Gravid med nr 2? Panik!

*puff*

Det är ju ganska långt till juli trots allt och då har du hunnit va mamma till ettan en bra stund längre än nu. Det är ju många som har ca 2 år mellan barnen och det brukar gå bra. Jag har 2 år och 3 mån mellan mina och det har gått bra. Visst är det himla jobbigt och intensivt ibland men det var det med bara ett barn också. Men glädjen de har av varann är fantastisk

Jag har 16 månader mellan mina pojkar. Det var i och för sig planerade båda två men tvåan lite i hast kanske . Hur som helst så finns det verkligen inget bättre än syskon. Visst har vi haft perioder som varit galet jobbiga, men nu har vi en 3,5-åring och en snart 5-åring som är tajtare än tajtast. De är varandras stora trygghet i livet. Leker dagarna i ända. Väntar nummer tre nu.....hur det nu ska gå . Syskon slår helt enkelt ALLT!

Men kände ni inte att ni blev mer låsta? Jag kanske gör detta mycket större i huvudet än vad det är. Men min man är borta mycket då han är musiker. I bland blir han borta i över en vecka. Mina föräldrar bor 50 mil från där jag bor och hans 10 mil bort. Jag är rädd att jag kommer låsa mig helt. Jag vill helt klart att min son ska ha ett syskon kanske tom två men jag vet inte riktigt när. O nu är jag bara rädd.

Har man barn så blir man självklart mer bunden om man lever singelliv . Däremot kände jag inte att jag blev mer bunden med två barn än ett. Jag kan ju inte lämna ett barn mer än två. Däremot kräver det mer vad gäller logistiken så att säga. I början kände jag mig ofta otillräcklig. Man är så van att bara ha en att tillfredsställa behoven hos....plötsligt var de två som behövde en.....samtidigt titt som tätt. På många sätt upplever jag nu när båda är ett par år att det faktum att de är just två gör mig mindre bunden. De leker ju tillsammans........själva. De har alltid en kompis så man behöver väldigt sällan känna att man måste aktivera och hitta kompisar etc etc. Det sköter de alldeles själva i mångt och mycket. 

Det är väl den där "logistikbiten" jag är mest rädd för. Särskilt när jag är själv så ofta. Men egentligen gör det ju ingen större skillnad. Uppskattar att du är ärlig och inte bara skriver att allt är guld och gröna skogar som alla fb-uppdateringar ;)

Gud, nej! Jag har varit färdig att hoppa genom fönstret lite då och då. Vi har haft perioder som verkligen varit skitjobbiga. För oss var det värst när yngsta blev rejält rörlig och började ta för sig och storebror hamnade i 2-årsperioden. Det var punktmarkering dygnet runt i ett halvår. Bokstavligen. Men att se dem knyta an till varandra, se kärleken växa fram och den enorma trygghet och glädje de har av varandra nu finns det inget som kan slå. Det är lite därför vi valt att skaffa en trea också (vi hade inga planer på det egentligen tidigare). Visst vill vi ha barn som föräldrar men en stor bit av just det är det vi ser att syskonskap ger. 

Logistikbiten är ju också något man lär sig och får rutin på. Mycket tid skulle jag säga är a och o. jag räknar helt sonika med att allting kommer att ta galet lång tid....och så slipper vi mycket stress och frustration. Det tar också ofta lång tid . Sambon är mer av en tidsoptimist och hamnar i mer konflikter . 

Än en gång, älskar din ärlighet. Känner mig mindre orolig faktiskt :)

Jag kan berätta hur det var för mig

Har exakt 2 år mellan barnen. När jag blev gravid (planerat) så var dottern bara 15 månader och jag hade svårt att se framför mig hur det skulle vara när tvåan skulle födas. Men det hände jättemycket på den tiden! Det är stor skillnad på en 15-månaders och en tvååring

När tvåan föddes var det vår ute. Det gjorde att jag och dottern kunde vara ute och leka mycket i trädgården och parker. Lillen låg mest i vagnen och var nöjd. Det gjorde att dottern inte märkte av honom så mycket. Ibland hade jag honom i sjalen och då kunde jag o dottern fortsätta att leka. 

