Mera bråk - vad kan han ställa till med nu?

Pappan kommer få det han begär. Punkt.

Med vilken motivation?

Här kan jag bara säga att JAG är den som denna gång fick stämma till TR för att pappan vägrade lägga ett för hennes ålder upptrappningsschema och ha längre umgängesperioder i stället för de korta dygn som de har haft. Hon har tydligt visat att det bivit hattigt för henne och det normala borde vara att det trappas upp med fler övernattningar för att tillse hennes högre ålder.

Det var även jag som i stället för tre övernattningar per sommarumgänge i våras föreslog pappan att han skulle ha henne veckovis i stället. Det tackade han också nej till.

De korta uppbrotten har lett till många överlämningar mellan oss och de vill jag ha bort eftersom stämningen är otäck.

Mit ombud lämnade över ett förslag till upptrappning med vartannat lov och to-må i steg i samt 4 sommarlovsveckor. Det var inte ok och han vägrade att diskutera saken ELLER att göra det hos FR.

Alltså valde jag själv till slut att gå till TR för att förhandla fram ett vettigare schema med längre och sammanhållna perioder. 

Så - nej - det finns faktiskt exempel på mammor som faktiskt vill ha ett umgänge - men ett som är bra för barnet. Inte ett som är bra för pappans sjuka kontrollbehov och hot om TR.

I stället för att gå omkring och vara rädd för hans nästa steg var det bättre att ta tjuren vid hornen. sas.

Så du hr rätt fel i dina teorier om den "stackars" förfördelade pappan - även om han verkar vara det i sina egna ögon dock. För att han inte får exakt som han vill då. Alltid.

Du, jag har ingenstans skrivit att han förstör för mig genom att vilja träffa sitt barn mera. Det är ju jag som vill ha ett mer omfattande umgänge - men inte driva igenom vv innan han åtminstone visar en vilja att samarbeta normalt. Vem skulle vilja ha vv med en hämndlysten person som uttryckligen vill använda en av. gv för att medvetet hindra den andra föräldern att t.ex skaffa pass eller vägra flytta en dag fram eller åter för att vi t.ex ska få supersvårt at resa någonstans om det överhuvudtaget krockar med hans umgängesperioder. Vi kan då alltid endast resa må-må annars ska han anmäla mig för umgängessabotage eftersom han hårdnackat kommer vägra flytta på en period en dag fram eller tillbaka?

Det är ju bara ett exempel på något om han uttryckligen har sagt direkt till mig. Tycker du att det är ett ok beteende någonstans, eller har med barnets bästa att göra? Så har jag det ju inte alls med mina andra barns pappa - för där fungera det normalt med ett gemensamt givande och tagande - men framförallt en god vilja att göra saker till barnens bästa. Dvs. ett normalt samarbete.

Jag kan inte se att det är umgängessabotage att den nya förskolan ligger 3900 meter längre bort för honom att köra från sitt hem, en körsträcka på 3 minuter?? Och ja, han har körkort. Hur saboterar jag umgänget med det? Tycker du att det är bättre att vår dotter ska gå kvar på dagis och skola mitt emellan oss där ingen längre bor för att det ska vara "rättvist" mellan oss föräldrar. Utan några kompisar att gå till och inte kunna ta sig till och från skolan själv på många år?

Att han inte vill ändra på det lilla umgänge han får ha för dig är inte samarbetsproblem!
Att han har svårt för dig kan bero på att du hindrar honom att ha mer tid med sitt barn.
Klart du inte kan åka iväg på hans tid. Det förstår du väl?
Och du bjuder gärna hem honom på middag eller?
Klart han vill utöka snabbast möjligt.
Hur har din plan för upptrappning sett ut? Flera år innan vv eller?
Vill du samarbeta med honom eller vill du ha rätt?
Det funkar att bara ha mailkontakt och vv.
Du kan begära att få info om sjukt barn om han vet att barnet är sjuk innan överlämning.

Hej anonym - om du läser mina sista inlägg / svar så ser du att det inte alls handlar om det "lilla umgänge han får ha för mig" utan om att HAN vägrat ( under lång tid)  gå till FR och göra ett upptrappningsschema för barnet. Och mitt förslag var då: en termin to-må och en natt andra veckan, en termin on-må och terminen efter vv. Och det här var förra våren då.

Jag har ALDRIG hindrat honom från tid med sitt barn. Det är han som bara vill ha "rätt". När FR den enda gången vi var där frivilligt - förklarade för honom att det krävs upptrappning för små barn - valde han att inte komma tillbaka mera för att han inte fick exakt det han ville ha - för att han enligt oss behövde träffa sitt barn MERA och OFTARE.

Jag förstår inte varför så många utgår från att det är "synd" om alla pappor som inte "får" träffa sina barn och att mamman "hindrar" dem från umgänge!!??

