Akut råd kring familjerätt, är livrädd!

Varför skulle det dras upp att du varit hos Soc tidigare? Det har väl inget att göra med dina eventuella samarbetssvårigheter att göra?

hur som helst, det är nog bättre om du fokuserar på anledningen till att ni är där och förbereder dig på det istället så att du kan vara saklig.

Har ni umgängesschema? Är det någon av er som vill ha ett annat schema? vad är det ni inte kan samarbeta om?

Om jag var du så skulle jag sätta mig ner och skriva ner ett förslag på hur umgänget ser ut som är rimligt för er båda och som är det bästa för BARNET.

Finns det andra problem än det så försök ge ett konstruktivt förslag till lösning som visar att du tänkt till, återigen med barnets bästa för ögonen.

Att du sitter och är hypernervös inför "skitsnack på byn" är inte så konstruktivt och kommer bara att göra att du är oförberedd på mötet och inte kan ge vettiga svar. Tänk igenom det ni ska diskutera så att du vet vilken linje du vill hålla och förbered svar på det du tror kan komma upp.

Nej det har inget samband men jag är rädd att de ska säga  typ "Jadu Anna, vi ser att du råkade i bråk redan som barn, är det något du vill förklara?" eller liknande. Vi har umgängesschema som funkar hyfsat, anledningen till att vi är där är att min fd man anser att  han inte behöver vara tillgänglig överhuvudtaget när han har vår son. Han smusslar undan typ akutbesök och liknande, han är upp över öronen kär i sin nya och behandlar mig som en påse sopor. Enligt honom har han anledning till det då jag var otrogen för ett par år sedan, vi var ihop i flera år efter det dock. Enligt mig så är svårigheterna att han ALDRIG lyssnar, varken på info från skolan eller på vad jag säger överhuvudtaget. Han menar att han inte behöver lyssna, vi är inte ihop längre.

Jag tror vi båda är  rätt överens om att vi sällan bråkar  om barnet, utan vi är allergiska mot den andres beteende i allmänhet. Oftast tycker vi lika om hur barnet ska ha det, men jag är kontrollerande och han är totalt impulsdriven, så ett mellanting vore bra.

Jag försöker förebereda mig, men min fd vet om hur rädd jag är för soc och känner jag honom rätt kan han helt plötsligt häva ur sig "Men du, jag tycker vårt barn visar tecken på att ha blivit misshandlad hos dig, du kan väl berätta, var det inte det du själv var med om?" varpå alla minnen kommer upp och jag framstår som neurotisk och nervig. Min fd man är helt medveten om att han inte har någon seriös oro för ev. misshandel heller, han använder det bara.

Min fd mans mål med samtalet är att avskärma/försvåra umgänge mellan mig och sonen, mitt mål är snarare att försöka förnedra mig så lite som möjligt - så båda har konstiga uppfattningar, jag begriper ju det

Men om umgänget funkar och ni tycker ungefär lika vad gäller barnet så varför i all världen ska ni till familjerätten? Att ni vuxna inte gillar varandra och bråkar om det är ju inget familjerätten jobbar med?

Hur gammalt är barnet?
Hur ser ert schema ut?
Varför måste pappan vara tillgänglig för dig när barnet är hos honom? 

Jag försökte avboka idag, men han vägrade. Just därför är jag så orolig, jag tror han har något i kikaren och jag kan inte säga det, för då verkar jag paranoid.

Barnet är 6 år, och bor varannan vecka, lika mkt hos båda. Jag vill att han är tillgänglig, om sonen råkar ut för något eller bara ringa och säga godnatt ibland (nej, jag ringer inte ofta, någon gång bara under hans vecka). Jag har själv ingenting emot att han gör likadant, men han är totalt oengagerad. Jag har testat att ligga lågt också, men det gör ingen skillnad. När han ska ha barnet en vecka så måste jag påminna och tjata om gympakläder, packning, skogsdag, föräldramöte... Han ÄR en bra pappa inför barnet men han är totalt ointresserad av att vara pappa....

Alltså du får nog tänka om lite. Du har ingen rätt att ringa under hans vecka och om han inte vill att du gör det så varför bråka om det? Är det så viktigt att det är värt att bråka om?

Om barnet skulle råka ut för en allvarlig skada eller dödlig sjukdom och hamna på sjukhus, skulle han inte höra v sig till dig då? Om ja, så får du lägga ner resten i den frågan också. Du måste inte få veta att barnet har blivit förkyld med feber eller liknande förrän barnet ska hem till dig igen.

Nej, du behöver inte lägga energi på att påminna om gympakläder och skogsmöte. Det kommer skolan att uppmärksamma i så fall om det är upprepat beteende och då blir han tvungen att skärpa sig och dessutom har du något att ta på vid framtida eventuella besök på familjerätten. Att han inte sköter sig som han ska.

Ärligt talat verkar du ha lite stort kontrollbehov. Om han nu är en bra pappa i övrigt så låt honom vara det ifred. Att han inte sköter allt som DU vill att det ska skötas betyder inte att något är fel. Du måste nog släppa taget lite. 

Nej, han skulle absolut inte höra av sig för han gillar att psyka mig, tyvärr. Så det har kanske gjort att jag blivit besvärlig och tjatig istället.... Grejen är ju att om vår son inte har hela och rena kläder och liknande så blir det ju socanmälan - givetvis på oss båda! Vilket är min största rädsla.

Jag vet att jag ibland har kontrollbehov, jag har provat att inte lägga mig i alls och det slutar alltid med att vår son är halvdöd när han kommer hem! Pappan klarar helt enkelt inte av detta (han har diagnos, men det är ingen ursäkt)

Om ni har varannan v och sonen har skitiga kläder under pappans vecka så kan skola/dagis intyga det. Det DU kan göra är att i morgon, berätta detta, utan att anklaga utan bara sakligt tala om att du känner dig tvungen att ringa och påminna så att inte sonen blir lidande av att pappan glömmer.

Kanske säger de då att du ska backa och låta pappan sköta sin veka själv, men då har du iaf framfört det hela.

Nja, en Socanmälan är inte på någon av föräldrarna utan det man anmäler är oro för barnet. Natruligtvis utreds då föräldrarna och då lär det ju komma fram att det är när barnet är hos pappan som omsorgen brister. Så där är din oro obefogad.

Ja, du är nog på rätt spår där, att du blivit tjatig och besvärlig. Ja, han kanske gillar att psyka dig. Eller så är han väldigt trött på ditt tjat och ditt kontrollbehov och struntar därför i att höra av sig.

Vad menar du med halvdöd? Är det så att han sköter sonen så illa att hans hälsa är i allvarlig fara?  Om inte så tycker jag att du ska lägga band på dig, hoppas på en socutredning som antingen visar att pappan inte har tillräcklig föräldraförmåga eller så visar den att din syn på vad som är en tillräckligt bra förälder inte stämmer.

jag tycker att du borde välkomna en socutredning istället för att vara rädd för den.