Vi märkte i stort sett ingen konkurrens alls (men det kan ju vara olika). När lillebror var nyfödd så slutade dottern med blöjor, på eget initiativ. Vi trodde att man skulle vänta med större förändringar och ge henne tid med sådant (nappar, blöja m.m) och bara låta henne vara och bekanta sig med lillebror. Men som sagt, hon blev blöjfri när han bara var 3-4 veckor.

Storasyster har alltid varit väldigt omtänksam och kärleksfull mot lillebror, det är först nu dom kan kivas o nypas litegrann (1,5 och 3,5 år). Men dom är så fästa vid varann! Dom leker ihop, storasyster ska hjälpa lillebror, hålla honom i handen och kallar honom för "min bästa kompis". 

Min man är också iväg en del på resor, fast de brukar vara 2-3 dagar bara. De dagarna han var iväg brukade jag o barnen försöka hitta på något på eftermiddagarna för att dagen/kvällen inte skulle bli så lång. Vi umgicks en del med andra mammor. Min 2-åring älskade böcker så vi var på bibblan minst en gång i veckan.

Jag kom ihåg att jag nästan tyckte det var enklare med två barn än bara ett! Man var ju redan i "småbarnsträsket" lixom  Jag blev också effektivare som person. När jag bara var hemma med dottern så hade jag svårare att hinna med städ, matlagning och träning. Men med två så blev jag bättre på att planera och mer effektiv, så jag hann med mer!

Sen fick lillebror allergier och annat tjafs vid 8 månader, och då blev det riktigt jobbigt. Höll i sig i över ett halvår innan han blev bättre. Så det senaste året har varit tufft. Men innan dess så tycker jag att det gick bättre än förväntat! 

Eftersom det är sommar ute när/om tvåan kommer så är det enklare att gå ut! Om du inte har en sjal redan: skaffa det! Bara att hiva ner ungen i den, på med skor på den äldre och gå ut

När vintern sen kommer så är småsyskonet lite äldre och ni har förhoppningsvis hunnit vänja er vid den nya situationen  

Men visst är det tuffare med logistiken när man har två...särskilt vintertid! Då får man pröva sitt tålamod både en o två gånger!  

Tack snälla för att du delar med dig av din upplevelse. OM det nu visar sig att jag är gravid så kommer bebisen i sommar vilket helt klart underlättar. Bärsjal ska införskaffas isf ;) Jag har tagit ovanstående citerande från dig då jag vill veta mer om hur ni hanterar det. Min son har kraftig förkylningsastma och vi har varit inne på akuten ca 12 ggr i år, inlagda ca 6ggr. Det kommer bli bättre med åren men den aspekten oroar mig också. För att sammanfatta så är jag en orolig mamma ;)

Jadu...så fort det kommer till sjukdomar så blir det ju jobbigare att hantera ju fler barn man har. Det är i alla fall vad jag tycker. En kräksjuka tex är ju enklare med ett barn än om man ska torka upp efter 10

Som sagt, jag tyckte det var enkelt de första månaderna med två barn, jag blev effektivare o hann med så mycket! Men när lillebror började bli sjuk så var det fruktansvärt tufft....
Det började strax innan jul 2011, och det är bara ett par månader sedan som han blev av med sina symptom. Så det har ju varit tufft nästan hela detta året.

Han fick reflux, mjölkallergi och äggallergi. Det har tagit flera månader mellan diagnoserna att få en ny diagnos. Så det har varit väldigt utdraget med flera utredningar och mediciner. Hans symptom har varit: gnällig om dagarna, kräktes, diareér, men värst av allt: Han skrek nåt fruktansvärt om nätterna (refluxen brände i halsen på honom). Detta höll på fram o tillbaka i ca ett halvår. Jag o min man hjälptes åt om nätterna, vi fick gå med sonen upprätt samt sitta med honom i upprätt ställning (refluxen brände mindre då). Detta gjorde ju att vi gick runt som zombisar här hemma, var trötta o gnälliga. Orkade inte med det sociala livet osv. Träningen som annars är viktig för oss, fick stå tillbaka...Mest logiskt kanske hade varit att dela upp nätterna, ta 4 timmar var. Men problemet var att det var så psykiskt påfrestande att vara med honom i flera timmar helt själv, så vi hjälptes åt istället...så fort han började skrika så fick man ångest

Men för två månader sedan blev han frisk!! Så nu lever vi fortfarande i nåt slags lyckorus

Detta var kanske inte så kul för dig att höra     
Visst får man vara förberedd på att barn kan bli sjuka och får allergier. Men man kan ändå inte göra så mycket åt det innan. Har ni tillgång till barnvakt? Vi har inte så lätt att få barnvakt nämligen...och det kan jag säga att jag har önskat MÅNGA gånger under detta tuffa år - jag skulle vilja bo närmare min mamma!