Varför inte läsa mitt inlägg först? Och lämna ett konstruktivt svar...det finns faktiskt pappor som VILL jävlas och bråka och som inte sätter barnet först eller vill medverka till  att arbeta för ett konfliktfritt liv för sitt barn. Som anser att det är viktigast att bestämma och gärna kontrollera mamman via sitt barn.

Han har ju haft alla chanser i världen - och vem VÄLJER att skita i alla framkomliga vägar om man har med en mamma att göra som VILL trappa upp ug på barnets villkor och har BETT honom om att lägga ett upptrappningsschema via FR. Vilken förälder vill inte det utan stämmer i stället? 

Och kära anonym - detta handlar inte om att jag systematiskt vill "åka på semester på hans tid"...men att man BÅDA föräldrar inte aktivt behöver HINDRA varandra från att åka bort om det krockar med EN dag!

Och inte att jag skulle ta mig den "friheten" utan att man båda - bör kunna komma överens om sådant från båda håll. Vilken normalt funtad människa skulle vägra att ha ti-ti i stället för må-må en vecka under ett helt år om den andra föräldern frågar om det går bra för att ungen kan få följa med till grekland???

Jag blir mörkrädd när jag läser det här för det får mig att undra hur stridslystna människor det finns. Eller anser även du att det är normalt att endast hävda sin rätt och sedan skratta hela vägen hem vid tanken på att pappas lilla flicka inte får följa med till Grekland.. "Haha, där fick hon - liksom..." Är det att tänka på barnet? Nänä, vecka 38 ska jag verkligen inte ha ti-ti i stället - bara för att jag kan!!, haha?

Är det ingen som förstår vad jag menar?

 

Vänd på det och ponera du var han, han kanske tycker du förstör hans möjlighet till att ha ett fungerande ug, han kanske tycker du bestämmer hur allt ska vara och framförallt han kanske inte litar på dig! Aldrig hört om nån som har en termins upptrappning. Fundera mer på vad du själv kan kompromissa i och vad har du gjort för att tillmötesgå hans önskemål som kanske visst är bra för er juvel. Som du lagt fram texten här i tråden känns du väldigt oresonabel med ditt tänk och dina terminsupptrappningskrav.. Så du behöver ju inte svara på detg här men var är dina ansvar i denna konflikt och vad kan du göra för att undvika att ni hamnar här igen. Ni är 2 föräldrar och ser båda med era mått mätt det som är bäst för er juvel och ja det kan gå isär men det innebär inte att man per automatik vill förstöra för den andra för det utan kanske bara ser sitt barns bästa

Jag har förstått från andra trådar att du alltid står på pappornas sida, även när det går ut över barnen. Bara papporna får barnen så är allt frid och fröjd.

Nu är tyvärr inte världen så enkel.
Ts beskriver en man som är en god far när barnet är där, hon har inte hindrat umgänge - tvärtom uppmuntrat en utökning, hon vill att barnet ska ha möjlighet att få klasskamrater i närheten av sin bostad, hon vill att ev vv ska ske med gradvis upptrappning, etc. Hon vill däremot helst inte ha gv eftersom exet krånglar och bråkar om precis allt. 
Att skriva att barnet, obs! barnet, aldrig ska få följa med sin mamma på en tvåveckors semester är kanske inte det som gagnar barnet mest, eller? Mamman kan säkert tänka sig att åka på semester helt utan barn, men pappan vill alltså hindra BARNET att följa med i sin iver att straffa mamman! För vad är det annars om inte ett straff? Men exet kanske anser att det är skadligt för barn att åka på semester med sina föräldrar? (obs ironiskt)

TS sysslar inte med någon form av umgängessabotage. Läs på lite om vad umgängessabotage är så kanske du förstår.
OCH - försök se saker och ting ur BARNENS perspektiv i fortsättningen.

(Förväntar mig nu en mängd upprörda mail från dig då du gärna konfronterar och provocerar)         

Klart ts kan begära att få info om sjukt barn, MEN allt ts hittills skrivit får iaf mig att förstå att han inte skulle lämna info om t ex sjukdom. Helt enkelt för att han anser att ts inte behöver få reda på detta alternativt att han anser att ts i så fall bestämmer över HONOM och det får hon inte göra. Att det hon "bestämmer" är att hon behöver veta om hon behöver vabba verkar inte spela någon roll för honom och det är ytterst tveksamt om han någonsin skulle ställa upp på att informera om en sån sak.
Vi är många som känner igen oss i ts situation. Tyvärr. 

Fast om du läser ts inlägg så var detta förslag förra våren, vilket jag tolkar som för minst 7-8 månader sedan. Då var ju barnet rätt mycket mindre än idag.
Dessutom har ju både ts och FR kommit med förslag som exet förkastat. 
Han vill ju inte ens prova och då kan han ju inte hävda att ts förstör för honom. Om de däremot provat och ts sen sagt att det inte fungerade - "vi får gå tillbaka till det tidigare umgänget" - då skulle han ju kunna hävda att ts jäklas med honom.  

 

Hej,

Jag förstår hur du tänker. Det var ju ett förslag från min sida och jag bad honom komma till FR för att nå en kompromiss eller om han hade eget förslag. Men han ville ju inte det.

