joannaq skrev 2012-11-22 10:20:58 följande:
Blir så trött på komentarer så som det är"bara" att ha rutiner och bestämda tid osv.. gör det till en mysig stund och bla bla.. Det där är bullshit rent utsagt.
De får ändå utbrott, skriker de fulast orden de vet och slår sönder allt de kommer åt! Så är det i alla fall för min son.
Okoncentracionen är så dålig när han kommer hem från skolan så det är istor sett omöjligt att göra läxor.
På pojkar blir det oftast lite grövre utbrott än hos flickor.
Och som du skriver TS så har han oxå svårt med det sociala samspelet och hur man kommer in i de andra barnens lekar, han pratar ovanligt mycket osv..
Att man som förälder vill ha en diagnos är inte fel! Man kan få lite bättre insikt hur man ska behandla sitt barn och iblan kan man faktiskt samla kraft i och tänka att detta är ett beteende från ADHD... tex
Och alla tjatar om att förbygga å förebygga! Hur kan man förebygga att det inte är ett hack i spelet eller att en klubba går sönder osv?? Jo visst man kan låsa IN sitt barn och inte låta honom/henne vara med på olika aktiviteter.. Men vem vill göra det!
Ni som säger att varför sätta en diagnos och det är bara för att föräldern vill ha en ursäkt till att man uppfostrat dåligt! Ni är välkomna hem till mig så får ni se hur det är att leva med ett barn som ständigt är sur eller irriterad, aldrig nöjd och kallar dig fulla saker slår dig med saker och slår sönder allt från tvn till ramar på väggarna. Man gör allt för att han ska få va med på saker och man förebygger i mesta möjliga mån.. Men man får aldrig någon tacksamhet..
Ni ska veta att det känns! så klanka fan inte ner på oss som vågar stå för att det är nått "fel" på mitt barn! och jag behöver hjälp! För man orkar inte hur mycket som helst tyvärr!
Läxor leder till utbrott absolut.Håller inte med om att pojkars utbrott skulle vara grövre utan min erfarenhet är den motsatta.
Det sista man skall göra är låsa in dessa barn tvärtom.Stora ytor och mycket fysisk aktivitet.
Jag vet inte om jag missat någon kommentar men har inte läst något om uppfostran och ursäkter men vi som har AD/HD missar detaljer och har svårt att komma ihåg vad stod var. Och tankarna rusar.
Tacksamhet får man inte av sina barn och absolut inte när dom är på dåligt humör.
Och ingen annan är tacksam för att någon tar hand om sitt barn.
Finns det något det ständigt sura och irriterade barnet tycker är roligt?
Sådant brukar komma fram om man tar bort alla skall ,bör, måste och får ett "strömavbrott "så inte spel och tv fungerar.Efter några timmar när barnet lugnat ner sig efter utbrottet att inget fungerar brukar det krypa fram något som kanske skulle vara roligt och man kan haka på.
Sen är sur,arg ,missnöjd och irriterad inget diagnoskriterium för AD/HD.
Men har man AD/HD blir man det med en oförstående familj.
Jag har inte klankat ner på att någon ser problem hos sina barn och står för det.
Jag har alltid sett mina barns personlighetsdrag och därför reagerat och agerat fast skolan har varit blind.
Det finns kunskap och information som man kan läsa och få bättre förståelse för sitt barn om man inte lider av grav dyslexi,för svåra NPF. eller något annat.
Det är inte bara att ha rutiner osv. men det kan bli omöjligt utan.
Diagnoser är bara diagnoser . Jag och ett av mina barn har utbytt mycket tankar och funderingar kring AD/HD
barnet är vuxet vet vad det har men är inte utredd ,vilket jag är.
Nej man orkar inte hur mycket som helst och behöver därför hitta srategier ,förstå hur just ens eget barn fungerar,och vad man kan göra.
Oavsett om barnet har,kommer att få eller slipper få en diagnos.
joannaq skrev 2012-11-22 10:20:58 följande:
Blir så trött på komentarer så som det är"bara" att ha rutiner och bestämda tid osv.. gör det till en mysig stund och bla bla.. Det där är bullshit rent utsagt.
De får ändå utbrott, skriker de fulast orden de vet och slår sönder allt de kommer åt! Så är det i alla fall för min son.
Okoncentracionen är så dålig när han kommer hem från skolan så det är istor sett omöjligt att göra läxor.
På pojkar blir det oftast lite grövre utbrott än hos flickor.
Och som du skriver TS så har han oxå svårt med det sociala samspelet och hur man kommer in i de andra barnens lekar, han pratar ovanligt mycket osv..
Att man som förälder vill ha en diagnos är inte fel! Man kan få lite bättre insikt hur man ska behandla sitt barn och iblan kan man faktiskt samla kraft i och tänka att detta är ett beteende från ADHD... tex
Och alla tjatar om att förbygga å förebygga! Hur kan man förebygga att det inte är ett hack i spelet eller att en klubba går sönder osv?? Jo visst man kan låsa IN sitt barn och inte låta honom/henne vara med på olika aktiviteter.. Men vem vill göra det!
Ni som säger att varför sätta en diagnos och det är bara för att föräldern vill ha en ursäkt till att man uppfostrat dåligt! Ni är välkomna hem till mig så får ni se hur det är att leva med ett barn som ständigt är sur eller irriterad, aldrig nöjd och kallar dig fulla saker slår dig med saker och slår sönder allt från tvn till ramar på väggarna. Man gör allt för att han ska få va med på saker och man förebygger i mesta möjliga mån.. Men man får aldrig någon tacksamhet..
Ni ska veta att det känns! så klanka fan inte ner på oss som vågar stå för att det är nått "fel" på mitt barn! och jag behöver hjälp! För man orkar inte hur mycket som helst tyvärr!