Camilla 790 skrev 2012-11-19 11:09:36 följande:
Uppenbarligen så vaknade hon och var orolig pga att hon va van att jag skulle va där. VI formar barnen och deras vanor och jag förstår inte varför det anses så himla fel att kämpa lite med att dom ska sova i sin egna säng. Jag sover bättre och uppenbarligen barnet också.
Camilla 790 skrev 2012-11-19 12:20:54 följande
Min dotter sov ju som sagt va halva natten i sin säng, men flera ledsna uppvaknanden. Jag sjöng för henne, vaggade henne, klappade henne på rumpan, ryggen, gav välling(vilken iaf inte jag ville göra VARJE gång hon vaknade) men hon vaknade ändå och va orolig.
Min dotter vaknade och bökade även när hon sov brevid mig och det har slutat med att hon har sovit brevid mig varje natt sen hon va 4 månader. Då tyckte jag inte att det va lämpligt att prova 5 minuters(vill hellre kalla den 3 minutersmetoden i mitt fall) för hon va så liten. Men när det fortsatt likadant i 4,5 månader till med massa bök och inget hjälpte så valde jag att prova att låta henne va lite ledsen och somna själv.
Jag har inte ett dugg dåligt samvete över att mitt barn kan somna själv i sin säng utan att skrika efter mamma,
jag är STOLT över att hon kan sova i sin säng utan att behöva mig.Vaknar ett barn väldigt mycket och är allmänt oroligt och missnöjt och man upplever att inget hjälper är det troligt att det finns en bakomliggande orsak. En medicinsk sådan. Stress från föräldrarnas sida. Deras inställning till barnet och dess sömn. Det är inte alltid lätt att finna orsaken men en CIO-metod "botar" inget och det tycker jag man bör vara medveten om. Speciellt innan man rekommenderar en sådan metod till andra vilket var vad jag ville poängtera tidigare. Barnet slutar inte ha ont i magen bara för att det till slut tystnar när det ej blir hört. Ett barn slutar inte behöva en förälder nära bara för att det slutar kommunicera sina behov när det ignoreras gång på gång när det uttrycker dem. Att barnet slutar uttrycka känslor, behov och "berätta" om sådant som känns fel efter en sådan metod betyder inte att det tänker "åh,vad trygg jag känner mig här i min egen säng". Betyder det egentligen något mer än att barnet gett upp sina försök till kommunikation efter att ha fått sina starkaste signaler ignorerade? Jag tror inte det.
Jag är glad att dessa metoder inte ska rekommenderas av BVC längre. Att det finns ett stort motstånd mot dessa metoder bland föräldrar och sakkunniga. Att vi tänker längre än att barnet tystnar och att problemet därför är löst. Det betyder inte att jag tycker att det är fel att hjälpa barnet sova i egen säng på ett för barnet tryggt sätt när samsovning inte är ett alternativ.