Det ÄR skittufft med två små barn om en eller båda har allergier som man inte har fått bukt på, eller sjukdomar...Men förhoppningsvis så har din lillkilles astma blivit mycket bättre till sommaren!! Dels för att det är sommar o mindre sjukdomar o dels för att han har blivit större  

 

Mina småtroll: jag behöver höra allt. Så det är jätteskönt att du berättar. Fluffiga mysinlägg kan jag läsa på Facebook. Barnvakt kommer bli krångligt. Min familj bor 50 mil o bort och min mans bor 10 mil bort. Men vi har fina vänner. Tidigare bodde min bror med oss så jag fick bra med avlastning när min man va borta. Men det är verkligen en sak jag har tänkt på, det här med barnvakt till två. Särskilt om man ska be vänner. Det kan ju bli tufft. Men det är som du säger med astman. Den kan ju ha förändrats betydligt i sommar om man jämför med nu. Tycker det är jätteskönt att höra alla delar av att ha två barn för jag vill förbereda mig mentalt lite inneb jag tar reda på hur det egentligen ligger till. Känner inte att det är onödigt för det kommer bli ett barn till nån gång om inte nu. Tack :)

Haha, ja facebook! Vilket fenomen! Föräldrar skriver ganska missvisande där, men det hade du ju redan räknat ut  
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga: Det ÄR tufft med små barn, speciellt när de får sjukdomar/allergier. Men för min egen del kan jag bara säga att det är värt varenda sekund! Det är helt fantastiskt att se ungarna knyta an till varandra! Det är som att föda barn: man glömmer snabbt bort de delar som inte är fullt så trevliga

Lycka till! Och uppdatera oss gärna när du har tagit "the test"  

Jag lovar att göra det.. Är fortfarande lite nervös men det känns mycket bättre när man har fått höra erfarenheter här :)

Jag har precis gjort ett test. Först tyckte jag inte att jag såg något men sen så tyckte jag mig skymta ett streck (plus) så nu låter jag det ligga lite. Första gången jag va gravid så fick jag ett riktigt ljust streck men jag vet inte denna gång. Om det är så, så är har jag blivit gravid bra mycket senare än vad jag trodde men jag tror inte att det är så. Hursomhelst så känns det bra om jag inte är det. Tack iaf för alla bra inlägg :) jag uppskattar dem o det känns inte alls lika jobbigt som det gjorde innan.

åh vad jag känner igen mig. blev gravid när sonen var 11 månader bara och hade väldigt många tankar.
Nu är sonen 21 månader och min lilla flicka är 7 veckor och det har gått väldigt bra.
sonen är ju så liten så han inte hann komma in i den åldern då han lider av svartsjuka mot henne vilket är jätte bra för de va vi super oroliga för. Han störs inte av hennes skrik och han älskar och få vara med när vi matar och så.. sen får man ju se till och aldrig tvinga till nått eller överbeskydda den minsta..
Både jag och mannen känner verkligen nu att vi är en familj och visst är de jobbigt med vaknätter och skrik perioder men gud vad underbart det är och se när sonen är med dottern och försöker stoppa in hennes napp eller vaggar henne i babysittern sen ger han henne pussar och klappar.. då är det kärlek.. jag tror också när man får syskon så tätt kommer dom ju aldrig minnas att dom varit ensamma någon gång och barn är så anpassningsbara till allt =)

Tack för att du delar med dig :) känns bra att höra alla olika sidor. Jag vet som sagt inte om jag är gravid. Har visat mitt gravtest för vissa i min närhet och alla tror att jag är det. Det är ett tunnt streck men jag tror att det är ett spökstreck. Ska göra om nästa vecka. Har inte berättat för min man än. 😮

Hur har det gått?

Jag gjorde ett nytt i måndags men det visade blank ruta. Kändes konstigt men bra. Tror jag. Vet inte vilket test jag ska tro på. Visade det förra för några kompisar o de va säkra på att det inte va spökstreck. Så nu vet jag inte. Ovissheten är fantastisk. Men jag får väl tro på det senaste.