Någongång kanske jag passar igen....

Hej på er.....

Jag har läst en hel del trådar här måste jag erkänna men som man säger, ingen förstår mig bättre än jag själv?!?!

Någon som känner igen sig? Jag hoppas att någon ska känna igen sig och kanske jaa inte vet jag...
 Inte vet jag men jag hoppas att jag bara på något sätt ska lösa sig. 

Jag ska väl dra den vanliga storyn om hur det ligger till...

 Jag är sambo sedan ett par år tillbaka, trivs med mitt liv och älskar min man.
 Vi har haft en skakig början men till skillnad från andra så blir det bara bättre och bättre FÖRUTOM en sak!

Sexet såklart.  

Eftersom det är som det är så tyvärr så bedrog jag honom med en annan man.
Fine. Jag behöver ingen uppläxning om etik och moral på den punkten.

Men som det har varit mellan oss ett tag så ska jag vara glad om jag får det en gång i månaden. Den första tiden kände jag att det bara var en fas som skulle gå över så småningom men jag väntar fortfarande på att den dagen ska komma och det har nu gått två år.
Jag älskar min sambo av hela mitt hjärta men tack vare bristen på all form av närhet så saknar jag att få känna intimiteten från en annan man. Jag fullkomligt avskyr mig själv på detta men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Det enda jag vill och önskar är att få komma min sambo nära igen. 

Jag är så ledsen och vill verkligen inte ha det så här. Vill bara känna att min sambo vill ha mig igen och vara nära mig igen.