Jag är ingen expert, men anser att man bör försöka komma överens. Det är dock lite svårt om den ena inte vill detsamma.

När det gäller att vilja förstöra så har han i klartext sagt de här sakerna till mig. Vissa tom. i mail innan han började akta sig för det. 

Du har uppenbart inte läst vad jag skrivit i andra trådar speciellt noga, då barnens perspektiv är vad jag utgår från. Att det sen inte överensstämmer med ditt är ju en annan femma. Och vad du förväntar dig tydliggör bara än mer att det nog är du som vill provocera. Själv diskuterar och argumenterar jag. Något som du uppenbarligen har problem med då du gjorde denna kommentar mer personlig mot mig än vad den är saklig kring tråden.

Hej TS, Som du er situation är nu kan du vara lugn, han kommer inte att få gemensam vårdnad. Man säger numera att enskild vårdna är att föredra om föräldrarna anses ha samarbetssvårigheter. Jag tycker du gör helt rätt i att kräva ett upptrappningsschema. Men se för guds skull till att få med mycket mer än så. Få med vilken veckodag och tid överlämning skall ske och var. Få med vad som gäller vid helger typ jul/nyår. Få med vad som gäller under sommaren, om det tex skall vara 2 eller 4 sammanhängande veckor. Försök tex få till att överlämning sker på dagis, han hämtar dottern på en fredag kväll tex och lämnar måndag morgon en vecka senare. Pappan kan, om du godkänner i och med ev, ansöka om dagisplats i sin närhet. Det förutsätter givetvis att era båda kommuner samarbetar i denna sak, alla kommuner gör tyvärr inte det. Ta också upp att han ska informera dig om flickan blir sjuk under sin vistelse hos honom då du är den primära vårdnadshavaren. SEN.... En sak tycker jag dock att du kan ta ett steg tillbaka i... Du skriver om att samarbeta och byta dag vid tex en familjesammankomst. Har man ett fastställt schema och en situation liknande er så låter man bli att försöka byta dagar. Visst, det var en högtidsdag men jag lovar att din lilla flicka hade inte blivit superledsen av att inte vara med. I övrigt ligger det på dig att planera resor och liknande så det stämmer när du har din dotter. Att föra på tal att byta dagar kan han se som att du bråkar och det tycker jag du ska hålla dig ifrån några år tills situationen lugnat sig. Är det något exceptionellt viktigt så vet du det säkert långt i förväg och kan om han vägrar lyfta via familjerätten. I annat fall får faktiskt din flicka vara hemma. Ja, hon blir lidande men inget hon är medveten om i så ringa ålder. Nu är det nog mer ni vuxna=du som lider.

Tack för ett snällt svar. Jo, den här gången kommer jag att vara noga med att få med precis allt så att inget lämnas åt slumpen. För så fort det finns ett utrymme för att kunna tolka något åt något håll - bråkas det in i absurdum. Han försöker flytta gränsen hela tiden. Nuförtiden tar jag allt sådant via FR så kan han inte känna att han "kommer åt" mig. Det var länge sedan jag slutade gå i taket för att han börjar bråka / jävlas med mig.

Känns jobbigt bara att han nu antagligen kommer att stämma på gemensam vårdnad eller i andra hand ensam vårdnad och boendet för att jag tänker byta dagis enligt honom ett "ensidigt" beslut. För att barnets bästa med närhet mellan hem och skola skulle vara viktigare än att han får bestämma - finns ju inte. Inte heller det lilla faktat att jag är både boendeförälder, ensam vårdnadshavare och att avståndet för honom skiljer 3600 meter!

Ja, du har nog tyvärr rätt i att det inte är  någon idé att ens hoppas på att han sa "unna" sitt barn något och därigenom gå med på att byta dagar mm. I alla fall nu när barnet är litet.

Men han kan ju stå där med sin 11-åriga dotter och säga till henne att "nej, lilla gumman, då får inte åka till Cypern med dina syskon. Det krockar med två dagars umgänge förstår du som jag inte har lust att flytta på. Så du får stanna hemma"

Fortsätter han med detta beteende så kommer det ju att komma ifatt honom förr eller senare. Morrrrrrrrr..... 

Byt du dagis i lugn och ro och låt honom bråka om det. Det kommer inte att gynna någon annan än dig. Du har rätt argument, andra barn på samma dagis hon kommer att leka med på ledig tid, gå i skola med och närheten till bostaden. Det är barnets intresse. Han kommer endast ett visa att han bryr sig mer om sig själv och bråket med dig. Du uppmuntrar utökat umgänge så han kommer inte att lyckas. Dessutom har hon syskon hos dig,. Du ar iofs inte sagt hur hans situation ser ut så jag har fått för mig han är singel. Precis, en dag kommer hans sätt ifatt honom och då kommer dottern att bli arg. Ni kan komma till ett samarbete om några år när han lugnat sig, det är vad jag tror.