och jag för första gången insåg min valk. Hemskt och det var många som påminde mig. Började känna mig mindre värd. När tonåren slog till och andra krav så kom anorexin som ett brev på posten. Mycket med tanke på det som uppstod i väntrummet på lågstadiet. Var sjuk i många år. När jag träffa min man blev jag så småningom frisk. Och trodde jag skulle bli rund för det var min friska bild av mig. Men icke har riktigt bra ämnesomsättning. Har fött två barn och inget hänt. Så onödigt ön skolan att inte sköta det snyggare.

Självklart ska man inte kommentera vikten för barnet utan direkt kontakta förälder om det behövs. Sköta det diskret helt enkelt. Ta inte alla samma dag så att jämförelsen inte blir så självklar. Ta det efter skolan MED förälder. Gör något bara.

Mina barn är smala som stickor alla tre. Jag brukar inte reagera på det, men har någon av dem varit magsjuk ser man revbenen vääääldigt tydligt. Alla tre är mycket aktiva och mår bra.

Vi kör med röd mjölk hemma och har skippat lightprodukter. Ingen av oss är rädd för fett och barnen vet nog inte ens vad "kalorier" är för någonting. De vet ungefär skillnaden på onyttig mat och bra mat och vi försöker såklart ge dem nyttig mat.

Ingen mathets över huvud taget, vill någon ha en extra macka mellan målen går denne och brer sig en.

Men nu har dottern fått info från sin lärare om att de INTE har röd mjölk i skolan för att man annars blir tjock. Enligt läraren går man upp tre kilo per år om man dricker röd mjölk.

Dottern är 10 år och växer. Jag tänker..att det kanske inte vore någon katastrof om hon gick upp i vikt, då hon även blir längre.

Ibland hjälper skolan mer än stjälper. Har inte kontaktat skolan eller gjort en stor grej av detta, dottern är varken kränkt eller traumatiserad *s*. Men vi har pratat lite hemma om att olika personer tror olika saker. Fröken tror inte att röd mjölk är bra- fröken är inte ute på rasten och klättrar i träd och spelar fotboll. Hon skulle kanske gå upp i vikt om hon drack röd mjölk.

Jag kommer aldrig glömma när min skolsyster informerade mig om att jag var tjock. Jag gick hem och stoppade fingrarna i halsen. Att jag förövrigt tillhörde en sportfanatisk familj och att jag tränade 8 gånger i veckan tycktes inte vara relevant.

Att man tidigt snappar upp att barnen är överviktiga och kollar hur de äter och rör sig är bra. Men att ett barn sitter ensamt och får höra att de är tjocka är fel. Barn vet inte hur man går ner i vikt på ett bra sätt. Man slutar äta eller kräks upp igen. Det är väldigt sällan det blir bra i framtiden om barnet får höra av skolsyrran att man är tjock.

Men andra ord, väldigt klantigt av skolan att lägga upp det såhär.

Jag tycker faktiskt att det är väldigt förargligt med naiva föräldrar som kommer med argument som "bara lite rund om magen" eller att "det växer de bort sen" för absolut kan det vara så i många fall, men långt ifrån alla! Man ska vara mer uppmärksam över det, särskilt när det förekommer så mkt mobbning, men nu skrev jag bara uppmärksam och inte att man skulle ge barnen ngt bantningsschema eller liknande. 

 Skolsköterskan kunde ha skött det mkt bättre dock! Samtidigt tycker jag det är någorlunda fel i att ge en lapp med vad barnet ska äta eller inte äta, för det kan ju även finnas skäl till varför ett barn väger mer eller mindre än vad det "bör" göra. Sjukdomar eller allergier/intolerans! Men det ansvaret ligger på föräldrarna att kolla upp så klart. Och enda skälet till att jag tar mig friheten att skriva att det är förargligt med naiva föräldrar med de argumenten som nämnts, det är för att jag har det runt mig och sett vad det gör barnen - för precis som skolläkaren sa på min skola så blir det svårare och svårare för varje år att bli av med extravikten man har. Då är det tio gånger lättare att öppna ögonen och kanske sätta barnet på en extra aktivitet, eller se över om barnet kanske äter större portioner än nödvändigt, se över om det småäts, eller kanske finns sjukdom som sagt. Än att man sitter där sen med en fortfarande överviktig unge efter några år och konstaterar att det inte växt bort...

Så all rätt i att bli ilsken över hur det hanterats, men inte över det som framkommit.

Vår dotter fick till sig att hon var tjock strax innan hon skulle fylla 8 år. Detta var av en läkare på barnmedicin där vi blivit remitterade för hennes förstoppning tidigare under våren.
Läkaren tyckte då att hon skulle äta mindre och skippa godis o sötsaker. Dottern som inte äter särskilt mycet sött o definitivt inte var tjock blev mycket ledsen. Läkaren menade på att när det var varmt o kompisarna åt en glass så skulle dottern dricka ett glas vatten.

Som förälder blev man helt vansinnig. På nästa återbesök några månader senare vägrade vi samma läkare och fick en annan. Denne läkare ställde sig helt frågande till tidigare uttalande och tyckte dotterns kurva var helt OK.

Dock var det svårt att få tillbaka dottern i rätt tankar igen.

Jag undrar lite om TS är overviktig själv? Eftersom du verkar har en skev syn på vad som är normalt. Med normalt menar jag vad som är optimalt rent hälsomässigt. Smal är människans standard. Numer har allmänheten en annan uppfattning om vad som är normalt, än förr.

Jag själv till exempel VET att jag har några kilo mer än jag behöver, trots att jag klassas som smal av de flesta. Jag är inte smal, jag är NORMAL.

Jag tycker hälsosamtal i skolan är bra, just därför att övervikt hos barn i de flesta fall leder till övervikt som vuxna. Att du skämtar bort din sons övervikt är inte okej. Att L*a berättade om sin övervikt (antar att det inte var skolsyster?) är ju hennes eget val. Men jag håller med om att det borde pratas med föräldrarna, eftersom det är dom som göder ungarna.

Kolhydrater (inklusive bröd pasta och potatis) är bas i kosten och därför ligger dessa livsmedel längst ner. Personligen skulle jag lägga grönsaker längst ner och därefter kolhydrater, följt av legumer, frukt och sist nötter frön. Grönsaker ska vara basen, men som sagt, alla har sin egen spinn på det hela. Vad skulle du själv lägga som bas i kosten?

Då stämmer du in på denna studie i läkartidningen: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19025
Studien visar på att 50% av föräldrar till överviktiga barn underskattar sitt egets barns vikt och ser dem som normalviktiga. Jag antar att skolsköterskan inte bara använt ögonmått när hon tyckt att den son var överviktig utan använt den allmänna tabell som skattar barns vikt inom sjukvården för att se om de är överviktiga eller inte.

Själv tycker jag att det är väldgit bra att skolsköterskan uppmärksammar problemet eftersom du själv tydligen inte lagt märke till att han är överviktig! Sluta hitta syndabockar och försök istället jobba på att han ska bli normalviktig!